Hur ska vi ta emot ondskan: Ekots Johan-Mathias Sommarström

4:21 min

Utrikeskrönikan den 6:e mars, Johan Mathias Sommarström

Irak Måndag. 

Jaha då är man tillbaka igen.

Mosul.

Elände.

Brutalitet.

Ett banditgäng som dödar i religionens namn.

Alla har vi hört talas om terroristerna eller banditgänget som kallar sig IS och sällan förr har väl en sådan förhållandevis liten klick människor vållat så många andra så stor skada och sådant lidande.

När man betraktar det på avstånd blir man förfärad, när man ser det på nära håll blir åtminstone jag rädd, uppgiven och nedstämd.

Att det kan finnas så mycket likgiltighet inför andra människors liv- det är skrämmande.

IS hatar demokrati.

De våldtar och har sexslavar som de säljer till högstbjudande när de känns väl begagnade.

De mördar opponenter och till och med dem som begått det fruktansvärda brottet att äga ett simkort till en mobil.

De kidnappar, misshandlar och våldtar även sina manliga fångar.

För någon vecka sedan var jag i östra Mosul, besökte en spritbutik som naturligtvis hade stängt under IS styre, men det intressanta var att alla i grannskapet vittnade om hur IS-medlemmar brukade smyga in i butiken för att själva dricka sig berusade. De berättade att de sålde öl och sprit till betrodda kunder men att de när den irakiska armén närmade sig slog sönder alla flaskor och stack knivar i alla ölburkar. För att liksom bevisa att de minsann inte druckit.

De erövrar i guds namn, men de är falska och lever inte själva efter sina egna regler.

Jag har också sett i deras övergivna hus, hur de lämnat kvar vitlöksolja som ska få skägget att växa bättre, jag har sett löshår och peruker, små naiva anteckningsblock för barn som IS krigare ritat spretiga gubbar i. Gubbar föreställande ”otrogna” det vill säga alla som inte är som dem.

Jag har sett deras vapenfabriker, deras attacktunnlar, deras kanyler och droger som de proppar i sig innan de ska strida.

Tusentals västerlänningar har åkt till Irak och Syrien för att ansluta sig till IS och liknande grupper. Vad är det som lockat egentligen?

Gemenskapen?

Iså fall är det en märklig gemenskap, för IS dödar inte bara civila, minoriteter och de som dem anser bryter mot deras regler. De dödar också sina egna.

De har en egen rättsapparat där domstolar har dömt mängder med IS-medlemmar till döden för att de brutit mot order.

De hjärntvättar sina medlemmar och barn.

IS-krigare får inte fly. De ska slåss tills de dör.

Deras motståndare har vittnat om att IS inte bryr sig om de dör, det enda de inte vill är att bli tillfångatagna eller bli dödade av kvinnliga soldater. Iså fall blir de blåsta på det himmelrike och de oskulder som IS-ledningen tutat i dem att de får som belöning efter döden.

Nu är Mosul på väg att befrias.

IS kämpas ner.

De gör motstånd men den irakiska arméns avancemang är konstant.

Nu blir IS alltmer desperat. De har använt kemiska vapen, fast inte mot armén utan mot civila. De försöker gömma sig i flyktingströmmen och de kör självmordsbilar mot den irakiska armén.

Samtidigt återvänder IS krigare hem till Sverige.

Sådana som kan ha varit med om allt det här.

 Sådana som dödat i guds namn.

Sådana som kan ha varit med och våldtagit och torterat.

Som varit helt likgiltiga inför andra människors liv, som fått de mest extrema av extrema idéer och ideologier planterade i sina hjärnor.

Det är dags att på allvar fundera hur man ska hantera dem.

Hur de ska tas emot, rehabiliteras. Göras ofarliga.

För efter att ha mött IS ondska kan jag bara konstatera att vi kan och får inte vara naiva och hoppas på det bästa.

Vad finns det för plan för att rehabilitera dem?

Hur ska de tas emot?

Hur ska de kunna fungera i samhället igen?

Och hur ska vi skydda oss mot den ondska som de varit med och spridit?

Hur ska vi skydda oss mot våldet?

För även om IS tvingas bort från Mosul och kanske till och med Raqqa kommer dem att finnas kvar fast förmodligen verka på andra sätt.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".