Vit är vackrast: Ekots Naila Saleem i Bangkok

2:45 min
Utrikeskrönikan den 18 juli 2016. Bangkok.

Bangkok, måndag.

Ute skiner solen och i garderoben lockar en nyinköpt bikini. Det har inte blivit så mycket bada av den här sommaren, inte så mycket sol heller för den delen. Det är ju monsunsäsong i Asien. Men det gör inte så mycket för runt omkring mig är det inte "brunast vinner" leken som gäller. Snarare vitare än snögubben.

När jag går förbi hyllor med hudkrämer i den här delen av världen kan jag inte låta bli att kolla hur många som skryter om att göra användaren blekare. Det är många kan jag vittna om, skrämmande många med tanke på vilka kemikalier som troligen döljer sig i dessa burkar och tuber. Häromsistens hittade jag också några guldfärgade kapslar som lovade underverk. Jag ska erkänna att jag var väldigt sugen på att köpa en burk, inte för att äta utan för att försöka ta reda på vad som var i den.

I länder som Indien och Pakistan är fair and lovely, ljus och vacker,  ett vedertaget begrepp och unga kvinnor som är födda med en mörkare hudton riskerar att ratas framför en ljusare när det kommer till att leta brud. Skådespelare och modeller är överlag väldigt vita vilket i mina ögon blir absurt när befolkningen snarare är vackert brun.

För en vecka sedan var jag i Burma och där mötte ett nytt sätt att göra huden ljusare på. Tha nat khar är en röra gjord på malen träbark som kvinnor och män applicerar i ansiktet. Inte bara för att bli ljusare även om det är den mest synliga påföljden, utan också för att det har en nedkylande effekt på huden och skyddar mot solens starka strålar. Tha nat khar sägs också hjälpa mot acne och göra huden mjukare. Detta har använts av burmesiska kvinnor i tusentals år. Förutom att burmeserna kletar den över hela ansiktet och armarna ser man också många som har en stor rundel på vardera kind, eller några streck.

Detta med den kylande effekten är inte att leka med i länder där det inte sällan är mellan trettio och fyrtio grader varmt. Samma effekt har henna, leran som används lite längre västerut i Asien. Mehndi, hennatatueringar; snirkliga mönster som pryder händer, armar, fötter och ben har ni kanske hört talas om. De är obligatoriska vid bröllop och andra stora fester, men det är inte ovanligt att män och kvinnor unga som gamla färgar håret eller skägget med henna under sommarmånaderna, eftersom det anses kyla ner kroppen.

Jag antar att gräset är grönare på andra sidan häcken, är det som får asiater att vilja bli vita. Och vi bleka nordbor att vilja bli bruna. Jag är inget undantag. Lite bränna hoppas jag få med mig hem trots allt.