Media efter Trump: Ekots Fernando Arias i New York

3:52 min

Utrikeskrönikan 1 februari med Fernando Arias

Det har, som ni vet, hänt en hel del i USA den senaste tiden. Den nya presidenten och hans administration har varit flitiga och reaktionerna har varit många och ibland högljudda.

Sedan president Trump installerades har han skrivit under en rad olika presidentordrar. Han genomför delar av det han lovade under sin kampanj, och vad som kommer att hända härnäst är svårt att sia om. Men det finns en sak som är återkommande. Nästan oavsett nyhet.

”Det har varit mycket prat i media om att hålla Donald Trump ansvarig, jag vill bara säga att det kommer också vi göra med er”, så sa Sean Spicer under sin första presskonferens som Vita husets presstalesman.

Så började Trumpadministrationen sina år vid makten. Och det var också det skulle fortsätta.

Presidenten själv anklagar löpande de största tidningarna och nyhetskanalerna för att sprida falska nyheter, både på twitter och i officiella uttalanden. Det kan handla om att han är missnöjd med artiklar om hur mycket folk som var på hans installation, eller om ifrågasättandet av framgången med hans senaste migrationsreformer.

I en uppmärksammad intervju med New York Times sa också en av presidentens närmaste rådgivare Stephen Bannon att media borde känna sig förödmjukade och bara ”hålla käften ett tag”. Bannon är grundare till den högerradikala nätsidan Breitbart news, men anställdes av Trump under presidentvalskampanjen.

Media här i USA uppfattar det här som en medveten strategi från Visa husets sida: Trump vill underminera de som underminerar honom.

Vad som är viktigt att komma ihåg är att Trumpadministrationens beskrivning av media delas av flera av hans anhängare. Jag har själv mött människor som kategoriskt väljer bort tidningar och tv-program för att de, i deras tycke, ljuger. De människorna tror, per automatik, att det som sägs i de kanalerna är falskt.

Personligen blir jag orolig över den utvecklingen. Jag tycker i och för sig att media ska kritiseras, och journalister måste vara beredda att utstå samma genomlysning som de som granskas, men risken är att det skapas en värld där det som bevisligen är sant, hos vissa personer, aldrig kommer uppfattas som sanning.

I en sådan värld handlar det inte längre om att kritisera metoderna som används för bevisa något, istället är det namnet på avsändaren som avgör om något är sant eller falskt.

Där blir också kritiken av någon eller något bara ytterligare ett bevis på att avsändaren ljuger. Också en berättigad och bevisbar kritik mot Trump eller hans administration blir för hans anhängare ett tecken på att Trump har rätt: han har ju redan sagt att de ljuger.

Det enda konstruktiva jag ser i den här utvecklingen är att journalister måste göra det de gör ännu bättre. Mer transparens om hur man når en slutsats, där det är möjligt. Bättre källor. Bättre faktakoll. Större grad av problematisering.

För även i en komplex värld finns det vissa saker som är sanna och andra saker som är falska, oavsett vem som säger det.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".