Ta oss båda

29 min

Systrarna Hédi och Livia var som katt och hund. Tills de hamnade i koncentrationslägret och bara hade varandra. Då slutade bråken. Och systrarna är överens. De hade aldrig klarat sig utan varandra.

Storasyster Hédi valde under kriget det hon trodde var en säker död, för att inte lämna sin lillasyster ensam i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Nu bor de de två systrarna Hédi Fried och Livia Fränkel i Stockholm. När de växte upp bråkade de alltid. Men kriget svetsade dem samman.

Det är sommar. Varje sommar de senaste fyrtio åren har systrarna tillbringat på landet. De har varsitt lantställe i närheten av varandra. Men Hédi har nyss fyllt nittio och den här sommaren orkar hon inte åka.

– Vi var som katt och hund, berättar Hédi. Vi var avundsjuka på varandra, vi bråkade, vi till och med slogs. Jag var våra föräldrars smarta flicka och Livia var deras vackra flicka. Och jag förstod aldrig att också jag var älskad.

Livia är i tvättstugan och tvättar det sista innan hon ska till landet och sommarlugnet. Hon älskar havet och hon älskar att bada. Hon berättar om en gång de var vid floden, hon och Hédi. Av en slump kom killen som Livia var hemligt förälskad i. Men det var en förbjuden kärlek.

– Då satt Hédi och höll vakt, så att ingen vi kände skulle komma och se mig.

När de bara hade varandra så slutade de bråka. Och båda systrarna är överens.

– Vi hade aldrig överlevt utan varandra.

Dokumentären är producerad av Amanda Glans och är en något förkortad version av P4 Dokumentären Ta oss båda.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".