Känslostormar och getslakt: Ekots Naila Saleem i Stockholm

3:34 min
Utrikeskrönikan den 15 september 2016. Stockholm.

Stockholm torsdag

Jag är nyss hemkommen från en resa till Pakistan. För femton år sedan bodde jag där men nu har jag inte varit i landet på mycket länge. När jag stiger av planet i Islamabad får jag en plötslig lust att kyssa marken men jag behärskar mig så klart och går istället och ställer mig i kön för människor med utländska pass.

Nu en dryg vecka senare kokar hjärnan av intryck och känslorna river runt i kroppen likt hormonstormarna efter en förlossning. Vissa sakar har förstås förbättrats men det är också mycket som är sig likt, på fel sätt. Den där desperationen hos människor som bor i den fattiga världen, som oavsett nuvarande inkomst febrilt letar efter en möjlighet att tjäna lite till. Som vet att även om man är medelklass så kan det vända snabbare än snabbt och det finns ingen annan att förlita sig till än sig själv och sin familj. Och som självklart vill ha samma materiella status som du och jag. Nu går det elva-tolv rupier på en svensk krona. När jag bodde här för femton år sedan fick man sex rupier. Det säger något om hur landets ekonomi mår.

Sen finns det där andra behovet hos dem jag träffar att få berätta att det finns så mycket mer i det här landet än religiösa fanatiker och terrorister. Det som media brukar rapportera om. Att man har lidit stora förluster de senaste femton åren under kriget mot terrorism; människor har skadats och dött och ekonomin är körd i botten. När det är avklarat så pratar man gärna om vardagliga ting som att skolavgifterna är så höga nu för tiden så hur ska en vanlig familj ha råd att sätta sina barn i en bra skola? Och vem tar hand om mina barn när jag reser så här? Min man svarar jag och vi har inget tjänstefolk så han får fixa allt själv. Männen skakar på huvudet och säger att det är för svårt. Kvinnorna kastar sura blickar på sina karlar och säger att männen här är inget att ha i sådana frågor.

Så till de positiva förändringarna. Det är nya rickshor i huvudstadsområdet, med dörrar så att passagerarna inte utsätts lika mycket för avgaser och de varma solstrålarna. De är riktigt fina. Det har byggts nya ringvägar och fly-overs som gör att man slipper en del trafikstockningar. Och det har öppnats trendiga kaféer och i mataffären finns numera ett ekologiskt sortiment jämte det vanliga.

Häromdagen var det den muslimska högtiden Eid och geten släkten köpt skulle slaktas. Det är en aktivitet jag inte känner mig bekväm med men det här är ett familjecentrerat samhälle och individen får fint anpassa sig. Så medan jag sitter där och ser på medan geten flås och så småningom styckas och kämpar med att förlika mig med att jag som köttätare borde klara av att se det här, så ser jag plötsligt en annan get som ställt sig på bakbenen för att kunna se vad som händer på andra sidan muren där vi är. Den betraktar sin framtid precis som jag betraktar min omgivning. Idag är den uppäten och jag hemma i Sverige igen.