Rördrom Foto: Wikipedia

Rördrom (Botaurus stellaris)

0:55 min

Rördrommens vetenskapliga namn är Botaurus stellaris där botaurus betyder ungefär ”bölande tjur” och det är en tämligen träffande beskrivning av denna fågels mäktiga läte, som kan höras drygt en halvmil bort.

Det andra ledet, stellaris, kommer sig troligen av fågelns yttre egenskaper och det kan syfta på den fläckiga fjäderdräkten, en mer poetisk tolkning är att den uppräta ställning som den ofta intar kunde leda tankarna till en stjärnskådare. Det svenska namnet är troligen ljudhärmande - allmogen har också kallat fågeln Träskoxe eller Myroxe.

Att få syn på rördrommen är inte många förunnat. Den stora fågeln, som hör till familjen hägrar, har sitt tillhåll inne i vassarna vid slättsjöar i södra delen av landet. Om man har turen att få se den i flykten med hängande ben och stora vingar liknar den en korsning av häger och uggla.

Rördrommen var för ett hundratal år sedan helt försvunnen från Sverige men finns nu på många ställen söder om Dalälven och har ökat i antal under de senaste decennierna. I mars-april kommer den från vintervisten i nordvästra Europa, dit den återvänder sent om hösten. Lätet som hanen avger är omisskännligt och omöjligt att missa; de kraftiga stötarna har liknats vid blåsning i en kraftig butelj. Förr trodde man att rördrommen frambringade lätet genom att blåsa i ett vassrör. På närmare håll kan man höra att det föregås av ett pumpande, liksom inandande läte. Erik Rosenberg har i sin klassiska bok ”Oset och Kvismaren” på ett oefterhärmligt sätt skildrat ett möte med en spelande rördrom:

”Smisk smisk” - som lätta slag av ett spö på vatten - ”hu hu hut-u-domp” - svaga stånkanden, som hastigt gingo över i ett dovt slag som på en ihålig trädstock - ”hu-boooh” - liknande det förra, men mera utdraget, råmande, som när det slår råkar i isen en vårvinternatt eller när åskan mullrar...

Rördrommen är aktiv om dagen, men hanens spel är mest intensivt om natten. Inne i vassdjungeln kliver den fram med hjälp av vassknippen som den griper med tårna. Anar den någon fara intar den kamouflageställning, spikrak med näbben rakt uppåtriktad. Hanen lever ensam och kan ha flera honor som inom ett ganska stort område bygger bo och tar hand om ungarna, som brukar vara 4-6 i kullen.

(Botaurus stellaris)

Relaterat

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".