Eftersnack

Många gånger så rasslar det till i vår mailbox alldeles för sent för att hinna få med frågor eller kommentarer i programmet. Andra gånger så avslöjar våra studiogäster något jätteintressant på väg ut från studion, när sändningen är slut.

Hittills har ni lyssnare gått miste om detta. Men från och med augusti 2008 publicerar vi lite eftersnack under den här rubriken.

  • Det räcker med att nämna ordet hållning så sträcker de allra flesta människor upp sig lite. Det ligger djupt hos oss att en bra hållning är viktig för hur vi uppfattas och inte minst för hur det känns i kroppen. Det är få människor i vår tid som aldrig har känt av ens tillfällig smärta i axlar eller rygg och vår stillasittande livsstil är inte så bra för hållningen. Dock är det inte de utanpåliggande musklerna som behövs för en bra hållning, utan snarare de stabiliserande musklerna som man tränar vid tex coreträning.

    /Ulrika

  • Vi rivstartade höstterminen med en av de allra svåraste frågor som kan dyka upp i en relation – om man ska bryta upp eller inte. Många som tar steget och lämnar en relation känner i efterhand att de borde ha lämnat mycket tidigare. Andra känner att de gick för snabbt och att de aldrig riktigt lyckats komma vidare efter en relation som tog slut. Harriet ringde in och tipsade om att man i sin relation ska ha årsmöte, precis som i styrelser. Man åker iväg, tar in på hotell och utvärderar året och relationen. Kanske kan vara ett bra sätt att förebygga att relationen går i stå. Vi kommer att återkomma till starka kärleksrelationer och bilden av den första kärleken i ett annat program under hösten. Välkommen att höra av dig med andra ämnen som du vill höra mer om i höst. kropp@sr.se är vår adress.

    /Ulrika

  • Vår konsumtion av kött ökar. Ganska rejält faktiskt. Det finns många sätt att räkna detta, men Jordbruksverkets mätning av slaktkroppsvikt visar en ökning på 40% sedan 1990. Räknar man istället på hur mycket kött som säljs färdigförpackad i butik eller på restauranger så blir det i genomsnitt ett kilo per person och vecka. Dubbelt så mycket som cancerforskarna rekommenderar. Det finns alltså hälsoskäl till att dra ner på köttkonsumtionen och till det kommer den inverkan på miljön som särskilt produktion av nötkött har. Så att gå tillbaka till den köttkonsumtion som vi hade för en generation sedan skulle alltså innebära vinster i stort. Men … sen har vi det här med att många älskar sitt kött så mycket att de inte är beredda att avstå från det ens en dag i veckan, eller i vissa fall vid något enda mål mat. I dagens program berättade vi om kampanjen köttfri måndag, om hälsoargumenten och om drömmen om att kunna tillverka konstgjort kött.

    Några reaktioner på programmet kan du läsa nedan.

    Sen vill jag bara passa på att tacka för alla intressanta brev och synpunkter som vi fått in får ner lyssnare den här säsongen. Fortsätt att höra av er med ris och ros, med förslag och synpunkter. Vi hinner inte alltid svara alla, men vi läser allt och tar till oss. Jag tar långledigt nu och som vanligt så kör vi några önskerepriser i juli, och sedan blir det sommarspecial med intressanta teman kring livets viktigaste frågor. Jag önskar er alla en stärkande sommar, så hörs vi igen den 20 augusti!

    /Ulrika

  • Alkoholvanor är något som vi inte gärna talar högt om, iallafall inte när det handlar om att vi dricker för mycket. Fast väldigt många skulle vilja och behöva prata om det, så finns för mycket skam och skuld förknippat med alkohol. Många är rädda för att mötas av förakt och förmynderi om de berättar hur mycket de dricker, för att sluta helt känns inte som ett alternativ. Kanske är det därför som så många sökt sig till den nya mottagningen för alkohol och hälsa på Riddargatan 1 i Stockholm. De har snygga lokaler, bjuder patienterna på espressokaffe och håller sig långt borta från alla förbud och pekpinnar.  Här diskuterar man tillsammans fram en lämplig konsumtion och dogmen ”en gång alkoholist – alltid alkoholist” är övergiven. Alkoholprofessorn Sven Andreasson, som är chef för den landstingsdrivna mottagningen säger att det bara är de som är allra svårast drabbade som måste rikta in sig på total avhållsamhet, många som befinner sig i riskzonen klarar utmärkt att minska sin konsumtion, med hjälp och stöd från behandlare och eventuell medicinering.

    Under programmet nämndes den gräns som läkare i Sverige anser inte bör överskridas, det rör sig om 9 glas vin per vecka för kvinnor och 14 glas vin per vecka för män. Då räknar man att ett standardglas innehåller 12- 15 cl vin. Mer om riktlinjer kan du läsa hos folkhälsoinstitutet här: http://www.fhi.se/templates/page.aspx?id=5218&epslanguage=sv

    Vi har också fått tips om en blogg om alkoholfritt liv  på Norrköpings Tidningar – som heter klartänkt, den finns här:

    http://www.nt.se/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=8018727&entry=8459568

    Vi hörs, Ulrika.

  • Ångern finns på så många olika nivåer, från ren grämelse över chanser som man inte tog till ett mer djupgående reflekterande över sina handlingar och sitt sätt att vara människa. I programmet medverkade idag en filosof och en psykolog som angrep problemet från olika håll.

    Du som är mer intresserad filosofisk rådgivning kan läsa mer om hur det fungerar i boken ”Du har svaren! Filosofi till vardags” av Tulsa Jansson (Brombergs förlag)

    /Ulrika

  • Det verkar finnas ett enormt behov av att prata om hur man ska prata om saker som är svåra. Många människor som inte själva har upplevt svår smärta, sorg, kris eller andra stora trauman känner sig väldigt osäkra inför att möta människor som befinner sig mitt i. Kanske är det till viss del en kulturfråga, många har fått lära sig att inte lägga sig i eller fråga andra om jobbiga händelser, utan lämna människor i fred med sin sorg. Det finns säkert lägen när man vill bli lämnad i fred, men väldigt många vittnar också om motsatsen. Att de vill att människor ska närma sig, fråga, delta i sorgen. Men som bekant eller vän till någon i sorg eller kris så kanske ändå det allra viktigaste att tänka på att det inte finns några rätt och fel ifråga om medkänsla,

    Dagens gäster har skrivit böcker i ämnet: psykologen Ann Kristin Lundmarks bok heter ’Sorgens olika ansikten’ och Helen Kindstedt har skrivit ’Orkar han så orkar jag’, utgiven av barncancerfonden.

    Här är några brev vi fick i samband med sändningen.

    /Ulrika

    p.s. Nästa vecka handlar det om tbc, du som har egna erfarenheter, maila på kropp@sr.se

  • Långt från tillräckligt, får nog svaret bli på kunskapen om ADHD, att döma av dagens program. Ingen säker förklaring finns till varför alltfler får diagnosen och när det gäller behandlingsmetoder så är medicin ofta det enda som erbjuds. Långt ifrån tillräcklig dokumentation finns heller om effekter på längre sikt, och få alternativ erbjuds. Kort sagt, vi har att göra med en diagnos som ökar snabbt, som drabbar barn, som behandlas med narkotikaklassad medicin och ändå finns gigantiska brister i vetenskaplig evidens.

    Detta är ett ämne som verkligen berör och efter programmet så kunde vi inte sluta prata om detta och både Lisa Thorell och Anna Lundh, som forskar om barn och ADHD var mycket oroade över hur situationen är i skolan för barnen som har såna här problem. Alltför lite kunskap finns om hur man bäst hjälper de här barnen. De är många och de har en funktionsnedsättning som består, det gäller därför att hitta metoder som ger dem möjlighet att lära på sina villkor.

    Flera lyssnare har tipsat om den här videon som man kan se som ett inlägg i debatten kring synen på ADHD.

    http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U

    /Ulrika

  • Direktsänt telefonväkteri, det innebär att exakt vad som helst kan hända, men ibland är det mindre dramatiskt än det låter. Jag råkade använda uttrycket ”Nu ramlade Monika ur bordet”, när linjen till en inringande lyssnare bröts. Detta uttryck känns betydligt mer  logiskt om man  har  ett stort kontrollbord framför sig… Misstänker att  jag kommer att få äta upp den meningen här på jobbet… Vi fick tag i Monika efter det, men då var sändningen tyvärr slut.

    Dagens ämne – frivillig barnlöshet, barnfrihet eller vad man nu vill kalla det är i alla fall något som många är berörda av och gärna vill tala om, det märks av alla mail ni kan läsa här nedan.

    Ni kanske märkte att programmet var lite längre idag – vi har från och med nu längre sändningstid igen, från och med nu är programmet 50 minuter långt och ny repristid är lördagar 15.03.

    Följ oss gärna på Facebook o Twitter, du hittar länkarna här på hemsidan.

    Å du som vill kolla in den japanska nedräkningen av befolkningen så finns den här:

    http://mega.econ.tohoku.ac.jp/Children/index_en.jsp

    Vi hörs!

    /Ulrika

  • Kul är det inte, och det är ju själva definitionen av tristess. Vi är beredda att göra ganska mycket för att slippa den känslan. Många oroar sig för att smartphones som erbjuder konstant förströelse, på något sätt skulle utplåna den kreativa sidan av tristessen. Den som föder nya tankar och kreativa idéer. Våra gäster i dagens program tyckte att den farhågan är överdriven. Det viktiga är inte att man har trist  när man väntar på bussen utan att man tar sig tid för att reflektera över saker menade Teo Härén. Han får medhåll från en av dagens brevskrivre:

    ”Hej!

    Jag reflekterade över detta med uttråkning och oron för att vi blir överstimulerade och att det inte är någon risk med detta OM MAN REFLEKTERAR över de intryck man fått, och jag tycker att man inte tryckte tillräckligt mycket på just reflekterandet .

    Min personliga uppfattning är att människor reflekterar allt mindre - man tar all information rakt upp och ner utan att fundera över konsekvenser, orsak, ansvar, sociala effekter mm, mm.

    Orsak och verkan, helt enkelt.

    Vi har en t ex uppfattning i Sverige att man inte får skuldbelägga människor men skuld hänger ihop med ansvar och om vi agerar ansvarsfullt så är det inga problem.  Reflekterar vi däremot inte våra handlingar och inser att vi har ett ansvar, då blir det problem. Kunde inte detta vara något att fördjupa sig i?

    Hälsningar

    L”

  • Få ämnen väcker lika starka känslor som just frågan om manligt och kvinnligt. Det är ganska sällan som våra lyssnare använder svordomar och förolämpningar när de skriver eller ringer till oss, men just i den här frågan så verkar förmågan att resonera ibland brista. Vi publicerar inte hatbrev fyllda av konspirationsteorier, men gärna välformulerade åsikter och tankar. Idag var det många samtal som kom från upprörda lyssnare som ringde under programmet men inte ville vara med eller hann vara med i sändningen. Här kommer några exempel på vad de ville säga:

  • Det är något med små bebisar som talar till våra känslor och instinkter som få andra företeelser i livet. Jag har själv flera barn och skulle inte vilja byta den upplevelsen mot något annat i livet, men ändå så förstår jag att många väljer att vänta med barn tills senare i livet. Och jag är inte förvånad över att det är just i storstaden som många väntar, för att skaffa den bas som man vill ha som förälder, med en okay bostad och möjlighet att försörja sin familj, tar ett tag att skaffa. Det är inte bara ”egoistiska karriärister” som väntar tills en bra bit efter trettio med att försöka få barn. Det är en klar nackdel på arbetsmarknaden att ha små barn. Att försöka sig på att starta upp sitt arbetsliv samtidigt som man har små barn som kanske är sjuka ofta är inte bara svårt utan också slitsamt. Många som försöker tycker att både föräldraskapet och arbetet blir halvdant skött. Bättre vore att vänta med barn några år tills man kommit in i arbetslivet och jobbat sig fram till en position där man kan arbeta mer rimliga tider och har en tryggare och stabilare position. Problemet är bara att den biologiska klockan inte följer samhällets krav – ännu. I dagens program diskuterar vi ett scenario som nog inte ligger särskilt långt in i framtiden, där unga kvinnor i större utsträckning kommer att plocka ut sina ägg och frysa ner dem för framtida användning, om utifall att hon hinner bli en bit över 40 innan det är läge att skaffa barn. En möjlighet som tidigare bara funnits för män. Genom att frysa sina egna ägg så slipper man de etiska problem som kan uppstå i samband med äggdonation. En lösning som skulle lätta på pressen för många barnlösa kvinnor som börjar närma sig fyrtio. Rent fysiskt så klarar friska kvinnor nämligen att vara gravida en bra bit efter menopaus.

    Nästa vecka blir det telefonväkteri igen, då undrar vi om hur man ska definiera manligt idag. Vad tycker du – Hur är en riktig man? Vad definierar manlighet? Skriv till oss redan nu kropp@sr.se är adressen.

    Vi hörs, Ulrika

  • Relationen med sina syskon börjar redan innan man behärskar språket, ja innan man behärskar särskilt mycket som har med relationer att göra. Syskonen är våra övningsobjekt på gott och ont. Många klassar relationen till sina syskon som en av de absolut viktigaste man har i livet och ett faktum är ju att syskonen oftast är de människor man känner längst om man ser till antal år. Ofta finns en stark kärlek i botten, men syskonrelationerna kan bli väldigt infekterade i vuxen ålder. Ibland är det föräldrarna och relationerna med dem som spökar, i andra fall kanske man helt enkelt är för olika för att riktigt klara att umgås.  En av de personer som ringde in för att tala med dagens gäst, familjeterapeuten Görel Fred, var Leo. Han ville ha hjälp med att hjälpa sin bror med sina alkoholproblem. Han undrade om man kunde vända sig någonstans för att få brodern tvångsomhändertagen. Svaret är att det är möjligt att tvångsomhänderta personer som utgör en fara för sig själv eller andra. Man gör i så fall en anmälan till socialtjänsten i den kommun där personen är bosatt och sedan får de utreda om de anser att det är läger för vård enligt Lagen om Vård av Missbrukare.

    Vi har skaffat en Facebooksida också - gå gärna in och gilla oss här:

    http://www.facebook.com/kroppochsjalsverigesradio

    och så finns vi på Twitter också- vi heter @SR_kroppochsjal

    /Ulrika

  • De allra godaste intentioner kan ibland bli så himla fel. I ivern att behandla alla sjukdomar och åkommor som människor drabbas av, blir de istället sjuka av själva medicinerna. Dagens program tog upp ett svårt ämne, övermedicinering av äldre, där det inte finns några helt givna svar. Yngve Gustafson, professor i geriatrik i Umeå, berättade att gamla människor ofta reagerar mycket starkare än yngre på olika mediciner och att kombinationer som är relativt ofarliga för yngre kan vara direkt skadliga för riktigt gamla patienter. Han menar att man bör vara mycket noga med alla mediciner som man ger till personer över 80, för även receptfria värktabletter kan ge svåra biverkningar. Detta är ett ämne som vi kommer att återkomma till i vår, så hör gärna av er med era erfarenheter.

    Dessutom så hoppas jag att ni vill vara med i vårt telefonväkteri nästa vecka – då handlar det om syskonrelationen. Varför blir syskongräl ofta så infekterade, måste man hålla sams med sin syskon, och hur hittar man en vuxen relation med någon som alltid retat en? Hör gärna av dig redan nu- via mail kropp@sr.se, så kan vi ringa upp dig i programmet. Gäst är terapeuten Görel Fred.

    Vi har ju en kvart kortare sändningstid nu under hösten men vill ändå hinna få med så många samtal som möjligt, så ta chansen att höra av dig redan nu!

    / Ulrika

  • Den monogama livsstilen med tvåsamhet och kärnfamilj är ett starkt ideal som inte verkar ha förlorat sin attraktionskraft. Människor gifter sig som aldrig förr och lovar varandra kärlek och trohet. Ändå är det många som går isär eftersom kärleken inte överlevt. I dagens program funderade vi kring om andra levnadsformer kanske skulle passa oss människor bättre. Om det nu är det naturliga sättet för oss människor att leva på, hur kommer det sig i så fall att många tycker att det är så svårt? Å är längden på en relation ett bra sätt att mäta kvalitet på?

    Så  bara en kort utblick till Mosou-folket i sydvästra Kina. Här lever man i ett Matriarkat, det vill säga, det är kvinnorna som  har makten och de styrande positionerna inom folket och detta avspeglas även på samlevnaden. Män o kvinnor lever inte tillsammans, utan männen bjuds in till kvinnornas hus för erotiska möten, men detta sker helt på kvinnornas villkor och männen måste lämna området före gryning. Barnen som föds ärver sin mor och växer upp tillsammans med sina kvinnliga släktingar. Faderns betydelse inom familjen är alltså relativt obetydlig och det är inte alltid ens klart vem som är fadern till ett visst barn.. Den här livsstilen ger kvinnor betydligt större sexuell frihet och möjlighet till kontroll än inom de allra flesta andra kulturer. Så fungerar det vid Lugu Lake i Kina.

  • Vi lyckades klara av hela sändningen om den artificiella livmodern utan att nämna begreppet science fiction. Det kändes bra, för det är lätt att gå vilse i fiktionens värld och glömma att detta faktiskt är något som kommer att vara en realitet för en hel del av oss som lever nu. Just nu pågår ett stort projekt med transplantation av tio livmödrar (heter det så?) i Göteborg. Organen kommer från nära släktingar till kvinnorna. Nästa steg, som vi också berättade om i programmet är att använda organ från avlidna som man ”rengör” från givarens celler och sedan odlar man istället stamceller från personen som ska ha organet på livmodern. På så sätt accepterar kroppen organet som sitt eget och man slipper problemen med avstötning.  Låter också för bra för att vara sant, och helt framme vid fullkomlig användning är forskarna inte med den här metoden, men det är bara en tidsfråga. Därför är det hög tid att vi funderar över de etiska frågorna som väcks i samband med den här utvecklingen. Grundläggande begrepp som mamma och pappa ter sig plötsligt inte lika självklara när ett barn tillkommit med hjälp av äggdonator, spermiedonator och växer upp i en artificiell livmoder, eller hur?

    Nästa vecka tänkte vi tala om ett annat område där bilden av vad som är det ”rätta” eller ”naturliga” håller på att förändras. Hur naturligt är det för oss människor att para ihop oss i tjugoårsåldern och sedan leva resten av våra sjuttio år på jorden tillsammans med en och samma partner? Ja, många moderna människor har numera börjat kalla sig för seriemonogama, det vill säga de lever i stadiga par, men bryter upp då och då och byter partner. Hur tänker du? Är vi gjorda för monogamt leverne eller är det kultur och ekonomi som höjer denna livsstil till skyarna? Var med och diskutera i nästa veckas program. Du kan maila oss redan nu så har du större chans att komma med. kropp@sr.se  är adressen.

    Vi hörs! Ulrika

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista