Gåtan om ett piano: Claes Aronsson i London

3:09 min

Utrikeskrönikan den 20 november 2017. London.

London, det är måndag.

Det kan bli förvirrat att bo i en lägenhet som inhyst en massa olika radiokorrespondenter sen 90-talet. På varje brev eller räkning står det något gammalt kärt namn. Tv-abonnemanget tillhör utrikeskommentator Agneta Ramberg, tidigare Londonkorrespondenten Maria Eksedlers elräkningar kommer också hit av oförklarliga skäl. Men smidigast är Staffan Sonning som fixat så att hans kontobesked från banken kommer direkt på SMS till telefonnumret jag ärvde av honom när han slutade tidigare i år. Konstigast är tv-licensen som går till Mrs S Lady. Den korren har jag missat.

Sällan är det något till mig.

Det var därför jag sken upp för ett par veckor sedan när ett bud ringde på min brittiska telefon när jag var i Barcelona.
Vi har ett paket till dig i London, sade rösten i telefonen. Tänk om min mamma eller min flickvän skickat något fint, tänkte jag där jag satt ensam på hotellrummet.
Vad är det för något, frågade jag. Jag tror att det är ett piano, sade mannen. Ett piano, sade jag. Det har jag inte beställt.

Det står P Holmstrom på paketet, sade pianobudet. Jaha, då får ni ringa honom svarade jag besviket och gav numret till Patrik Holmström som ju var Londonkorrespondent fram till 2013.

En vecka senare ringer ett annat bud. Jag är tillbaka i London och har helt glömt bort pianot. Det måste vara klockan som en kollega pratat om att beställa, tänker jag. Jag släpper in budet och ber honom komma upp till våning tre.

Efter en stund dyker han upp med ett tungt piano.

Tankarna vimlar i huvudet. Hur har Patrik tänkt få hem det här från London? Hur mycket kan jag få om jag säljer det? Hur fick pianobudet mitt nummer?

En stund senare har jag Patrik Holmström i luren. Han har visserligen köpt ett piano i London för sex år sedan men har inte beställt något nytt. Han kollar alla sina bankkonton men de är orörda och han kan andas ut.

På kartongen som pianot ligger i finns inget mer än en liten adresslapp med mitt telefonnummer och adress, sedan P Holmstrom och där under ytterligare ett namn Hoby. Jag stormar ned till portvakten Dany som bekräftar att det finns en man som heter så i huset. Dany berättar att mannens barn på fyra och sex år inte får titta på tv så det verkar troligt att han köpt ett piano till dem.

En dam som bor precis under Hobys lägenhet råkar höra vår konversation. Hon blir arg och säger att hon ska skaffa en advokat för att stämma sin granne om två omusikaliska ungar ska störa henne med pianospelande på kvällarna.

Två dagar senare kommer Hoby och hämtar pianot från min hall. Problemet är löst men gåtan om hur det kunde gå så fel får vi nog aldrig svaret på.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".