Ett avsnitt från P1 Kultur
9:55 min
Kulturkrönikan: Perspektivskifte från #MeToo till Louvre Abu Dhabi
Sön 19 nov 2017 kl 08:50
Sveriges Radios kulturkorrespondent Naila Saleem fungerar över olika perspektiv efter ännu en vecka som präglats av såväl #MeToo-upprop som kontroverser kring det nya museet Louvre Abu Dhabi.

Lyssna på Naila Saleems reportage från Louvre Abu Dhabi under artikeln

Perspektiv. Det ordet flyter runt i mitt huvud just nu. Jag tänker på hur olika vi uppenbarligen ser på saker och ting. Som de män som till exempel arbetar på och bakom landets scener och som uppenbarligen tycker att de har rätt till sina kollegors kroppar. Den synen delar ju inte de kvinnor vars berättelser nu fyller radio, TV och tidningar.

Nu är det lätt och självklart att fördöma men för bara några veckor sedan var majoritetssamhällets perspektiv ett annat: Många föredrog att titta bort och inte riktigt ta i det som för många kvinnor upplever i sitt arbetsliv. Med #metoo har perspektivet ändrats. Jag ser fram emot att se vad det kommer att leda till.

En helt annan fråga men som i mitt huvud också handlar om perspektiv är förra helgens stora konstevent: öppnandet av Louvre Abu Dhabi. Efter tio år av planerande och byggande men också kritik mot projektet som sådant slog det här konstmuseernas Rolls Royce förra lördagen upp sina dörrar för allmänheten. Om man roar sig med att titta på museets sociala medierflöde ser man barn som välkomnas av självaste museidirektören, artister som uppträder och statschefer från världens länder som beskådar konst. Även vi journalister får ett tack för att vi varit där.

Några kollegor från schweiziska tv-bolaget RTS ville sätta öppnandet i ett bredare perspektiv, inte bara lyfta fram den fantastiska byggnaden och konsten däri utan prata med dem som byggt det här museet. De greps när de filmade pakistanska migrantarbetare och hölls i förvar i 50 timmar. Deras utrustning beslagtogs och förhören ska ha varat i uppemot tio timmar, uppger tv-bolaget.

Det finns ingen yttrande- och mediefrihet i Förenade Arabemiraten. Och frågan om migrantarbetarnas situation är extremt känslig. Konstnärer och akademiker som arbetat för att förbättra arbetsvillkoren har portats från landet. Sett ur det perspektivet så är det inte så förvånande att att journalisterna greps, men om man vidgar blicken och tänker på vad Louvren står för: En samling konstföremål. Och vilka är premisserna för att skapa denna konst? Jo, möjligheten att uttrycka sig, att få tänka fritt. Vad är då vitsen med ett flådigt konstmuseum om de mest basala rättigheterna inte efterlevs, kan man med rätta fråga sig.

Man kan också se det ur ett helt annat perspektiv som jag mötte när jag var i Abu Dhabi: Den att västvärlden är fixerad vid migrantarbetarnas villkor men egentligen vet väldigt lite om situationens komplexitet, som blandar ihop fotbollsarenabyggen i ett land med ett museum i ett annat för det är väl lika illa överallt eller?

Och hur standard 1A är det inte att fråga om migrantarbetare i samma andetag som man kommenterar valet av Leonardo da Vincis verk? Hade vi gjort det om museet låg i Florens?

Skilda perspektiv föder uppenbarligen olika slags frågor.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".