Skäl att sluta könsstympa flickor: Johan Bergendorff i Djibouti

3:38 min

Utrikeskrönikan 20 oktober 2017 med Johan Bergendorff. Känsliga lyssnare varnas för starka och obehagliga skildringar.

Djibouti fredag.

Först delar man på rakbladet, så här, berättar Aicha, en niobarnsmamma i 60-årsåldern, klädd i rosa kaftan och huvudduk och glasögon, som jag träffar i ett fattigt område som heter Balbala.

Flickan som ska könsstympas går oftast i lågstadiet men ibland i mellan- eller högstadiet. Först får hon sina ben bundna till varsin kvinna som sen håller henne fast, fortsätter Aicha.

Efter det tar man den ena halvan av rakbladet och skär av flickans klitoris. Med den andra halvan skär man av hennes blygdläppar, de inre och de yttre. Sedan smörjs såren in med en örtsalva som heter malmala och om mamman vill det så kan också hela slidan sys ihop så att det bara är ett litet hål kvar som hon kan kissa ur, säger Aicha.

Hur reagerar flickorna undrar jag svagt och med en klump i halsen. De skriker och gråter, berättar Aicha. Någon bedövning får de inte, kanske en alvedon efteråt. Att göra dem så illa har alltid berört mig djupt, fortsätter Aicha, men det här är ett jobb som ger 150 kronor per flicka och min man är arbetslös så jag måste kunna försörja våra barn. Och så är det tradition.

När flickorna blivit större har de ofta kommit fram till Aicha och klandrat henne för hur ont de har när de har mens. För att inte tala om när de ska överlämnas till en man och sprättas upp under bröllopsnatten, eller när de ska föda barn. En del flickor blöder ihjäl under ingreppet. Eller får livshotande infektioner eftersom det görs osterilt hemma för det mesta.

Men något håller på att hända i Djibouti, det lilla landet intill Afrikas horn, inklämt mellan Somalia, Etiopien och Eritrea. För 15 år sedan utsattes så gott som samtliga flickor i landet för könsstympning i någon form. Nu är siffran nere på knappt åtta av tio enligt Unicef. Det verkar vara ett enträget arbete både av kvinnorörelsen i Djibouti, FN och hjälporganisationer som nu börjar bära frukt.

Aicha, niobarnsmamman som könsstympat så många flickor att hon tappat räkningen, slutade för två år sedan. Hon fick ett mikrolån av byrådet och kunde öppna en kiosk istället som nu försörjer familjen. I stället deltar hon i arbetet att få fler att sluta med den gamla traditionen som sannolikt stammar från faraonisk tid och av hennes egna fyra döttrar är det bara de två äldsta som hon könsstympat.

Bredvid Aicha sitter den unge imamen Aden, i svart mustasch och stubbat hår, klädd i beige kaftan med vävda kantband. Han får ofta frågan av oroliga mammor hur de ska göra med sina döttrar? Han förklarar då att könsstympning inte omnämns i koranen men i sunnan och att det finns en åsiktsskillnad inom islam där vissa muslimska ledare anser att det är fel, medan andra att det är rätt.

Traditionen finns särskilt i Somalia, Etiopien, Djibouti och Egypten, men inte alls i till exempel Saudiarabien eller Indonesien. Själv råder han mammor att inte låta göra ingreppet på döttrarna. Dels för att det skadar flickornas hälsa och orsakar dem psykiskt lidande, dels att det förändrar en kropp som redan Gud skapat fulländad.

Aden är gift med en kvinna som blivit könsstympad och han säger att han är avundsjuk på sina vänner vars fruar är oskurna, för deras äktenskap verkar lyckligare. De kvinnorna verkar njuta av sex, konstaterar han. Det anser han är ytterligare en orsak att låta bli könsstympning av kvinnor, det leder till fler skilsmässor, tror han.

Aicha nickar instämmande. Båda tror att könsstympningen i Djibouti skulle kunna stoppas inom en generation, om bara männen också engagerade sig, det är ju för deras skull ingreppet sägs göras. Att de ska vara säkra på att de gifter sig med en oskuld utan lust att ha sex med en annan man.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".