Domedagen är här!

9:01 min

Domedagsrörelserna vill få en att välja sida, innan allt tar slut och det nya börjar. Boel Gerell funderar över en undergångsretorik som tycks sprida sig långt utanför de religiösa sekterna.

År 1186
1420
1544
1666
1874
1975
2012
eller
2017?

Någon gång måste det förstås ta slut. I en knall eller i ett stilla jämmer men oundvikligen slut, som i jordens undergång, världens ände, domedagen, ragnarök och harmageddon. Det är bara en fråga om när och kring frågan om tidpunkten ges det många teorier.

Många är de som försökt förutspå slutet på världen och de nyss nämnda årtalen är bara några av de alternativ som lagts fram. Gemensam för många av teorierna är tanken att slutet är relativt på så vis att bara en del av mänskligheten går under. En utvald skara överlever förintelsen och sätts att skapa det nya idealsamhället, ofta tillsammans med en ledargestalt som i rättan tid materialiserar sig på jorden för att övervaka förvandlingen.

En skiljedomstol inrättas, ledd av en auktoritet med facit på hand om hur livet bäst bör levas. Inför denna obestridliga rättvisa ges inga undanflykter eller gråskalor och sant skiljs med säker hand från falskt, god från ond, rättfärdig från syndare. I den aktuella boken ”Slutet är nära – undergång och utopi i millenära rörelser” ger religionsvetaren Britta Gullin en översikt av forskningen kring dessa kollektiv som uppstått kring tron på världens nära förestående undergång och återfödelse.

Millenära rörelser har funnits i alla tider, domedagsprofeter har kommit och gått på samma vis som församlingar växt fram i allt mer anspänd förväntan kring ett avtalat datum. Som passerat med åtskillig dramatik, men än så länge utan den allomfattande totala förvandlingen av villkoren på jorden som de millenära rörelserna förväntar sig.

Till de samfund som mest uthålligt uthärdat besvikelsen och tagit nya tag med nya beräkningar hör Jehovas vittnen. Ända sedan starten i USA på 1870-talet har de oavlåtligt hävdat att domedagen är nära förestående. Vad som hänt under de snart 150 åren som rörelsen existerat är att visionen av en värld som i ett slag går under inte längre med nödvändighet förutsätter någon gudomlig intervention eller ett mirakel.

Människorna är numera fullt kapabla att radera sin existens själva. Genom tillgången på kärnvapen kan åtskilliga stater i världen avgöra liv och död för oss alla i en knapptryckning. Genom våra nya snabba transportvägar sprids en dödlig pandemi på kortare tid än någonsin. Och fortsätter vi att förgöra de livgivande villkoren för vår planet i samma takt som nu, är de flesta forskare eniga om att vi står inför en klimatkatastrof av förödande proportioner.

Apokalypsens fyra ryttare galopperar redan mitt ibland oss och de konkreta hoten är svåra att bortförklara, ens för den mest inbitne klimatskeptiker. Hos Jehovas vittnen möts de vetenskapliga rönen med dubbla känslor och i samfundets tidskrift ”Vakna!” redovisas nogsamt alla hot som mänskligheten står inför. Med den skillnaden att hoten tas som ännu ett förebud om att tiden för förverkligandet av Guds rike på jorden är inne. Eller som det skrivs i ”Vakna!” i september 2012:

”I kontrast till dessa hot är den bild som Bibeln målar upp av framtiden mycket mer hoppfull. Bibeln visar att det definitivt kommer att bli en stor förändring. Men den lovar att alla som gör Guds vilja kommer att få överleva. Och enligt Bibeln ska jordklotet varken förvandlas till någon förbränd askhög eller till en isklump. I stället ska hela jorden bli ett paradis.”

I samfundets tidning Vakttornet i januari 2013 preciseras utvecklingen ytterligare:

”Den ”värld” som ska försvinna är inte jorden, utan de människor som inte lever i harmoni med Guds vilja. Precis som en kirurg kan operera bort en cancertumör för att rädda en patients liv kommer Gud att ta bort de onda, så att de goda verkligen kan njuta av livet på jorden. På så sätt är ”världens ände” något positivt.”

 
”Ta bort de onda”

”Operera bort en cancertumör”


Känns tongångarna igen?

Som Britta Gullin också konstaterar i sin bok ligger många antidemokratiska, rasistiska grupper nära de religiösa millenära rörelserna i sin ideologi. Också i dessa sammanslutningar beskrivs utvecklingen av världen som på väg mot en annalkande undergång, där rasblandning och acceptans av homosexuella riskerar att förstöra de rena idealen. I kraft av det förmenta hotet rättfärdigas ett våld som beskrivs som en ödeskamp mellan de ”goda” och ”onda” parterna.

Och allt detta är förstås oerhört skrämmande.

Men nästan värre ändå är den normalisering av retoriken som smyger sig in även i den övriga politiska debatten. I en tid när var och en väljer sin egen vinkel på världen gynnas upplevelsen av att det finns ett vi och dem, ett rätt sätt att tänka och ett som är fel. Inte annorlunda eller utmanande utan just fel som i något som måste korrigeras eller i annat fall tas bort.

Och det ironiska händer att den nya tekniken som skulle föra oss närmare samman och göra det lättare att kommunicera i stället tenderar att öka klyftorna och isolera människor i filterbubblor fyllda av ekon från likasinnade och bilder av världen, tecknade i svart och vitt.

I de slutna kamrarna växer upplevelsen av annalkande fara. Inte nödvändigtvis från de reella hoten som mänskligheten står inför utan för den abstrakta upplevelsen av att något grundläggande, rent och unikt håller på att gå förlorat. Eller redan förlorats och till varje pris måste återerövras.

”Make America great again”.

Eller som Jimmie Åkesson uttrycker saken i en aktuell kampanjfilm för Sverigedemokraterna.

”Vi befinner oss i den värsta samhällskris som Sverige genomlevt i modern tid. Och det kommer att ta lång tid att återskapa den trygghet, den gemenskap, den hemkänsla och den framtidstro som gjorde Sverige till ett av världens bästa länder att leva i.”

 
I videon ställs en urban miljö i asfaltgråa nyanser med mörkhyade tiggare, bilbränder, droghandel och tunnelbana mot ett solbelyst pastoralt landskap med blonda barn, betande kor, hus med vasstak och stolt vajande blågula svenska fanor. Ett förment idealsamhälle som är oss inom räckhåll, bara vi i tid inser faran vi står inför och väljer sida. 

Boel Gerell, författare och kulturjournalist

 

Litteratur

Britta Gullin: Slutet är nära! Undergång och utopi i millenära rörelser. Molin & Sorgenfrei.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista