Domstolarna mot starke män 1-0: Richard Myrenberg, Kigali

3:16 min

Utrikeskrönikan den 13 februari 2017. Kigali.

Kigali måndag.

Många säger att vi befinner oss i en ny tid, en orolig tid som inget riktigt vet hur den kommer te sig. Vi har till exempel en president i USA som är flitig på ett socialt medium. Nu senast verkar han arg på domstolen, eller domstolarna. Två domstolar har nu gått emot hans presidentorder om reserestriktioner som kom plötsligt och väckte starka reaktioner. Trump twittrade ilsket om "den så kallade domaren" och skrev att domstolens beslut var "löjligt". En del skulle kalla det domstolsförakt, andra för en frustration.

Ingen vet var den här maktkampen med domstolarna kommer sluta, men man ska komma ihåg, att om det är något som byggt USA så är det just juridiken, lagarna och domstolarna. Många politiskt känsliga frågor har avgjorts av domstolar, inte av politiker. Vi har haft fall inom den svarta medborgarrättskampen på 60-talet och frågan om abort i USA, för att nämna några. 

Men var finns kopplingen till Afrika, mitt bevakningsområde, i det här? Jo jag kommer till det.

Det har gjorts en hel del jämförelser mellan Trump och olika starka afrikanska ledare, som Kenyas Uhuru Kenyatta. Både är födda i extremt välbärgade familjer, och enligt den kenyanska journalisten Patrick Gathara så hyser bägge ett förakt för media.

Men det finns fortfarande en stor skillnad mellan USA och de flesta afrikanska länderna, nämligen ett oberoende och starkt domstolsväsende i USA. I de flesta länderna här kan domstolarna påverkas. I viktiga principiella mål följer de vad ledaren för landet säger, särskilt om det handlar om politiska motståndare, eller korruptionsmål som ligger farligt nära makten. På mikronivå i enklare brottmål är det inte ovanligt att muta domarna för att få med sig dem.

Jag har tidigare här i mina krönikor pratat om boken Why Nations Fail, och jag ska inte trötta er med att återge bokens innehåll. Men den genomgående frågan där är, varför är vissa länder rika, medan andra fattiga? Och en underliggande mycket viktig faktor är just ett fritt och oberoende domstolsväsende. Att man följer lagen. Att det finns en rättsstat. Det är en av skillnaderna mellan rika länder, där det finns, och fattiga länder, där det för det mesta inte finns.

Men trots att Kenya har en av kontinentens mest korrupta poliskårer, trots att det är vanligt med ”landgrabbing”, där rika och mäktiga helt utomrättsligt bara lägger beslag på land, så finns det domstolar och domare som står på sig.

För precis som USA:s starke man fått två domar emot sig på kort tid, så drabbades även Kenyatta av det häromdagen. En kenyansk domstol ogiltigförklarade då regeringens lika plötsliga som drastiska beslut förra året att stänga världens största flyktingläger Dadaab, nära gränsen mot Somalia. Domaren John Mativo konstaterade att beslutet var diskriminerande för somalier och att det var en kollektiv bestraffning att stänga lägret, därför gick det mot grundlagen. President Kenyatta är inte lika flitig på twitter som sin amerikanska kollega, men en talesman för regeringen, Eric Kiraithe twittar kort att Dadaab är ett säkerhetshot och att domen kommer att överklagas.

Så just nu: domstolarna mot två starke män - 1-0.

Men matcherna är inte över än.

 

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista