Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
3:26 min
"Om Breivik och dilemmat" Ekots Jens Möller, Skien i Norge
Fre 13 jan 2017 kl 10:00
Utrikeskrönikan den 13 januari 2017. Skien i Norge.

Skien fredag.

Jag har tillbringat tre dagar i Breivikland. Här i norska Skien sitter en av västvärldens värsta massmördare inlåst. Det är också här i fängelset som det pågår en rättegång efter att Anders Behring Breivik har stämt norska staten för brott mot hans mänskliga rättigheter. Alltså samma man som valde att mörda 77 människor på Utöya och i Oslo, och därmed beröva dem deras grundläggande mänskliga rättighet, nämligen livet.

Det känns i magen att sitta i samma rum som terroristen. Statens företrädare regeringsadvokaten hävdar att Breivik är fortsatt farlig och fortsatt lika högerextrem i sina åsikter. Det sistnämnda blev tydligt i tisdags när Breivik, direkt när han kom in i rättssalen, sträckte upp högerarmen i en nazihälsning. Rättens ordförande tillrättavisade Breivik och kallade hans hälsning "kränkande för rättens värdighet". Men den uppmärksamhetstörstande massmördaren hade redan uppnått sitt mål. Inom någon minut hade flera av världens medier redan publicerat bilden på Breiviks utsträckta arm. Jag uppskattar att Sveriges Radio beslutade att inte publicera bilden.

När Breivik igår själv pratade inför rätten hade han en lite annan framtoning än tidigare, lite mer ödmjuk, med nån slags självdistans. Terroristen sa att "om jag för sex år sen hade sett mig själv nu hade jag tänkt att han har ju blivit helt galen".

Fast personligen undrar jag om Breivik verkligen har förändrats. Han har tidigare sagt att han ser den här rättegången som en scen för sin politiska kamp, så kanske är den nya attityden bara teater eller en taktik för att faktiskt vinna rättens öra och kanske delvis slippa ur sin isolering i fängelset? Du som lyssnar kanske tänker "jaha, han den där Norgekorrespondenten klagar på att terroristen får uppmärksamhet och har ändå just ägnat ett par minuters sändningstid i Sveriges Radio åt att just ge honom uppmärksamhet."

Jo, jag förstår om det kan skorra. Fast det visar också på ett dilemma som jag och andra journalister står inför när det gäller terrorism. Vi kan inte tiga ihjäl fenomenet, terrorism i olika former påverkar samhället så fundamentalt. I Norge är 22 juli-terrorn en helt central del av landets historia och så allmänintressant att media bör berätta om nya aspekter av frågan. Samtidigt riskerar vi journalister att bli så kallade nyttiga idioter som springer terroristers ärenden genom att göra dem kända och kanske bidra till att fler ansluter sig till deras hatiska ideologier.

Att hålla huvudet kallt och fokusera på det principiellt viktiga, snarare än personen Breivik, har varit målet med min rapportering från rättegången. Hur väl jag har lyckats får andra bedöma.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".