Franskt föräldraskap: Ekots Kajsa Norell

3:41 min
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.

Havregryn, var sjutton hittar en det? Och fullkornspasta finns det ens? Jag kom till hit för några dagar sen och håller på att köpa basvarorna på en stor mataffär. Bakom hyllan med salta kex hör jag en mamma en pappa kämpa med att få ett barn att sitta ner i vagnen. Barnet är kanske 3 år och vägrar.

Hmmm, filmjölk, kan sån där fromage blanc funka som alternativ till det? Och var finns det?

3-åringen ger sig inte. Inte heller föräldrarna som skymtar fram lätt svettiga. De argumenterar med barnet ömsom på arabiska, ömsom på franska.

Jag märker hur jag spänner mig och tittar bort. Jag kommer på mig själv med att vänta på det hemska. Örfilen. De flesta franska föräldrar slår sina barn. Jag har sett det flera gånger just i mataffären. Många småbarnsföräldrar kan säkert på ett plan förstå varför. Kan inte ungen bara vara tyst och sitta stilla, göra som hen blir tillsagd?

Ibland har jag gått fram och sagt nej! Till föräldrar som slår sina barn i Frankrike. Det faller inte i god jord om en säger så. De tittar på dig som du är galen.

Jag fortsätter till ostdisken och letar fram en krämig Colommier-ost. 3-åringen som till varje pris ska ur vagnen börjar bli hes av skrikandet och försöker krångla sig ur vagnen neråt, men hen sitter fast. Jag börjar svettas lite jag också.

Det har inte varit förbjudet för föräldrar att ge en örfil eller smiska sina barn här i Frankrike, så länge det görs i uppfostrande syfte. "Våld" mot barn är iofs förbjudet, men smisk, örfilar och slag på händerna har inte räknats som våld.

Men var den där gränsen går är svårt att säga. Klart är att många föräldrar går över alla gränser här. I snitt två barn dör varje dag av att ha blivit slagna av sina föräldrar, enligt franska observatoriet mot våld i uppfostringssyfte. Jo då jag sa två barn varje dag.

Men efter att Frankrike fått kritik av Europarådet förra året har det börjat hända saker. Det har förts en livlig debatt för och emot uppfostringsvåld. Vittnesmål från vuxna om hur de som barn sett sina föräldrar tappa kontrollen efter en olovlig danskväll och slå dem hårt hårt i ansiktet. Hur lärare dragit ner deras byxor inför hela klassen och gett dem smisk. Om örfilar som gjort ont ända in i hjärtat. Förnedringen och de brännande skinkorna.

Över hälften av franska föräldrar slår sina barn innan barnen fyllt två år. Den stora dagstidningen Le Monde hade rubriken Är Frankrike redo att förbjuda barnaga i våras.

Men så förra månaden beslutade parlamentet om en civilrättslig bestämmelse om totalförbud mot att slå barn.

Nu står det där att en förälder är förbjuden att agera grymt, nedvärderande och kränkade mot barnen, och är skyldig att avstå från alla former av fysiskt våld.

Och inte nog med att det står där i lagen. Under den borgerliga äktenskapsceremonin ska den där lagtexten läsas upp för potentiella blivande föräldrar. Möjligen inte det mest romantiska av lycka till-önskningar.

Jag är framme vid kassan. Medan jag packar upp mjölken, bönorna och potatisen kommer familjen med 3-åringen och ställer sig i kön bakom mig. Pappan har lyft upp barnet som lugnat sig. Utan örfil.