"Det som hände Théo händer hela tiden": Ekots Palmira Koukkari Mbenga i Paris

3:13 min

Utrikeskrönika 20 februari med Palmira Koukkari Mbenga

Paris måndag.

På den gråa stenväggen syns knappt några spår av det som hände här för lite mer än två veckor sedan. Dagen innan fick jag höra att blodet fortfarande fanns kvar, men det regnade kraftigt under kvällen. Kanske spolades det bort då, eller så städade någon äntligen bort det.

Jag är i området Aulnay-sous-Bois, knappt 25 minuter med tåg från centrala Paris. Det var vid den här väggen, baksidan av någon sorts konsertlokal, 22-åriga Théo blev svårt slagen av fyra poliser i samband med en Id-kontroll. En av dem körde också upp en batong i hans anus – och är nu misstänkt för våldtäkt. Men polisens förklaring är att allt var en olycka, Théos byxor gled ner av sig själva och batongen gled upp av misstag.

Många chockades av det som hände Théo, både i Frankrike och i Sverige och flera andra länder. Men alla jag pratar med här, vilket mestadels är unga och icke-vita personer, säger samma sak: det händer hela tiden. De är inte förvånade. De unga killarna jag träffar i Aulnay säger att det är vardagsmat att få stryk av polisen och att bli kallad rasistiska saker. En kille säger att han fick stryk senast en månad sedan, då de undrade vad han gjorde när han stod och väntade på sin tjej.

Franco, som är talesperson för en organisation som jobbar mot afrofobi, säger att det har gjorts försök att lösa de sociala problemen i Paris och andra storstäders förorter, sedan upploppen 2005 som började efter att två tonåringar dog medan de gömde sig för polisen och kom åt strömförande ledningar. Men alla upprustningar och försök till att öka mångfalden bland beslutsfattare och polisen har varit fruktlösa, säger han: ”Det är som att sminka över ett sår, det kommer inte få det att läka”.

På sjukhuset, där Théo fortfarande vårdas för sina svåra skador, har han ständigt familjen vid sin sida. Hans storasyster Eléonore är orolig över inte bara hans fysiska, utan också hans mentala hälsa. Hon berättar att han de senaste dagarna har varit mörkare, tystare och dragit sig undan. Inte samma positiva kille de är vana vid se. Det är som att det som har hänt har börjat sjunka in, säger hon.

Théo är minstingen i familjen. Yngst i en syskonskara på åtta. Hon berättar att han älskar fotboll och ordnade en turnering för att ge unga i området något att göra. Det slutade med att det kom folk från hela Paris. Hon visar bilder på honom som han har lagt upp i olika sociala medier. Selfies i fotbollströjor, leende med sina lagkompisar.

Han får mig att tänka på min egen lillebror. De är lika gamla, båda är långa och älskar fotboll. Som så många andra killar i den åldern. Det hade lätt kunnat vara min eller någon av mina kompisars bröder. Nu bor min bror visserligen i Sverige, men båda tillhör den gruppen som enligt fransk statistik oftast råkar ut för polisens id-kontroller: Ung kille mellan 18-25år som uppfattas som arab eller svart. Den här gången var det Théo och Eléonore hoppas att deras beslut att berätta om det ska leda till att det inte blir någon annan nästa gång.

”Alla säger att det händer hela tiden, men varför pratar ingen om det? Vi valde att berätta för att vi inte ville att det skulle gå obemärkt förbi”, säger hon.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".