Månadens diktare: Kiki Dimoula

Här finns inget ljud
Dikt: "Otid" Översättning: Jan Henrik Swahn och Ann-Margaret Mellberg Uppläsare: Stina Ekblad Diktsamling: "i kroppens främmande land" Förlag: Ellerströms, 2016

Kiki Dimoula, född 1931 i Aten, debuterade 1956 men fick sitt genombrott först femton år senare med diktsamlingen "Det lilla i världen". Hennes skenbart enkla dikter rymmer filosofiska djup och humor på ett sätt som fått många att associera till Wisława Szymborska och Werner Aspenström.

Att det nu finns en svensk samlingsvolym,som representerar sextio års skrivande och tretton diktsamlingar är "en litterär händelse av dignitet"skrev Carster Palmer Schale i tidningen Kulturen.

I Aftonbladet skrev Göran Sommardal om "i kroppens främmande land" :

Förlust och löfte – det är det ofrånkomliga avståndet mellan verkligt och diktat som nästan alla Dimoulas dikter mäter upp.

 Och i Expressen skrev Sara Berg:

Hos Dimoula är det mausoleumartade hemmets väntan en väntan fylld av begär och agens, av världar av språk som sköljer fram och preciserar verkligheten, ger den ny skärpa.

Musik Erik Satie: Choral hypocrite ur Tre stycken för violin och piano

Exekutör Isabel Faust, violin, Alexandre Tharaud, piano

Musik som spelats i avsnittet

  • 12.00
    Erik Satie - Choses Vues A Droite Et A Gauche Sans Lunettes
    Isabelle Faust, Alexandre Tharaud
    Duos
    Etikett: Harmonia Mundi