Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
3:12 min
Jobbigare vara ljusskygg ledare i Afrika: Samuel Larsson i Maputo
Tor 07 sep 2017 kl 10:00
Utrikekrönika den 7 september 2017. Maputo.

Maputo torsdag.

Har vi pratat färdigt om Kenya? Nä, jag tycker inte faktiskt inte det. För det som hände där för mindre än en vecka sedan kan inte beskrivas som något annat än en sensation. Resultatet i presidentvalet i augusti överklagades till högsta domstolen som fann oegentligheter i valprocessen, ogiltigförklarade alltihop och beslutade om nyval.

Det intressanta är inte att valresultatet överklagades till domstol. Här på den afrikanska kontinenten anklagar missnöjda oppositionspartier rätt ofta vinnaren för fusk. Ibland har de fog för misstankarna, ibland är de bara dåliga förlorare. Men få tror på riktigt att den juridiska processen verkligen ska förändra något.

Så det intressanta och unika var att den här domstolen faktiskt lyssnade på klagomålen, drev en vad det verkar helt politiskt oberoende juridisk process och fällde en dom som gick emot sittande presidenten Uhuru Kenyatta, som trodde att han hade ännu en valseger i hamn. Han blev naturligtvis rasande.

Domen har sänt en chockvåg över inte bara Kenya utan hela Afrika. Här saknas inte långsittande presidenter eller partier, som håller sig kvar vid makten mandatperiod efter mandatperiod med mer eller mindre demokratividriga metoder. Så runt om på kontinenten vädrar oppositionspartier just nu morgonluft. De där ständiga tvåorna med en vag känsla av att valresultaten aldrig varit riktigt riktiga. Om det var möjligt i Kenya, om deras domstol vågade vara oberoende, kanske kanske det är möjligt även här?

Det finns faktiskt de som nu talar om en demokratins revolution i Afrika, ledd av domstolarna. Inte med målet att tvunget ge oppositionen makten, utan att faktiskt garantera folket helt rättvisa val - på riktigt. Det är lite väl tidigt att kalla det en revolution, men något väldigt ovanligt har faktiskt hänt. Och miljoner människor hoppas att det ska bli en ny trend.

Den senaste veckan har det också funnits - i Kenya och på andra håll - en påtaglig känsla av svek och besvikelse riktad också mot alla internationella valobservatörer som till exempel i Kenya gav sin välsignelse åt ännu en mandatperiod till president Kenyatta. Ansedda institut som the Carter Center i USA - med självaste John Kerry i spetsen, till exempel. Nu när deras bedömning synats och sågats av en domstol är det många som frågar sig om de där valobservatörerna alltid slirat lite på sanningen? Om de handlar i demokratins intresse eller något annat större politiskt intresse? Eller om de helt enkelt bara inte brytt sig om att ta reda på hela sanningen.

Det är naturligtvis svårt att veta hur det ligger till med den saken, möjligheten till full insyn är begränsad även för observatörer. Men vreden finns där, och en sak är säker: efter nyvalet i Kenya i oktober, och efter många kommande val här i Afrika, kommer det ställas nya frågor och tuffare frågor. Det har just blivit liite jobbare att vara ljusskygg ledare i Afrika.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".