Klicket som riskerar skapa känslor: Alice Petrén på Lesbos

3:09 min

Utrikeskrönikan tisdag 24 oktober, Lesbos

Stockholm tisdag morgon och nyss hemkommen från den grekiska ön Lesbos, där 5.000 - 6.000 migranter lever under fasansfulla förhållanden i lägret Moria.

Men nej, jag ska inte börja berätta om den syriska unga mamman, som stod med en liten flicka med ena ögat ihop klibbat av en infektion. Nej det ska jag inte. För då slutar ni att lyssna.

Jag ska inte heller lägga ut texten om hur ung kille satt och dinglade uppe på en klippa och hur självmordsförsöken ökat dramatiskt på kort tid. Nej det ska jag nog inte heller. 

För nyligen så presenterade nationalekonomen Eleonora Freddi verksam vid universitetet Tilbury en rapport som visar att Dagens Nyheters läsare under hennes undersökta period inte sökte sig vidare i artiklar om migranter om artiklarna rymde känslor och var inkännande med migranterna. Forskaren hade granskat antalet klick och sett att klicken var betydligt färre för medkännande reportage. 

Så jag ska inte dra detaljerna om de äckliga toaletterna och hur migranterna sover packade som sillar i skruttiga små tält. Nej.

Det kan finnas många förklaringar till att frysta ögonblick, som klick, retweet och likes utgör, visar att läsarna skyggade för de mer personliga reportagen. Kanske tycker många att de redan vet efter egna möten med asylsökande, kanske hade klicken visat sig vara fler om hon hade räknat klick på några mindre lokaltidningar - enligt henne själv och de som kommenterade hennes presentation finns många aspekter, men Eleonora Freddi ställer frågan om läsare helt enkelt vill undvika att känna medkänsla för att det förpliktigar till ett engagemang.

Det finns kanske en grupp, som varken är självisk eller generös, utan bara söker dra sig undan, menar hon. 

Nej, så jag ska inte berätta om de där sju-åttaåringarna, vilkas humör hålls uppe av frivilliga ungdomar som leker, sjunger och gör trollkonster för dem på Lesbos. Medans föräldrarna slokar alltmer och jagas av minnen från beskjutning och nära och kära som är kvar där borta.

Fakta utan känslor är att det åter kommer alltfler båtar med migranter till de grekiska öarna.

Fakta är att uppemot 70 000 människor är fast i Grekland, som inte har någon vana att ta emot flyktingar, men som nu börjar kämpa med integrationen.

Fakta är att över en miljon är på flykt från Burma i Bangladesh och fler än så från Sydsudan och många från Jemen. Var och en av alla dessa har ett namn, en födelsedag och drömmar. Också det fakta.  

Efter Lesbos åkte jag direkt till toppmötet mellan EU-ledarna i Bryssel, där just namn byts till siffror och grupperingar. Varje gång upplever jag klyftan som stor, när jag kommer dit.

Klickar de sig någonsin vidare för att läsa en artikel om ett mänskligt öde?

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".