Disneyprinsessornas förändring: Ekots Kajsa Boglind

3:49 min
Utrikeskrönikan den 2 augusti, 2016. Washington.

Och för den som vill dra sig undan hettan i den amerikanska valrörelsen och den utomhustemperatur som konstant är över 30-sträcket kan det var skönt att fly in i ett svalt köpcenter.

Men också här händer det grejer.

I leksaksaffärerna har Anna och Elsa från “Frost” fått konkurrens av en nykomling på dockavdelningen – nämligen från Elena av Avalon. Hon är på många sätt precis som alla de de andra sagofigerur som amerikansk tecknad film har skapat – hon har samma mandelformade ögon och böljande hår som sina föregångare.

Men Elena är mörkare och den första med farföräldrar som bryter på spanska. Hon är Disneys första latinoprinsessa.

Tv-serien om Elena som får ta över tronen som sextonåring sedan föräldrarna rövats bort av en elak häxa har bara gått i några veckor på amerikansk tv – men leksakshyllorna är redan fulla med klänningar, matlådor och allt möjligt med Elena-tryck. Och berättelsen om henne har redan hunnit analyseras på längden och tvären i amerikanska medier. Det kulturella och kommersiella genomslaget när ett så här stort nöjesimperium lanserar en ny prinsessa är i allra högsta grad politik, och delar av den växande latinamerikanska publiken har väntat länge på en egen prinsessa att identifiera sig med.

Flera krönikörer och skribenter som själva har latinoursprung berättar hur de sett sina flickor leka i blonda Elsa-peruker och beskriver känslan nu av att kunna köpa utklädningskläder som kan få döttrarna att känna sig kungliga och magiska i sina egna kroppar.

Senaste gången Disney bröt mot den ljushylta prinsessnorm man själv varit med och skapat var 2009 - då med filmen prinsessan och grodan - där Tiana har afroamerikanska drag - och precis som då har Elena fått både beröm och kritik. Bolaget har enligt egen utsago jobbat med mängder av konsulter för att få till de latinamerikanska referenserna och facit är en blandning av lite Mayakultur, chilensk folklore och flamencoskor som förbryllar en del av publiken. Och varför talar huvudpersonen med amerikansk accent när farföräldrarna bryter på spanska?

Idag vill alla ha sin egen tecknade prinsessa. Gayrörelsen kampanjar för att “Frost”-Elsa ska få en flickvän under hashtaggen Give Elsa a girlfriend och tiotusentals tittare skrev för nåt år sen under förslaget om en Disneyprinsessa med Downs syndrom.

Men kanske viktigare än något annat är att de moderna sagoprinsessorna har börjat regera till skillnad från sina mer trånande och passiva tecknade storasystrar. Storyn i Elena-serien handlar hur hon lär sig att bli ledare och tv-seriens underrubrik är “Att regera kommer bli hennes största äventyr”.

När kvinnorollen förändras måste Disneyprinsessorna förändras. Starka flickor är idag det som är kommersiellt gångbart, men är det också det som går hem politiskt? Vill de amerikanska väljarna se en kvinna på den högsta tronen också utanför bioduken?

Med den frågan ringande i öronen lämnar jag leksakshyllorna och går ut i huvudstadens hetta igen.