Om (o)jämställdheten i Europa: Johanna Melén, Östeuropakorrespondent

3:18 min

Utrikeskrönika den 6 november 2017. Stockholm.

Stockholm, måndag

#metoo-rörelsen har inte slagit jättestort i den del av Europa som jag bevakar, den sydöstra. Förutom möjligen i Rumänien då där mängder av kvinnor vittnat om olika former av sexuella trakasserier. Och så en man, en känd kolumnist, som gjort avbön och själv erkänt hur illa han betett sig. Tryckt upp tjejer mot väggen och kysst dem, fast de inte ville. Han hade lärt sig av sin pappa som sagt att "om en kvinna inte vill, då tar du bara kontrollen och visar henne vem som är mannen."

Men i länder som Grekland, eller Ungern. Nej, inte mycket därifrån. Det kanske inte har med saken att göra men enligt senaste mätningen från Europeiska institutet för jämställdhet hamnade Grekland och Ungern på sista plats, när det kommer till saker som kvinnor på maktpositioner.

Ungerns regering till exempel består till 98,5 procent av män. I landets parlament är andelen kvinnor färre än tio procent.

Greklands parlament består till runt 80 procent av män och går man in på regeringens hemsida är kvinnorna lätträknade. Om man tar med också vice ministrar i beräkningen får jag ihop till åtta kvinnor. Övriga 40 ministrar och vice ministrar är män.

När det kommer till Ungern ska man kanske inte räkna med mer. Jag menar det står ju till och med i landets nya grundlag från 2011 att en central uppgift i en kvinnas liv är att föda barn. Eller hur ska man annars tolka ordalydelsen: "Ungern ska skydda äktenskapet som en union mellan en man och en kvinna. Familjen utgör basen för nationens överlevnad. Ungern ska uppmuntra åtagandet att skaffa barn."

I det grekiska fallet skulle man ändå kunna förvänta sig mer. Den vänsterledda regeringen beskriver sig själv som en progressiv regering och man har lagt stor vikt vid lagstiftning som bland annat ger homosexuella rätt att ingå partnerskap eller nu helt nyligen en lag som säger att medborgare över 15 år själva har rätt att bestämma sin könstillhörighet. Men kvinnor i regeringen, nja. Efter den senaste regeringsombildningen blev det något bättre och den unga Effie Achtsioglou fick till och med den tunga posten som arbetsmarknadsminister. Fast om den inte bara unga utan också snygga Effi sades det naturligtvis att det förstår ju alla hur hon fick det jobbet, hö hö, punkt punkt punkt.

När jag reser i mina bevakningsländer samarbetar jag ofta med kvinnor, de flesta är i min egen ålder, runt 40 och nästan alla lever ensamma, ingen man, inga barn. Det samma gäller även för mina bästa väninnor i Ryssland. Kanske är det ren slump. Eller så har det något med de här ländernas syn på jämställdhet. Jag har väldigt svårt att se Olga, Sanja, Maria eller Fatjona stå där med hela ansvaret för hem och barn. Det här är människor som vill skapa sig ett eget liv och karriär och då måste de ibland välja.

Var Sverige hamnade på listan över EU:s mest jämställda länder? I topp. Vad härligt det är ändå att både kunna göra karriär och ta hand om de små älsklingarna därhemma. Lyxigt rent av, sett ur ett europeiskt perspektiv.

 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".