Den katalanska separationsprocessen: Margareta Svensson, Barcelona

3:10 min

Utrikeskrönika den 17 oktober 2017. Barcelona.

Barcelona tisdag

Häromdan fick jag frågan hur det gick till Norge blev självständigt från Sverige, det skedde ju utan strid.

Jag får erkänna att jag inte hade något svar på kvinnans fråga just då.

Frågan är typisk för de katalanska separatisterna. De är pålästa och argumenterar väl.

De drar paralleller till folkomröstningen om självständighet i Quebec och i Skottland. 

Och liknar den katalanska separationsprocessen vid den i Slovenien som blev självständigt efterhand och efter att ha ändrat federala lagar.

Kataloniens känsla av underläge och av en Davids kamp mot Goliat måste förstås utifrån de löften som slutligen drogs undan av den spanska konstitutionsdomstolen 2010. Katalonien såg ut att få löften infriade som gällde rätten att få kalla Katalonien en nation och att det katalanska språket skulle få högre status än spanska i regionen. Den socialistiska regeringen sa ja, men nästa regering med konservativa Partido Popular, sa blankt nej. Och det katalanska upproret tog ny fart.

Deras skäl för en separation är ekonomiska, historiska, politiska, kulturella och känslomässiga. Inte minst känslomässiga.

Den gemensamma fienden är Spanien, Partido Popular, kungahuset och dessförinnan, Francos diktatur.

I kampen har de katalanska självständighetsivrarna svetsats samman - och de tycks uppriktigt förvånade över svårigheten att få omvärldens förståelse och EU:s stöd.

Men varken EU eller Spanien kan ge vika för det som ser ut som ett uppror. I den spanska grundlagen står det att Spanien är odelbart.

Den katalanska sidan har en rättfram och respektlös attityd, som inte underlättar den medling man vill ha, men inte heller den spanska sidan har hanterat situationen särskilt väl.

Om det hade inletts en dialog vid tiden för de uteblivna löftena, så skulle konflikten säkert inte ha varit så infekterad som den är idag.

Spaniens hårda svar, historiskt och nu; med gripanden av folkvalda, med kravallutrustade poliser mot fredliga demonstranter, har bidragit till polariseringen och till att fler har anslutit sig till separatisterna.

Nu har konflikten hamnat på den internationella kartan, vilket är ett av separatisternas mål. För om delningen inte blir av nu så kanske den blir av senare.

Men hur var det nu med Norge? Jo, unionsupplösningen beskrivs ibland som en kupp. Steg för steg genomfördes förändringar och till slut var det en regeringskris som ledde till att Norge blev självständigt från Sverige.

 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".