Fåglar på D

Fåglar vars svenska namn börjar på bokstaven D

  • Det latinska namnet, Lagopus lagopus, betyder ”harfotad” och det har förstås att göra med fjäderbeklädnaden på fötterna. Ordet ”ripa” i sin tur lär härröra från ett indoeuropeiskt ord ”rup” med betydelsen brokig, spräcklig vilket stämmer bra in på fågelns rödbruna sommardräkt.

  • Domherren, vår kära ”julkortsfågel”, ser man oftast på vintern då den besöker fågelbord där den tar för sig av frön och någon gång även mitt i vintern kan den låta höra sin litet gnisslande, knirkande sång. Både hanen och den mera dämpat färgade honan sjunger.

  • Drillsnäppan är en av de vanligaste i den stora gruppen vadarfåglar i vårt land. Man möter den överallt där vattnet möter steniga eller grusiga stränder. Där är den i oavbruten rörelse och det karaktäristiska lätet, ett skarpt visslande ”hi-di-di” hörs nästan dygnet runt under häckningstiden.

  • Dubbeltrasten är visserligen den största av våra trastar, men alls inte dubbelt så stor som de övriga. Namnet användes först av den store svenske ornitologen Sven Nilsson på 1820-talet och lär ha sin bakgrund i ett äldre namn, Dubbel kramsfågel, vilket i sin tur erinrar om att trastar och andra småfåglar även i vårt land jagats och tillretts som delikatesser.

  • Duvhöken är starkare knuten till skogen än sin mindre släkting sparvhöken, och syns mycket mer sällan i stadsmiljö. De båda arterna kan vara svåra att skilja åt, men duvhöken ger ett kraftfullare intryck och upplevs ofta som en större fågel.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".