Kirunas kreativitet har försvunnit

24 min

Kiruna – civilisationens sista utpost. Men hur civiliserat är Kiruna egentligen? Och hur ska staden överleva sin flytt - när tidspress och ekonomiska frågor sätter käppar i hjulet?

I Kiruna får Mark Isitt reda på vad ett hus egentligen väger. Men vad väger en stad? Hur högt ska minnena av en stad värderas - när staden måste flyttas.

Det är högt och lågt om vartannat – i bokstavlig bemärkelse. Ett par mil utanför Kiruna finns Esrange, Sveriges enda rymdraketbas, men nästan mitt inne i centrum ruvar gruvan i Kiurunavaara. Gruvan, som är den största underjordsgruvan i världen, har ätit sig in under staden och får marken under stadens 17 000 invånare att spricka.

Staden måste flyttas på grund av gruvan. 

– När det sprängs skakar husen till, som om de var rädda för att trilla ner i ett stort slukhål.

I det som ska bli det nya Kiruna saknas mycket av den kreativitet Mark Isitt ser i den gamla staden. Det är bråttom med flytten, och det finns knappt någon sämre grogrund för kreativitet än tidspress, enligt Mark Isitt. 

Ett av de hus som inte får en plats i det nya Kiruna är Artur von Schmalensees stadshus. Ett tegelhus som kanske inte är så imponerande exteriört men som har en insida lika ljuvlig och romantisk som Blå hallen i Stockholm.

– Att Stadshuset rivs är en enorm förlust för svensk arkitektur.

Lennart Lantto är kultursekreterare i Kiruna. Han beskriver förlusten av Stadshuset som en förlust – men en nödvändig sådan. Enligt honom är gruvan och järnmalmen grunden för hela Kirunas existens.

En åsikt som verkar delas av alla de Mark Isitt möter under sin Kirunaresa. Att flytta en stad kanske inte är enkelt – men det är nödvändigt. Och flytten av staden ger också ett nytt hopp och en ny framtidstro för Kiruna.

Hör hela Stadsinspektionen från Kiruna i ljudklippet

Musik som spelats i avsnittet

  • 10.36
    Mark Knopfler - Working On It
    Album: Wag The Dog
    Bolag: Island Def Jam
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".