Fåglar på S

Fåglar vars svenska namn börjar på bokstaven S

  • Sidensvansen är välkänd för många eftersom den dyker upp i stora flockar i södra Sverige under hösten och vintern. Dess hemvist är långt upp i norr och de flesta sidensvansar vi ser i södra delen av landet kommer från norra Finland och Ryssland.

  • Ordet ”grissla” hör ihop med ”gryt”, alltså stenrös och i grottor och skrevor på klippbranter som stupar mot havet häckar den andstora fågeln. I Sverige finns den på 10-15 platser och framför allt är den förknippad med Stora Karlsö utanför Gotland, där beståndet uppskattas till mer än 10 000 par. En annan relativt stor häckningsplats är Bonden i Ångermanland med cirka 700 par.

  • Silvertärnan häckar långt upp i norr, så långt som på Spetsbergen och Frans Josefs land. Men vinterhalvåret tillbringar den i området kring jordklotets andra pol, i Södra Ishavet. Hos oss finner vi silvertärnan längs ostkusten, sparsamt också på västkusten. Den finns också i fjällkedjans sjöar från norra Dalarna och uppåt.

  • ”Faggornas fågel” har författaren Sven Rosendahl kallat skatan, vilket är mycket träffande, ty denna granna, svart-vita, blågrönglänsande fågel håller alltid till i människans närhet. Ser man bara upp några ögonblick, nog är en eller annan skata i faggorna!

  • De duvor som de flesta av oss träffar på nu för tiden är dels tamduvan, dels ringduvan. Men för drygt hundra år sedan var skogsduvan (Columba oenas, även kallad blåduvan) vanligare. Skogsduvan är betydligt mindre än ringduvan och präglas av en mörkt blågrå färg utan vita teckningar.

  • Som ”snäppan med ockrafärgade fötter” skulle man kunna uttolka det latinska namnet på denna skogslevande vadarfågel. Den ungefär traststora fågeln har mörka vingar och vit bakkropp vilket gör att den kan likna en stor svala då den flyger upp ur ett dike eller en liten vattensamling. Detta har gjort att fågeln på sina håll kallats ”gropsvala”.

  • Skrattmåsen syns ofta i människors närhet, inte sällan inne i städer. I likhet med till exempel kajan äter den gärna matrester och blir ofta ganska oskygg.

  • Större än en fiskmås, mindre än en gråtrut – störst av alla tärnor är skräntärnan. I ytterskärgårdar på östkusten har den stora tärnan sina häckningsplatser på klippiga öar eller sandrevlar. De flesta häckar i kolonier som kan bestå av mer än 100 par men oftast innehåller samhället ett tiotal par. Kolonilivet ger förbättrat skydd åt ungarna, som vid fara går i vattnet medan de vuxna fåglarna flyger över dem.

  • Skäggdoppingens latinska namn, Podiceps cristatus, är en träffande beskrivning av fågeln. ”Podiceps” betyder ungefär ”med fötterna långt bak” (på engelska har skäggdoppingen ofta kallats ”arsfoot”!) och ”cristatus” kan översättas ”tofsprydd”.


     

  • Det latinska namnet kan översättas ”långstjärtad, skäggig dvärg” vilket förstås syftar på den karaktäristiska mustaschteckningen på näbbens sidor. Skäggmesen är en sentida invandrare i vårt land, 1965 påträffades den första gången i Skåne.


     

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".