Fåglar på K

Fåglar vars svenska namn börjar på bokstaven K

  • Kajan har stundom haft dåligt rykte. Det latinska namnet corvus monedula betyder ungefär ”myntätare” och den gamle romaren Plinius påstod i sin naturhistoria att den ”älskar och brukar bortsnappa glänsande föremål”. Ovidius drar fram en annan karaktärsegenskap i en av sina metamorfoser: Nymfen Monedula var så nyfiken av sig att hon förvandlades till en kaja.

  • Kattugglans rop ger vårnätterna en särskild stämning men den gör sig hörd året runt i de trakter där den hör hemma. I vårt land finns den i söder, upp till södra Norrland. Favorittillhållet är gamla lövskogar och boet placeras helst i ett hål i ett gammalt träd.

  • Så snart isarna börjar gå upp på vårvintern kommer kniporna med visslande, vinande vingslag och slår ner i vattnet. Knipan häckar vid skogssjöar över hela vårt land och även vid Östersjöns kust från Södermanland och norröver.

  • I Bellmans bekanta sång om fjärilen på Haga finns också raderna: ”stolt i dina rännlar höjes gungande den vita svan”. För 1700-talsmänniskorna var inte åsynen av de stora, vackra, vita fåglarna vardagsmat, knölsvanen hade ända till mitten av förra århundradet mycket begränsad utbredning som häckfågel.

  • Det latinska namnet Turdus betecknar trastar. Merula betyder ensam och lär syfta på att koltrasten lever ensam efter häckningsperioden. Det är en sanning med modifikation, vilket kan intygas av envar som lagt ut russin och äppelbitar på balkongen och sedan fått besök av dussintals koltrastar under vintern i södra delen av Sverige.

  • Finns kornknarren i sinnevärlden? Det är en fråga som på allvar sysselsatte August Strindberg, som på flera ställen i författarskapet återkom till den där fågeln som så många hört och därmed haft anledning att ”tro på” - men som ingen sett!

  • “Hes som en korp” är ett uttryck som kan behöva modifieras. Korpen har en mycket rik repertoar av läten varav många är riktigt klangfulla.

  • Anas betyder and och crecca är troligen en latinisering av det svenska namnet som Linné tillgrep när han 1758 namngav den lilla anden. ”Kricka” är ett av många exempel på att fåglar namnges med ett ord som härmar lätet. Krickhanen låter höra sitt karaktäristiska vårläte nästan utan uppehåll, både simmande och i flykten.

  • Överallt i vår närhet finns kråkan: i städer och på landsbygden, i skärgården och i fjällbjörksskogen men allra vanligast är den i odlad bygd. Det beräknas finnas uppåt en halv million häckande kråkpar per år i vårt land. Därtill kommer ungfåglar och en stor mängd fåglar från Finland och Ryssland sträcker mot sydväst över vårt land om höstarna.

  • Kärrsångaren hör till de verkliga virtuoserna och låter höra sig under sommarnätterna, då den sjunger nästan oavbrutet. Sången påminner något om mer vanliga släktingar som rörsångare och sävsångare, men består nästan uteslutande av härmningar av andra fåglars läten som flätas ihop i ett flöde där tempot växlar.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista