Illa ute i vårtomt Peking: Ekots Hanna Sahlberg, Peking

3:14 min

Utrikeskrönikan den 10 februari 2017. Peking.

Peking, fredag.

När ytterdörren plötsligt inte gick att stänga visste jag att vi antagligen var illa ute.

Det var minusgrader och blåsigt, men bara nyårets sjätte dag, och vem skulle då kunna laga ett trasigt gångjärn? Jag tog ner den tunga ytterdörren och undersökte skadorna. Ett av gångjärnen utböjt i en omöjlig vinkel. Med det trasiga gångjärnet i cykelkorgen trampade jag genom den tysta gränden där alla grannar hängt ut sina röda flaggor. Röda lyktor svängde mot den iskalla himlen, till glädje för alla skollediga barn och semesterfirande vuxna, men oroande för den med en ytterdörr som inte gick att stänga.

Ute på den stora gatan kantades trottoarerna av neddragna plåtjalusier. Ironiskt nog tillhörde flera av dem järnhandlare, som i vanliga fall skulle erbjudit både nya gångjärn och hantverkshjälp. En och en halv miljon bofasta Pekingbor har lämnat staden inför nyårshelgen. Och det handlar just om den delen av befolkningen som gör mest direkt nytta för alla andra stadsbor. Servicenäringen bärs i stort sett upp inflyttade Pekingbor med rötterna på landet där de firar nyår med släkten.

Ett ögonblick tänkte jag på järnvägsstationen. Där måste finnas ett skruvstäd, där man till nöds kunde hamra gångjärnet till en möjlig vinkel igen? Släktingar som arbetade på järnvägen kunde jag ringa, men som tjänstemän skulle de troligtvis inte ens känna någon med en hammare.

Medan jag cyklade spanade jag in i portar och gränder. Efter två stora gatukorsningar lyckades jag fråga mig fram till den enda öppna järnhandeln. Ägarinnan råkade ha tagit sin ledighet i Jiangxi-provinsen reden innan nyår, för att undvika vår rusningen på bussar och tåg. Men hon beklagade att mitt gångjärn var av en utgående modell. Till slut hittade jag en cykelreparatör från Henanprovinsen. Henanfolk har särskilt dåligt rykte i Peking, men denne gentleman gav mitt stackars gångjärn ett par slag samtidigt som han vägrade att ta emot betalning.

Under nyårshelgen bli det uppenbart hur omistliga migrantarbetarnas familjer är för stadens ekonomi. Ändå ses de som en belastning. I Peking pågår just nu en kampanj för att skrämma iväg så många migranter som möjligt och bli av med omkring två miljoner av den fast befolkningen innan 2020. Metoderna som används gör staden till en tråkigare och mindre praktisk plats att leva på.

Klädmarknaden vid Pekings djurpark som erbjöd fynd till osannolika priser, har stängts. Tygmarknaden i södra Fengtaidistriket som tills i höstas utgjorde en hel liten stad av siden, sammet, trasa, lump och tillhörande knappar i jordens alla färger, tvångsförflyttas nu en dagsresa ut i grannprovinsen, i förhoppning om att försäljarna ska flytta efter.

Med gemensamma krafter och en del bråk och skrik lyckades vår familj få fast den tunga ytterdörren igen. Men ve oss den dag toaletten springer läck om det då bara finns Pekingbor med rena händer och klena nypor kvar i stan.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".