Finnkamp i att stoppa mobbning: Ekots Johan Bergendorff i Esbo

3:39 min
Utrikeskrönika den 22 september 2016

Esbo torsdag. Jag traskar över den soliga skolgården inramad av björkar på Vindängens svenskspråkiga låg- och mellanstadieskola och funderar på mobbning. Ni vet, att ständigt vara utfryst, att det sprids rykten och läggs ut taskiga bilder på nätet, att man kallas öknamn, får saker snodda och kastade runt framför ögonen, ja kanske till och med att bli hotad och slagen.

Jag tänker på min egen skoltid under slutet av 70 och 80-talet. Då fanns det mobboffer i varje klass och tyvärr såg vuxenvärlden bort för det mesta, så trakasserierna kunde fortgå ostört. Själv blev jag inte så hårt ansatt, men jag minns att jag ofta var rädd för de större killarna som när som helst kunde trycka upp en i ett hörn och förnedra en på allehanda vis.

Hur många av eleverna i den här lilla finska skolan med knappt 200 elever måste utstå sådant förtryck under sin skolgång undrar jag? Som blir deprimerade, börjar skolka, kanske i värsta fall inte ser någon utväg och tar sitt liv?

Jag går upp för trappen till ovanvåningen och träffar Liv, Emma, Axel och Justus som går i femman och sexan och deras bild är att just nu är nog ingen mobbad i deras skola, åtminstone inte i deras årskurser. Det låter ju helt otroligt, men kan faktiskt stämma intygar rektorn.

För den här skolan liksom 90 % av Finlands skolor har infört ett antimobbningsprogram sedan några år som hamnar i topp i vetenskapliga undersökningar som ett av de mest effektiva i världen. Det heter KiVa och har tagits fram av forskare vid Åbo Universitet och har nu spritt sig till ett stort antal länder i Europa, ja till och med till Chile berättar Professor Christina Salmivalli som ligger bakom det.

KiVa programmet har minskat antalet mobbade barn i Finland med en tredjedel och mobbarna är hälften så många. Programmet omfattar all skolpersonal och elever får många lektioner med samtal, filmer, rollspel och dataprogram som ska lära alla att bli snällare mot varandra. Fokus ligger på alla de som står bredvid och såg men inget gjorde. KiVa lär ut att alla kan ingripa och sätta stopp för mobbning. Det finns också ett tydligt handlingsprogram för de vuxna hur de ska stötta offret och hjälpa förövaren att ändra sitt beteende. Men det är som att dammsuga, säger professor Christina Salmivalli. Det duger inte att göra det här nån gång om året, utan kräver ständigt engagemang.

Jag tänker det här programmet måste vi få till Sverige också, det har förövrigt testats i Uppsala, Stockholm och Lerum. Men så ringer jag till forskaren Björn Johansson vid Örebro Universitet som utrett åtta andra antimobbningsmetoder som används i landet. Den rapporten fick Skolverket att att säga att de inte kan rekommendera nån av dem i sin helhet.

Ändå hävdar Björn Johansson att Sverige är bäst i världen på att stävja mobbning, och undrar varför jag åkt till Finland som ju inte alls har lika bra siffror. Fast den jämförelsen är förstås gjord innan KiVa-programmet infördes, så ingen vet riktigt hur det nu går i den Finnkampen.

I Sverige är det drygt sju procent av grundskoleeleverna som mobbats under senaste året enligt organisationen Friends. Det kanske är rekordbra, men innebär ändå att 60 000 barn i Sverige går till skolan med en stor klump i magen. Tänk om de kunde ha det som de finska eleverna på Vindängens skola, för just där verkar man nått nästan hela vägen till en nollvision.