Kigali, Rwanda. Ekots utsända Petra Levinson

3:25 min

Utrikeskrönikan den 24 augusti 2016. Kigali.

Kigali, onsdag

När man vikarierar för en sommarledig utrikeskorrespondent tar man inte bara över korrens arbetsuppgifter - i det här fallet att bevaka 48 afrikanska länder - utan också korrens eget hem.

Och eventuella husdjur. I det här fallet en tax, en sydafrikansk katt, och två rwandiska getter.

Innan jag kom hit sprang getterna lösa innanför trädgårdens murar.

Vikarien som var här i början av sommaren jagade getter nästan lika ofta som han gjorde ekoinslag.

Förrymda getter som smitit ut genom grinden, getter travat in i köket och tagit ett skutt upp på köksbänken för att hitta nåt ätbart.

Droppen var när en get tog sig upp på bilen som stod på uppfarten, och började tugga på antennen.

Från den dagen fick getterna stå bundna i skuggan av ett träd på baksidan av huset. Till taxens stora förtjusning, som hade järnkoll på hur långt repet kunde sträckas och nu kunde sticka fram sin nyfikna nos under hakan på getterna utan att riskera att bli spetsad av ett ilsket horn.

Men nu är getterna, som väckt mig varje morgon med ett ihärdigt bräkande, borta. Här om dagen baxades dom in i bakluckan på en bil och kördes tillbaka till bondgården dom kom ifrån. Bäst för alla inblandade parter kanske.

Men taxen Spikey gör sig påmind varje minut. Särskilt när jag ska avlägga en rapport om konflikten i Sydsudan eller valet i Sydafrika - då kommer han och lägger sig på rygg med tassarna i vädret och gnyr högljutt.

När mörkret sänker sig över Kigali, luften fylls av rök från brinnande sopor och månen går upp i zenit, så är det dags för Spikey att gå på upptäcksfärd i kvarteret.

Att rasta en hund i Rwanda är speciellt. Bilar saktar in och folk hänger ut genom rutorna och stirrar. Det är extra spektakulärt att hunden ser ut som en wienerkorv med små, korta ben. Har han vuxit färdigt, undrar folk.

Dom enda hundar man ser här är schäfrar och kamphundar som vaktar folks hus, och ger ifrån sig hotfulla skall bakom taggtrådsbeklädda grindar. Efter folkmordet i Rwanda år 1994 sköts dom kringströvande hundar ihjäl, som livnärt sig på döda kroppar efter dom människor som mördats.

Många kanske fortfarande har en föreställning om att Rwanda är ett kaotiskt land, efter det brutala folkmordet på 800 000 människor här. Men Rwanda är ett av Afrikas säkraste länder. Och att gå ut med hunden på kvällen i Rwanda känns inte ett dugg otryggt. Här om dagen träffade jag en arkitekt som sa att han just återvänt efter att ha bott utomlands i flera år, i USA:s tredje största stad Chicago, där antalet mordfall skenat det senaste året. Nu ville han tillbaka till lugnet, i Rwanda.

Men schäfrar ska man passa sig för. Vilket Spikey inte förstår, när han med sin lilla korv-kropp försöker ta sig in i glipan under grannens järnport för att uppvakta schäferhonan som doftar så gott där på andra sidan. Att hon bitit familjens vakt så att han fått åka till sjukhus - och att hon troligen inte heller skulle ha mycket till övers för en svansviftande tax - är han ännu så länge lyckligt omedveten om.

Petra Levinson, Kigali.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista