Campus genom tjejernas ögon: Ekots Palmira Koukkari Mbenga i Addis Abeba

2:39 min

Utrikeskrönikan den 23 november

Addis Abeba, torsdag

Häromdagen blev jag runtvisad på Addis Ababa University av en av deras tidigare studenter. Det är ett pampigt campus, med utsmyckade byggnader som en gång var palats till den tidigare kejsaren Haile Selassie. Men det var inte det som var fokus för rundturen.

Den leddes av Akilie Solomon, som 2011 var med och grundade den feministiska studentföreningen Yellow Movement. Deras fokus är att göra campusområdet till en säkrare plats för skolans kvinnliga studenter.

Medan hon visar runt mig på campusområdet pekar hon ut alla platser som är osäkra för de kvinnliga studenterna. Hemmen. Det enda huset där kvinnliga studenter bor är nästan omringat av de manliga bostäderna. Tjejerna blir catcallade och trakasserade när de går till och från sina lägenheter.

Vägarna mellan de olika campusbyggnaderna. Det är mörkt på kvällarna så tjejerna måste gå i par eller grupp om de ska på toa eller till och från biblioteket. Den tjejen som är klar med plugget först måste vänta tills någon annan är klar så att hon har någon att gå hem med. Inte ens i klassrummen är de säkra. Aklile Solomon berättar att de stött på fall då kvinnliga studenter berättat att manliga lärare velat ha sexuella tjänster i utbyte mot högre betyg.

När vi går runt där på universitetet är det som att hela min bild av det förändras. Från att först imponerats över det gröna och pampiga campuset och få den där pirriga och energiska känslan som sådana här kunskapens hus brukar ge, övergår jag i att se alla de där mörka hörnen i gränder och bakom träd och buskar som jag så många gånger lagt märke till förut. 

Samtidigt som jag pratar med feministerna på universitetet i Addis Abeba  fortsätter vittnesmålen i kölvattnet av #metoo-kampanjen att välla in, både hemma i Sverige och i flera andra länder. I Sverige börjar det bli svårt att räkna alla branscher där kvinnor och icke-binära vittnat om att de inte är säkra på sina arbetsplatser. Kulturarbetare, jurister, journalister, offentligt anställda, anställda inom teknik- och fordonsbranschen och många fler.

Vittnesmål som dessa gör det uppenbart att kvinnor och icke-binära inte kan räkna med att gå till jobbet, eller ta del av sin utbildning, utan att bli utsatta för brott. Varken i Sverige eller någon annanstans. Kanske är något på väg att hända nu, men det är en tanke värd att fundera över. 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".