Pekings grå murar ska mota ut invandrare: Hanna Sahlberg, Peking

3:19 min

Utrikeskrönikan den 3 mars 2017. Peking.

Peking, fredag.

En solig morgon i början av veckan kom de till mitt kvarter. Murarna. Med sina murslevar, grå tegelstenar, hinkar med bruk - och med polisen, stadsvakten och grannskapskommittén i släptåg. När jag hann fram syntes bara överkroppen av mannen i snabbköpet på hörnet. Resten av honom skymdes av den grå muren som höll på att fylla både butiksdörren och fönstret.

Han sade ingenting, och murarna fortsatte att mura. Hur ska du komma ut? frågade jag, och han pekade mot en liten bakdörr till hälften dold bakom specerihyllorna. Varorna stod fortfarande kvar där. Som om butiksinnehavaren inte vetat om vad som väntade. Men det gjorde han. Några dagar innan hade en officiell kungörelse skickats ut, som meddelade att turen kommit till vårt kvarter att återfå sitt så kallade historiska utseende.

Kampanjen för att återställa Peking till vad som påstås vara ”det ursprungliga” är listig. Någon historieforskning har inte direkt slösas på den, men den förväntas tjäna sitt syfte, som är att driva ut oönskade invandrare ut staden.

På plakat och affischer kan man numera läsa att det är förbjudet att ta upp hål i husväggar. Det betyder att en framträdenade del av vår stads näringsliv kan klassas som regelvidrigt. Det mesta av det som gör Pekings gatubild levande härrör nämligen från mer eller mindre improviserade byggnationer: någon som styckat av ett rum till en butik, någon som utnyttjat en lucka i bebyggelsen för att driva ett litet hembageri. Nu töms de en gång så myllrande fågelmarknaderna, blomstermarknaderna, klädmarknaderna och grossistmarknaderna. Stadens myndigheter räknar med att när de små butikerna och stånden försvinner, så försvinner också deras innehavare.

Peking vill bli av med minst två miljoner av sina invånare som förväntas återvända till små orter i andra provinser. Peking med sina över 20 miljoner invånare är en invandrarstad. De flesta i min gränd flyttade in på 60-talet efter att gårdarnas ägarfamiljer tvingats ut av rödgardister, anklagade för att vara kapitalister och sympatisörer till den gamla regimen.

Varken historieforskarnas dokument eller korrekt brottsstatistik tycks hjälpa mot längtan efter enkla och slutgiltiga lösningar. Här går propaganda och sociala mediesnurror han i hand. Nyligen berättade en väninna som just gått ut från universitetet att hon inte ville åka till Tyskland på sin Europaresa. Hon och hennes farmor hade sett rapporterna på statliga kvällsnyheterna på TV om lastbilen som körde in i en julmarknad. Däremot hade hon aldrig sett eller hört talas om minibussen som körde in i en grönsaksmarknad i Peking samma vecka, eller om några andra våldsamma händelser som inträffat i Kina under tiden sedan dådet i Berlin. De rapporteras nämligen inte på de statliga kvällsnyheterna.

Under sådana omständigheter är det lätt att förledas att tro, att en mur är lösningen.

 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".