• Kinos Lisa Bergström och Roger Wilson summerar den fjärde dagen av festivalande. På dagordningen: Bröderna Coens Inside Llewyn Davis, dokumentären Jodorowski's Dune. Det handlar om intervjuer med François Ozon, Valeria Golino (skådespelerska känd från den andra Hot Shots-filmen, nu regissör) och tokhajpade Clio Barnard. Och vad tyckte Cannespubliken egentligen om svenska Ninja Thybergs kortfilm Pleasure - om inspelningen av en porrfilm.

  • Som en liten bonus till dagens Kinosändning från Cannes kommer nu en kvällsuppdatering. Under en kort paus mellan filmvisningarna klämmer Lisa Bergström och Roger Wilson var sin glass samt berättar om filmerna The Past av Asghar Farhadi (Oscarsvinnare med sin förra film Nader och Simin -en separation), Kore-Eda Hirokazus Like Father, Like Son och Clio Barnards The Selfish Giant. Och, kanske viktigast av allt, Lisa berättar om sitt möte med Metallicatrummisen Lars Ulrich.

  • I dag kommer underbarnet Xavier Dolans Laurence Anyways ut på dvd. Lyssna på Kinos Xavierspecial från i höstas!

  • Jag älskar den brittiska komikern Julia Davis. Hennes Nighty Night från 2004. Nu är hon äntligen tillbaka med en serie som hon både skrivit och spelar huvudrollen i. Hunderby heter den och visas just nu på SVT Play.

    En kostymfilmsparodi som är smutsig, elak och ganska snuskig, grundtematiken är hämtad från Hitchcockfilmen Rebecca, den om kvinnan som gifter sig med en änkling och ska försöka fylla sin föregångares plats. Och som terroriseras av en galen hushållerska. En roll som Julia Davis givetvis gav sig själv. Måste ses!

    /Roger

  • Kinos Thella Johnson har tagit det stora greppet på den finska filmen just nu!

    I veckans Kino drar vi österut. Till den vitala och allt mer framgångsrika finska filmvärlden, där man äntligen verkar ha släppt sitt Kaurismäkikomplex. Sedan sekelskiftet har filmindustrin vuxit rekordsnabbt, och antalet inhemska filmer som haft premiär har fördubblats på bara några år - och det gäller både spelfilmer och dokumentärer. Kinos Thella Johnson har varit i Finland för att se de mest omtalade biofilmerna just nu, och träffat några av regissörerna bakom dem. Först ska vi till Tennispalatset i Helsingfors, där det häromveckan var galapremiär för den senaste långfilmen från Finlands komedidrottning, Johanna Vuoksenmaa.

    Ganska få finska filmer kommer till de svenska biograferna, men i slutet av mars är det biopremiär för dokumentären Ingen riktig finne. En musikdokumentär om en medelålders finsk man på jakt efter sin identitet i sin barndoms Sverige. Den finska arbetskraftsinvandringen till Sverige har tidigare skildrats i filmer som Kid Svensk och även Svinalängorna.Men i Ingen riktig finne berättas en annan historia. Den om de familjer som efter att ha jobbat ett årtionde i Sverige, flyttade tillbaka till Finland. Thella Johnson, som själv är andra generationens sverigefinländare, fortsatte på sin reportageresa i Finland och reste till sin mammas barndomstrakter i Uleåborg, där även gänget bakom Ingen riktig finne bor.

    Vi bjussar på en video ur filmen också, som en bonus!

    Sugen på mer finsk film? Under våren arrangeras det massor av filmvisningar av ny finsk film över hela Sverige, under namnet  . Annars finns det två moderna klassiker som ingen ska missa!

    Dokumentären Den nakna mannen fångar ju den finska folksjälen när bastande finska män motbevisar myten om att de är tystlåtna och ordkarga. Här öppnas hjärtan på vid gavel, på ett helt fantastiskt sätt. Iron Sky, den skruvade komedin om rymdnazister från månens baksida är ju ett annat bevis på att det inte finns några gränser för vad den finska filmindustrin kan producera.

  • De starkaste filmupplevelserna på Berlins filmfestival 2013 - enligt Roger Wilson:

    1 The Act of Killing

    De har dödat tusentals av fiender, och skapar stolta egna iscensättningar av det de gjorde. Joshua Oppenheimers dokumentär går i clinch med ondskan i sin fantastiska, men också väldigt absurda film.

    2. The Rocket

    Politisk och charmig på samma gång. Gamla bomber, ett dammbygge och myndigheternas okänsliga behandling av befolkningen i Laos är en extremt politisk inramning till berättelsen om en liten pojke som försöker rädda sin familj genom att bygga en jättestor raket. Vann helt välförtjänt barnfilmspris i Berlin.

    3. Bambi

    Traditionellt men elegant porträtt om en transpersons uppväxt i Algeriet, karriär på kabaréerna i Paris och säkandet efter kärleken. Från regissören till Les Invisibles som visades på Göteborgs filmfestival.

  • Kinos Lisa Bergström och Roger Wilson tar taxin till flygplatsen, och passar på att summera hela Berlins filmfestival 2013 - de bästa filmerna och de roligaste mötena.

  • Kinos Lisa Bergström och Roger Wilson tar U2 från Potsdamer Platz till hotellet på Bülowstrasse. På vägen får en av dem ett litet utbrott över pressjunkets i allmänhet och mötet med Jude Law och Rooney Mara i synnerhet. Framför allt greppet att få journalister att skriva på embargon - om att de inte får berätta vad som sägs i intervjuerna tills filmen har biopremiär. Hur ska man kunna göra en festivalpod om det? Roger har sett filmen Red Obsession, om hur Kina håller på att köpa upp den franska vinindustrin - både deras produkter, vingårdar och kanske till och med deras marknadsandelar. Kina vill inte bara bygga svenska bilar. De vill också göra franska viner.

  • Kinos Lisa Bergström och Roger Wilson sammanfattar sin femte dag på Berlins filmfestival. Det handlar om James Francos bögporriga projekt Interior. Leather Bar. Om porrdramat Lovelace. Om Before Midnight där Julie Delphy och Ethan Hawke för tredje gången spelar ett kärlekspar. Om Lisas möte med Gloria-regissören, och Rogers med Jane Campion.

  • Kinos Lisa Bergström och Roger Wilson summerar dag 4 av Berlins filmfestival. Lisa är förtjust i chilenska filmen Gloria, Roger har sett Michael Winterbottoms porrhistoriska The Look of Love. Dessutom pratas det om svenska Eskil & Trinidad, The Rocket, Roch the Cashbah och de väldigt kritiska reaktionerna på svenske Fredrik Bonds tävlingsfilm The Necessary Death of Charlie Countryman.

  • Kinos Lisa Bergström och Roger Wilson summerar sina intryck av sin tredje dag på Berlins Filmfestival. Lisa har träffat Isabella Rossellini och diskuterat moderskap, Roger har tittat på svenske Fredrik Bonds tävlingsfilm The Necessary Death of Charlie Countryman. Dessutom handlar det om dokumentären State 194 om relationen mellan Israel och Palestina, och om känsliga regissörer som inte gillar att få sina filmer tolkade av journalister.

  • Idag, första februari, är det premiär för TV-serien House of Cards på filmsajten Netflix. House of Cards är ett politisk drama som utspelar sig i maktens korridorer i Washington DC. Huvudrollsinnehavare är Kevin Spacey som spelar den skrupelfria republikanska politikern Frank Underwood. Regissör för de två första avsnitten, och en av producenterna är David Fincher, som nu gör sitt första tv-projekt. Kinos Kerstin Berggren var på världspremiären i London och fick parata med skådespelarna Kevin Spacey, Kate Mara och en av TV-seriens huvudförfattare Beau Willimon.

  • I år tog vi på Kino steget från stolarna i salongen till att själva stå på framme på scen. I onsdags så tog vi över festivalens talkshowscen Studio Draken för att göra en rad livesamtal tillsammans med några av festivalens mest intressanta gäster. Som till exempel samtalet med Mia Engberg. Dokumentärfilmare och producent, som nu senast stod bakom det feministiska porrfilmsprojektet Dirty Diaries.

    Hennes nya film som visades i Göteborg, och som också har kvalificerat sig till Panorama-serien ipå den prestigefyllda filmfestivalen i Berlin, heter Belleville Baby, och är en film som handlar om minnen, och om vad som formar oss som människor. Och den tar sitt avstamp i ett telefonsamtal. När en stor kärlek från förr plötsligt tog kontakt med Mia efter många års tystnad.

    En annan av gästerna på Kinos kväll på Studio Draken var den norska regissören Margreth Olin. Hon berättade om sin enormt gripande film De andre eller Nowhere Home som är den internationella titeln. Där sätter hon fokus på de flyktingar som är ensamkommande ungdomar. I Norge får de tillfälliga uppehållstillstånd som gäller fram till att de fyller 18 år. Då skickas de hem igen. Så där sitter de, killarna som väntar på att bli utvisade. Som inte integreras i det norska samhället, eftersom de ju bara är i landet under en begränsad tid. I ett sorts utvisningsväntrum som är extremt psykiskt påfrestande. Så här berättade Margreth själv om bland annat sina förhoppningar om att Utöya-tragedin skulle leda till solidaritet med andra utsatta i Norge. Även flyktingar.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista