• SHL är tillbaka efter landslagsuppehållet. Radiosporten ger er form och förutsättningar inför lördagens sex matcher i SHL.

  • Radiosportens hockeyexpert L-G Jansson tror att LHC och HV 71 når kvartsfinalspel, men Brynäs, Växjö, Frölunda och Skellefteå spelar SM-semifinal senare i vår.

  • Krutröken har knappt lagt sig efter SM-finalspelet förrän VM-matcherna på Globen startar. Arrangemanget med en grupp, med Tre Kronor, spelande i Sverige och en grupp i Helsingfors - med Finland som ”hemmalag” - är ett mycket smakfullt upplägg då publiken får se sitt lags alla matcher på hemmaplan.

    I skrivande stund är Per Mårts i full fart med att nominera sitt VM-lag. Denna gång tror jag mig förstå att vederbörande sitter i guldsits och kan välja och vraka bland inte minst bland våra NHL-spelare.

    De indikationer som kommit vad beträffar övriga länders sammansättning av lag pekar på att årets VM kommer att bli en mycket spännande turnering med åtskilliga av världens bästa spelare på plats.

    Infriat löfte

    Vid upptaktsträffen för elitserien i september förra året stack Brynästränaren Tommy Jonsson ut hakan och deklarerade tydligt att Brynäs absoluta målsättning var att vinna SM-guld. Vi var nog rätt många som log i mjugg åt Tommy Jonssons ”önskedrömmar”. Jag ler fortfarande, men detta mer beroende på ren glädje över Brynäs fantastiska säsong.

    Finalserien mot Skellefteå avgjordes av att Brynäs drivande spelare som Jakob Silfverberg, Mattias Ekholm och inte minst målvakten Niklas Svedberg klev fram och var ”bäst när det gällde”. Motsvarande spelare i Skellefteå, som Bud Holloway, Oscar Möller och Joakim Lindström, nådde inte alls upp till sin bästa nivå. Undantaget var suveränt kämpande lagkaptenen Jimmie Ericsson.

    I efterhand har man från Skellefteåhåll pekat på att laget var rejält skadedrabbat under finalmatcherna, något som jag tycker man kunde se då laget ej kom upp i förväntad slagstyrka. Det är emellertid så att skador ”hör till” och måste tas i beräkning. Har man däremot otur och får tongivande spelare borta så inverkar ju detta naturligtvis på slagstyrkan i laget.

    Oavsett skador och formsvackor hos de båda lagen så står Brynäs som mycket värdiga vinnare av årets SM-tecken. Laget har spelat en offensiv och dessutom underhållande ishockey, och har med detta bildat skola för framtidens ishockey.

  • Skellefteå har fått extra tändvätska i laget då många Brynäsanhängare, med kommunen i spetsen, tog ut segern i förskott inför match fyra. Detta visade sig vara både korkat och felaktigt.

    Efter en kraftfull 3-0-ledning i finalserien har Brynäs förlorat de två sista matcherna mot ett desperat kämpande Skellefteå. Matcherna har varit jämna, men Skellefteå med ”kniven på strupen” har haft marginalerna på sin sida.

    Från att ha blivit ifrånåkta i de första tre matcherna har västerbottenlaget visat en hel annan attityd och styrka i sina segermatcher. Detta mycket beroende på att tongivande spelare som Jimmie Ericsson och Bud Holloway tagit stort ansvar och dominerat matchhändelserna.

    Brynäs coach Tommy Jonsson överraskade oss alla med att byta målvakt inför den femte matchen. Den briljant spelande Niklas Svedberg bänkades till förmån för Johan ”Honken” Holmqvist, och detta utan någon som helst förvarning.

    Skälet var väl helt enkelt att pressen på unga Niklas Svedberg tenderade att bli för stor, och då valet av Johan Holmqvist visade sig vara ett genidrag så har Brynäs för tillfället två mycket motiverade målvakter att tillgå.

    Ska Skellefteå kraftsamla och vinna match sex i Gävle måste emellertid de individuella misstagen av försvarsspelare i egen zon upphöra. Den mycket offensivt skicklige John Klingberg måste spela med stora marginaler och stort omdöme i egen zon, annars är finalserien över.

    Finalmatch sex är en mycket oviss uppgörelse där jag tror att effektiviteten i powerplay kommer att fälla avgörandet. Jakob Silfverberg mot Bud Holloway - vilken ”match i matchen”.

    Trots Jakob Silfverbergs straffmiss i match fyra framstår vederbörande som finalseriens överlägset bäste spelare och är ett ständigt hot mot Skellefteås orutinerade försvarare. För övrigt visar backen Mattias Ekholm i Brynäs att han är en försvarsspelare av märket världsklass. Han dominerar banan helt och hållet när han är på isen och kommer med största sannolikhet bli Tre Kronors försvarsklippa i kommande VM.

    Jag vill avslutningsvis hylla domarparet Ulf Rönnmark och Christer Lärking som med stor skicklighet ”hanterade” match fem mycket bra i Skellefteå, trots att många spelare uppträdde väldigt opolerat och provocerande. 

    L-G Jansson
    radiosporten@sr.se

  • Inte många trodde på Brynässeger i första matchen då säsongens SM- finalserie startade i Krafts arena i Skellefteå.

    Hemmalaget startade i ett ursinnigt tempo och radade upp en räcka av målchanser under de första tio minuterna, Niklas Svedberg i Brynäskassen storspelade emellertid och när Jakob Silfverberg ”kontrade in” 1-0 ledning speglade detta inte matchen på något vis.

    Efter ledningsmålet för Brynäs tappade Skellefteå initiativet och bortalaget kunde sakta men säkert och med fint taktiskt spel kontrollera händelseförloppet.

    Analys av lagen:

    Min uppfattning är att Skellefteå ej spelade med den ödmjukhet som krävs i ett finalspel, lagets spel präglades av ett näst intill naivt agerande av många spelare vilket ledde till många enkla misstag i framförallt egen zon.

    Brynäs spelade däremot kolosalt disciplinerat och när dessutom målvakten Niklas Svedberg ”gör sitt livs match” så kunde laget med stor bestämdhet styra matchen till sin fördel och lagets seger var mycket rättvis.

    Fortsättning följer.

    Skellefteå kommer naturligtvis att spela avsevärt mer noggrant och säkert i kommande matcher, att laget redan nu skulle vara borträknat är det väl ingen som på fullt allvar tror.

    Brynäs å sin sida har fått den start i finalserien som var behövlig och vad Calle Järnkroks återkomst i laget betyder återstår att se, högtidsstunder väntar för oss alla.

    Lars-Gunnar Jansson
    radiosporten@sr.se

  • Både Timrås och Rögles avancemang till elitserien nästa säsong är mycket överraskande. Timrå har under ”nya” coachen Tommy Andersson spelat förtroendeingivande under hela kvalserien. Laget har uppträtt mycket stabilt vad gäller sitt försvarsspel och har varit tämligen ohotade under matcherna.
    Hoppas nu att föreningen kan hantera sin ansträngda ekonomi och däremd börja planeringen inför nästa säsong.
    Rögles insats för att nå elitseriespel är näst intill osannolik. Med en femteplacering i allsvenskan och med en 7-0 seger i sista förkvalsmatchen tog man sig till kvalseriespel. Väl där inledde laget med seger på bortaplan mot favoriterna Djurgården, den segern skapade förutsättningarna för att avancera till elitserien.

    Brynäs i SM-final.

    Efter tretton år står Brynäs i SM-final, laget besegrade tunga Färjestad med klara 4-1 i matcher vilket är sensationellt bra.
    I den andra semifinalen har Skelleftå kopplat greppet och vid seger i kommande match i Stockholm så finalspelar man mot Brynäs.
    Jag vill dock ej räkna ut ”Gnaget” som har visat kolossala kvaliteter i sitt spel, inte minst på hemmaplan.
    Kommande SM-finaler kommer under alla omständigheter att spelas mellan mycket skickliga och offensiva lag.
    Det tackar alla ishockeyälskare för.

    Lars-Gunnar Jansson
    radiosporten@sr.se

  • Ishockeyklimatet i Stockholm går i både dur och moll, AIK spelar en bländande ishockey och är med stormsteg på väg mot SM-final medan däremot Stockholms stolthet Djurgården går ”kräftgång” i kvalserien. Förklaringen till påstådda scenario är inte helt enkel att förstå men undertecknad vill ändå göra ett försök att analysera uppkommen situation.

    Sett i ett Stockholmsperspektiv står naturligtvis AIK för det positiva, laget har tagit ytterligare ett steg utifrån föregående säsongs succé då man sensationellt eliminerade HV 71 i kvartsfinalspelet.

    Sportchefen Anders Gozzi har på ett förnuftigt sätt "byggt" sitt lag och detta med ett långsiktigt perspektiv, inga spektakulära värvningar har genomförts utan de spelare som har tillförts laget har samtliga varit karaktärsspelare.

    Roger Melins ledarskap har varit utomordentligt passande för spelarna i laget, hans alltid lugna uppträdande har skapat trygghet bland spelarna och detta har i sin tur medfört att laget spelar med stort självförtroende. Nu återstår att se om laget kan betvinga Skellefteå i kommande semifinalserie, seger i första matchen på bortais ger vid handen att möjligheterna är stora.

    Sett i samma Stockholmsperspektiv är naturligtvis Djurgårdens säsong så här långt ett stort misslyckande. Förväntningarna på laget var skyhöga och många tippade att laget skulle tillhöra topp fyra i grundserien, denna förväntan uteblev helt då laget underpresterade tämligen per omgående.

    Orsakerna till lagets mycket mediokra säsong är många, det har talats om otydligt ledarskap, vidare att man har spelat ett förutsägbart anfallsspel och att många tongivande spelare har underpresterat.

    Min uppfattning är att tränarbytet var olyckligt och framförallt genomfördes det alldeles för sent, att man dessutom valde att sätta in en helt oprövad tränare övergår mitt förstånd. Laget befinner sig i en mycket pressad situation då man måste förlita sig på övriga lags vinster och förluster.

    Jag tycker dock till skillnad från vissa fans att laget visar stort hjärta och gör sitt allra bästa på isen, däremot så präglas spelet av nervositet och under stundom av icke tillräckligt stor skicklighet.

    Lars-Gunnar Jansson
    radiosporten@sr.se

  • HV71 mot Färjestad blev precis det ”tungviktsmöte” som alla förväntat sig, i skrivande stund leder FBK matchserien med tre mot två och kan säkra semifinalplats genom seger på hemmaplan i nästa match.

    Matchserien har emellanåt präglats av mycket hårt spel och domarna har haft fullt upp att hantera matcherna, jag har inget emot hårt spel men när ”slagsmålsungar” mer eller mindre är legio då har det gått alldeles för långt. Skärpning anbefalles!

    Brynäs ungdomliga och mycket skickliga lag kan också nå semifinal genom seger i kommande match, nu tror jag emellertid att motståndarna Frölunda vill ha ett ord med i laget och kommer att göra allt för att matchserien skall leva.

    Två olika spelfilosofier möts nämligen Brynäs tekniska och rörliga ishockey mot ett Frölunda som spelat oerhört skickligt vad beträffar sin speltaktik och dessutom har en målvakt i Frederik Andersen som håller Viktor Fasthklass.

    AIK slog till igen
    Luleå som de flesta hade som favoriter mot AIK (även undetecknad) underpresterade på alla plan, målvaktsinsatserna var skakiga och många normalt tongivande spelare var mer eller mindre helt anonyma. Min uppfattning är att Luleå ej hade förmågan att höja sig till en högre nivå än vad spelet  under ”serielunken” krävde, avsaknaden av en alternativ spelstrategi var mycket tydlig.

    Vid nästa tillfälle för krönika har semifinalspelet startat, så håll i hatten.

    Lars-Gunnar Jansson
    ishockey@sr.se

  • ”Stockholms stolthet” är skyhöga favoriter hos mig i kommande kvalserie, men viket lag gör Djurgården sällskap till elitserien?

    Lagen från allsvenskan skall konkurera med elitserieförpassade Timrå om en plats i ”finrummet”, jag tror på följande scenario. Leksands IF tar äntligen steget upp i elitserien efter många års väntan, skälet till att jag tror på leksingarna är att man äntligen insett och därmed satsat på egna unga förmågor.

    Nu skall spelare som Erik Hanses 22 år, Patrik Noren 20år, Jon Knuts 21 år, Filip Forsberg 18 år tillsammans med övrig stomme i laget gå i spetsen och vinna matcher. Leksand har vartefter allsvenskan fortgått gått från klarhet till klarhet och spelat en alldeles utmärkt offensiv ishockey.

    Lagets rutinerade spelare med Mattias Timander i spetsen har förstärkt den ungdomliga entusiasmen som präglat laget och just den kombinationen tror jag kommer att bidra till kvalificering för spel i elitserien nästa säsong.

    Vad händer då med Timrå? laget har ju på papperet ett namnkunnigare lag än Leksand men jag tror att man får det svårt ”att bli ett vinnande lag” efter säsongens otaliga förluster i elitserien. Kampen mellan dessa båda lag kommer naturligtvis att bli mycket spännande och sista ordet är nog inte sagt åtminstone inte ifrån Timrå och dess hockeykrigare.

    Min rangordning inför kvalserien är enligt nedan:

    1 Djurgården          Bästa spelarna, rutinerat lag, bästa målvakten

    2 Leksand               Unga skickliga spelare, klubben vet vad som krävs

    3 Timrå                  Namnkunnigt lag, utmanar Leksand om elitserieplatsen

    4 Rögle                  Tempostarka/skickliga, men hur klarar man många nya tuffa matcher?

    5 Örebro                Utmärkt anfallsspel och PP, tappat i slutet av allsvenskan

    6 Bofors Karlskoga    Slår ur underläge, ett härligt ”gnuggargäng”

    L-G Jansson

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista