Österrike i klistret: Ekots Daniela Marquardt i Berlin

3:25 min
Utrikeskrönikan den 26 september 2016. Tyskland.

Berlin, måndag.

Och alldeles strax, när jag har packat det sista, på väg till Österrike, landet som har fastnat rejält i klistret. Åtminstone vad gäller valet till landets högsta ämbete.

Det evighetslånga presidentvalet som började i vintras, när aspiranterna på posten tillkännagav sina kandidaturer, tillfälligt avslutades i våras då de båda valomgångarna hölls tills den andra valomgången i somras ogiltigförklarades och ett nytt datum för omval beslutades till hösten, ett omval som nu har skjutits upp för att klistret i kuverten till  poströsterna inte funkar. Kuvert går upp och rösterna blir ogiltiga för i teorin skulle man ju kunna byta ut valsedlarna.

Om nu allt går vägen så hinner det bli vinter igen innan valet slutligen görs om och en ny president kan sväras in och ta plats i pampiga Hofburg-palatset i januari. 

Till och med de båda segervissa kandidaterna,  Alexander van der Bellen, som vann med knapp marginal i våras och Norbert Hofer, som är övertygad om att marginalerna nästa gång ska vara på hans sida, har tröttnat på det ändlösa racet. De båda herrarna som är varandras totala motsatser inte bara i åsikter utan stil och framtoning, har åtminstone enats om en sak, att ta en paus och bespara både sig själva och väljarna en del av valcirkusen.

Här i Tyskland älskar man ännu en anledning att göra sig lustig över de joddlande kusinerna i den lilla alprepubliken, eller Bananrepubliken som elaka tungor har döpt om den till.  Och särskilt här i Berlin där man har nog med egna pinsamma misslyckanden. Den sedan flera år ständigt uppskjutna flygplatsinvigningen, liksom renoveringen av operahuset som bara slukar mer och mer tid och pengar eller de löjeväckande medborgarkontoren där man är ålagd att anmäla sig inom två veckor efter att man har flyttat hit men måste vänta i flera månader på att boka en tid, för att ta några exempel.

Även här hade vi vår variant av klistergate, valkuvert som inte gick att försluta och det talades ett tag om att också Berlins lokalval, som genomfördes förra veckan skulle skjutas upp. Men i förhållande till allt annat som står på den långa listan av betydligt tyngre Berlinbrister så var det ju en struntsak och man löste det berlinskt.

Gör vad ni vill sa valmyndighetens ansvarige. Tejpa, häfta, nyp ihop kuvertet med ett gem eller bind ett snöre runt det.

Men oj oj, det fick ju en del huvuden att skakas i Österrike. Hur kunde man ta så lättsinnigt på något så allvarligt. Typiskt tyskar.

Nej, i Österrike förorsakade debaklet med poströstningskuverten både lagändringar och författningstillägg.  Och tyskarna må skratta hur mycket de vill. För gissa var klistret kom ifrån?

Just det. Ingenjörskonstens och effektivitetens förlovade hemland, som nu överskuggas av avgastrixande ingenjörer och ineffektiva flygplatsbyggare. Inte ens lite lim lyckas de åstadkomma, fnyser grannarna i söder.

Nu ger jag mig av så får vi se vad nytt de har hittat att retas för.

Vi hörs snart igen från Wien!