Turkietavtalet, ett år som modell: Alice Petrén i Gevgelija

3:41 min

Utrikeskrönika 22 februari med Alice Petrén

Gevgelija onsdag morgon – så hade jag sagt för exakt ett år sedan, med någon dags marginal.

Jag var då i södra Makedonien på gränsen till Grekland och människor kom vandrandes med sina liv i säckar och väskor längs med järnvägsspåret norrut och in i det mest välstädade läger jag någonsin varit i. 

Sedan dess har hela Europa bytt mind-set - sitt sätt att tänka - gränskontroller, staket och poliser är numera en vardag vi vant oss vid i EU.

Transitlägret - ja, det var tre veckor innan det DÅ osannolika hände - att EU slöt ett avtal med Turkiet om att turkarna skulle ta tillbaka människor som kom över vattnet till de grekiska öarna.

Den otroligt vackra afghanska mamman i lavendelblå sjal kom med sin stilige make, en läkare som flydde undan att bli mördad, för när han vårdade talibaner var det fel och botade han deras motståndare var det också fel. Paret hade två alerta, vetgiriga söner. Jag gick och hämtade ylletröjor och vantar åt dem i stugan med kläder. Hela transitlägret såg ut som Skansens julmarknad, välordnat till tusen.

Några timmar tidigare hade jag sett flera hundra flyktingar och migranter gå på ett specialtåg, som åkte direkt till nästa gräns - den serbiska. Makedoniens utrikesminister sa till mig att gränsen inte skulle stängas, men allt gick fort dessa dagar. Den 22 februari - för exakt ett år sedan - kunde afghanger inte fortsätta från Grekland och snart ingen annan heller, inte ens syrier. Turkiet-avtalet den 18 mars gjorde att alla tvingades kvar i Grekland - nu är de drygt 65 000 personer.

Turkiet-avtalet presenterades i Bryssel lite kuppartat för stats- och regeringscheferna, som ändå sa ja oroliga över situationen och sina hemmaopinioner. Människorättsförsvare rös, men på bara ett år har Turkietavtalet så gått från något som sas vara ett nödvändigt ont till att nu stå modell för att stoppa migranter från Nordafrika.

Libyen, ett laglöst kaos, är en förhandlingspart, fast rapporter talar om stor osäkerhet om vem som är vem, att även personal inom kustbevakninge och polisen samtidigt ingår i miliser. Fakta kring Turkietavtalet är att endast drygt tusen personer har skickats tillbaka dit och migranterna, som fastnat i Grekland, har kämpat för att alls överleva i läger med kupoltält i snöstorm, sjukdomar och näringsfattig mat. 

I ett fransk-tyskt arbetspapper som nu cirkulerar i EU:s huvudstädet om hur en ny massiv inströmning ska hanteras står det att det är nödvändigt att öppna en process för politisk reflektion och göra den kort. Tiden är knapp. Time is short, står det. Det står att vid en kris måste kanske rätten till asylprövning offras och människor direktavvisas ut från EU. Tiden är knapp. EU-folket talar om att lösningarna måste vara klara till midsommar. 

Att EU står inför stora utmaningar förstår man kanske lättare om man tittar på befolkningsprognoser. Enligt en från FN kommer Afrikas befolkning fördubblas fram till år 2050 - från 1,1 miljard till 2,4 miljarder. Kommer kontinenten klara att försörja alla?

#brytningstid

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".