Livet under ett citrusträd: Johan-Mathias Sommarström i Gaza

3:04 min

Utbildningskrönikan den 18 oktober 2017. Gaza.

Gaza onsdag.

Tittar ut över havet och soluppgången som får det att glittra i vattnet. Det gäller att inte titta för noga- man vill ju inte att allt avloppsvatten som släpps ut intill land ska förstöra stämningen. Lika bra att hålla för näsan också.

Längre ut trängs fiskebåtar för att dra upp sin fångs på djupare vatten, närmare stranden vadar ungdomar för att fånga strandnära fisk, fisk förgiftad av utsläppen.

Igår kväll besökte jag en lantbrukarfamilj, vi satt i deras fruktträdgård när solen gick ner och åt färska citrusfrukter direkt från träden.
De pratade om Gaza och livet här. Livet under ett citrusträd tänkte jag när de sista solstrålarna kämpade sig kvar på himmelen.

Livet under ett citrusträd sa familjen, det är det enda livet vi kan leva.
De var lantbrukare men deras odlingar ligger vid gränsen till Israel och har blivit buffertzon, omöjliga att odla på.

Männen är välutbildade men arbetslösa, trots att de är 27 och 32.
Farmodern beklagade sig: Varför ska man ha karlar dragandes i hemmet hela dagarna, det var bättre när de hade jobb och höll sig ur vägen.
En av sönernas hustru höll med "vi träffas ju hela tiden" sa hon.

Sedan Hamas efter blodiga strider tog kontroll över Gaza för mer än 10 år sedan har ekonomin försämras kraftigt för vanliga medborgare, arbetslösheten är skyhög, gränserna är stängda, embargona många och den lilla landremsan har upplevt tre krig.

Människor här berättar att folks drömmar förändrats, förut drömde man om fred, frihet, resor och pengar. Nu är drömmarna mer jordnära, fred såklart men också elektricitet några fler timmar om dagen, rent vatten och helst ett jobb att gå till.

Men nu är en försoningsprocess igång som skulle kunna innebära stora lättnader.

Rivalerna Hamas och Fatah är på väg att enas, de har inte gjort det ännu, men är på god väg. Gaza skulle i så fall styras av den palestinska myndigheten, inte av Hamas, det skulle också innebära bättre relationer för Gaza med omvärlden.

Det finns många hinder att övervinna såklart men för första gången under mina besök här hör jag människor prata om hopp och en bättre framtid.
"Vi kommer att få el" hoppas någon, "kanske gränserna öppnas" tror en annan, "vi slipper krig", "vi kan få jobb".

Många här hoppas på försoning och att det som hänt ska bli glömt och förlåtet, men det finns också de som inte vill förlåta.

En kvinna vars son dödades av Hamas militär ser på mig med tårar i ögonen, "Nej, jag kommer aldrig att förlåta, säger hon. Vad det än står på fina papper kommer jag aldrig att förlåta"

En man som torterats, hängts upp i en krok i taket och misshandlats säger att han vill men inte kan förlåta. Varje gång jag ser min kropp påminns jag om vad de gjorde, jag vill att det ska bli bättre, jag vill ha försoning men när jag inte själv kan förlåta - hur ska vi då kunna försonas.

Livet under ett citrusträd, det är aldrig så enkelt som det verkar.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".