Skrattfragment, tårteknologi och en taggig gitarrsymfoni

Här finns inget ljud

Kalejdoskop - Lång musik med Tisdag 3 juli i P2 kl 22.30 - midnatt Gitarren spelar första fiolen i detta Kalejdoskop, där några av 80-talets kompositörer står i fokus. Men denna gång lämnar vi Yngwie Malmsteen därhän och beger oss istället till New Yorks underjordiska konstmusikaliska experimentverkstad, där trenne herrar kommer från vitt skilda håll, men allihop med gitarren som vapen och siktet inställt på att riva ned barriärerna mellan högt och lågt, populärt och konst. En postmoderna trojka: Scott Johnson, Fred Frith och Glenn Branca. (Repris från 17 jan)

Scott Johnson kom från den akademiska musikvärlden, men kände sig inte hemma i den högmoderna, högbrynta tolvtonsmusik som var tidens atonala melodi. Likt så många av sina föregångare ville han knyta band med sin tids folkmusik – rocken – och återgå till melodi, rytm och känslomässig resonans. I hans första större verk, John somebody, lät han musiken formera sig kring korta tal- och skrattfragment i lager på lager, och blev till på köpet en pionjär inom avancerad sampling före samplerns tid.

Fred Frith inledde sin unika bana med brittisk avant-progg i Henry Cow och Art Bears, men experimentlustan tilltog obönhörligt och förde honom till Amerika och en rastlös myckenhet av olika samarbeten och konstellationer, däribland Massacre. Runt 1986 skrev han också The technology of tears, som vi hör i programmet, för en dansföreställning. Härvid använde han, förutom gitarrerna, synclavier – en tidig digitalsynt och samplingssystem som även tillämpade hårddiskinspelning. Hur dansen kan ha sett ut lämnas dock som ett tankeexperiment åt lyssnaren.

Glenn Branca hade, liksom Frith men till skillnad från Johnson, sin bakgrund i populärmusiken, närmare bestämt New Yorks punk- och no wave-scen. Den amerikanska alternativrockens historia vore otänkbar utan hans massiva gitarrsymfonier från 80-talet. De tidiga, pigga och taggiga verken låter som Fly Pan Am och de senare, mer storslagna och atmosfäriska, som Godspeed You Black Emperor!. Vi hör ett stycke ur den första kategorin, taget från 1981 års The ascension. En av gitarrerna trakteras av Lee Ranaldo, som samma år var med och grundade Sonic Youth.

Musik som spelats i avsnittet

  • 22.33
    Scott Johnson, Lenny Pickett, Bill Ruyle, Studio: New York?. Emotomat Studio, Studio: New York. Radio City Studio - John Somebody
    Album: John Somebody
    Kompositör: Scott Johnson
    Bolag: NONESUCH
  • 23.03
    Fred Frith - Sadness Its Bones Bleached Behind Us
    Album: The Technology Of Tears
    Kompositör: Fred Frith
    Bolag: SST
  • 23.16
    Fred Frith - You Are What You Eat
    Album: The Technology Of Tears
    Kompositör: Fred Frith
    Bolag: SST
  • 23.35
    Fred Frith - The Palace Of Laughter The Technology Of Tears
    Album: The Technology Of Tears
    Kompositör: Fred Frith
    Bolag: SST
  • 23.44
    Glenn Branca - The Spectacular Commodity
    Album: The Ascension
    Kompositör: Glenn Branca
    Bolag: 99 RECORDS
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".