Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
3:10 min
De afrikanska bokmässorna: Samuel Larsson i Maputo
Tis 10 okt 2017 kl 10:00
Utrikeskrönikan den 10 oktober 2017 med Samuel Larsson.

Maputo, tisdag.

Nä, det blev inte i år heller. Inget Nobelpris i litteratur till Afrika, trots ett namn i absoluta favorittoppen – Ngugi wa Thiong'o från Kenya som ju tippats få priset i flera år.

Men det här är ingen gnällkrönika – och jag ska inte rada upp afrikanska författare värdiga priset och antyda att det borde ha varit deras tur. Det ska jag inte. Även om självklart just wa Thiong'o hade varit ett fantastiskt val av akademin. Eller Nuruddin Farah från Somalia. Eller Ama Ata Aidoo från Ghana eller Bessie Head från Sydafrika.

Men jag ska inte rada upp namn. Självklart finns det värdiga vinnare här i Afrika, liksom i Europa, i Asien och överallt, så det är lite meningslöst. Däremot är det meningsfullt att rada upp de initiativ som vill lyfta litteraturen, bokläsandet och författandet här på en kontinent där litteratur i stort sett är något för den lilla bildade eliten. Jag pratar om de afrikanska bokmässorna, litteraturfestivalerna och läskampanjerna.

Vi har till exempel Nigeria international book fair i mitten av maj. I juli var det tioårsjubileum för bokmässan i Hargeisa i det lilla självutropade landet Somaliland. South African book fair hölls i början av september och i det krigshärjade Somalia hålls sedan tre år tillbaka Mogadishu international book fair i mitten av september. Och för bara en vecka sedan var det två bokmässor i Nairobi i Kenya. En av dem besökte jag - Storymojafestivalen, vars vision är "en bok i varje hand", och vars slogan för deras stora program för skolbarn var "reading is cool". 

Och så är det ju, läsning är häftigt. Och viktigt. Så att se rader av barn och tonåringar i precis likadana skoluniformer driva omkring bland bokborden och föreläsningarna på bokmässan i Nairobi var mäktigt, i all sin vardagliga enkelhet.

För en som inte läser börjar heller inte skriva. Visst finns det många fantastiska nutida afrikanska författare, men i ärlighetens namn, afrikanska röster som skildrar sin tid och sina samhällen är fortfarande försvinnande få i jämförelse. Litteratur om Afrika är fortfarande en rätt vit historia.

Och vill man ändra på det så visst kan man tjata om att det är Afrikas tur att få nobelpriset, men jag tror det är i ett boktält i en park i Nairobi den verkliga skillnaden görs. Eller i Mogadishu. Eller egentligen varsomhelst där det berättas berättelser och läses litteratur, så kan unga människor från enkla förhållanden få inspiration till vad som kan bli eviga klassiker.

Det var till exempel ungefär så det gick till när Chinua Achebe började skriva - den legendariske världsberömde nigerianska författaren till Allt faller sönder - en av den afrikanska litteraturens mest spridda och lästa böcker. Chinua Achebe alltså, för att nu trots allt nämna ännu ett namn som väl borde ha fått nobelpriset.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".