Debattartikel 2019-11-01

Cilla Benkö: Brott mot journalister måste straffas hårdare

I dag ger det samma straff att hota en privatperson som att hota en journalist. Bägge brotten är allvarliga, men konsekvenserna av att hota en journalist är betydligt större och påverkar demokratins förutsättningar, skriver Sveriges Radios vd Cilla Benkö i en debattartikel med anledning av att det på lördag är "the International Day to End Impunity for Crimes against Journalists".

2019 är den skrämmande verkligheten att det på många håll i världen går att hota, trakassera och till och med döda en journalist utan att straffas för det. Den 2 november är det den internationella dagen mot just straffrihet för brott mot journalister.

Unesco lanserade förra året en hemsida – ett ”Observatory of Killed Journalists” (kan översättas ungefär med ”observatorium över dödade journalister”) - som samlar namnen på de journalister som mördats sedan 1993. Det är i skrivande stund 1360 stycken. 43 stycken hittills i år, kvinnor och män från hela världen. Bakom varje nattsvart siffra, från 1 till 1360, finns ett liv som släckts, en röst som tystats och ett journalistiskt uppdrag som inte längre utförs i länder som Mexiko, Afghanistan, Filippinerna, Ukraina och Honduras. Listan är lång och mörkertalet är dessutom stort, alla som mördats finns inte med på listan.

Även om mördade kollegor inte hör till vardagen för journalister i Sverige, ett land med en lång och stark press- och yttrandefrihetstradition, ser vi att hatet och hoten mot journalister ökar även här. Enligt en undersökning från i våras från Göteborgs Universitet har 30 procent av de tillfrågade svenska journalisterna mottagit hot under det senaste året. Parallellt tenderar journalister under senare år i högre grad än tidigare att vända sig till säkerhetsavdelningarna på sina företag när de hotas, snarare än att anmäla till polisen.

Tidigare i höstas dömdes en skolföreträdare i Växjö för att ha hotat en av Sveriges Radios reportrar som befann sig på skolan för att prata med missnöjda elever. Skolföreträdaren trängde in reportern i ett hörn och försökte handgripligen  frånta honom arbetsmaterial, anteckningar och inspelningsutrustning med källskyddat material.

Reportern var där för att göra sitt jobb: att granska makten och lyssna på de elever som dessutom befann sig i beroendeställning till skolan. För Sveriges Radios del var det självklart att polisanmäla, precis som vi alltid uppmanar medarbetare att anmäla. En åklagare valde att åtala och visade därigenom att det var ett brott som togs på allra största allvar. Skolföreträdaren dömdes i september av tingsrätten för grovt egenmäktigt förfarande till villkorlig dom och dagsböter, enligt tingsrätten motsvarande sex månaders fängelse.

Det är en viktig signal att det finns en gräns för vad ett samhälle tolererar, i en tid när tonläget hårdnar, journalister pekas ut som fiender och demokratiska värden står på spel. Men gränsen behöver dras hårdare, signalerna bli tydligare, och det kan inte vänta.

I dag har vi en lagstiftning i Sverige som innebär att det ger samma straff att hota en privatperson som att hota en journalist. Bägge brotten är allvarliga, självklart är det aldrig acceptabelt att hota någon, men konsekvenserna av att hota en journalist är betydligt större. Det påverkar demokratins förutsättningar, viljan att granska och i förlängningen vårt öppna samhälle. Undersökningen från Göteborgs universitet, liksom erfarenheter från min egen arbetsplats Sveriges Radio, visar att journalister i ökad utsträckning – medvetet eller omedvetet – väljer bort bevakningsområden för att på så sätt slippa utsätta sig själva och sina familjer för hat och hot. Det gör frågan om journalisters säkerhet oerhört angelägen och brådskande. Ett samhälle som tystnar blir ett sämre och mindre demokratiskt samhälle för oss alla.

Det är hoppfullt att Sveriges statsminister Stefan Löfven i Regeringsförklaringen den 10 september uttryckligen betonade att ”journalister måste få ett starkare straffrättsligt skydd mot hot och hat för att kunna fullgöra sina för demokratin avgörande uppgifter”, men det är samtidigt viktigt att fortsätta att driva på gentemot regeringen och övriga partier, som bör agera skyndsamt.

Som representant för ett mediebolag, och som ytterst ansvarig för journalister som varje dag gör sina jobb – trots hårda påtryckningar, verbala och fysiska hot – är det angeläget för mig att göra allt jag kan för att faktiskt få en lagstiftning på plats som stärker skyddet. Välformulerade handlingsplaner och fina ord räcker inte.

Det är viktigt att hot, hat, trakasserier och våld mot journalister leder till åtal, och straff. Och det gäller i Sverige liksom över hela världen.

Cilla Benkö, vd Sveriges Radio

Artikeln är publicerad på DN Kulturdebatt