Fåglar på T

Fåglar vars svenska namn börjar på bokstaven T

  • Mitt i vintern kan man höra talgoxen upphäva sin stämma med kraft. Blir det en solig dag med en nypa vår i luften drar den igång sin karaktäristiska två- eller trestaviga strof men talgoxen har en mängd olika läten för varning och kontakt.

  • Har man ett fågelbord i närheten av skogen kan man få besök av talltitan, en mesfågel med svart huvud och gråaktig kropp. Den kan vara svår att skilja från den nära släktingen entitan och det var inte förrän 1849 som man kunde skilja arterna från varandra.

  • Taltrasten har kallats ”vår fågelvärlds Bellman, full av sång, dikt och bohemeri”. Det beror förstås på sången, korta fraser som upprepas och kan påminna om mänskligt språk – det finns mängder av härmningsramsor som tolkar taltrastens sång. Till en misslyckad fiskare kunde den tyckas ropa: Ingen fisk! Ingen fisk! Skit fick du! Skit fick du!

  • Vill man uppleva tjäderspelet måste man vara på benen tidigt. Redan under mörka natten i mars-april kan man höra tupparna börja knäppa på sin nattkvist och när gryningsljuset tilltar blir spelet komplett med de tre delarna: knäppningarna, klunken som liknar ljudet av en kork som dras ur buteljen och slutligen sisningen, ett väsande slipande ljud...

  • Tofsmesen finns i hela landet utom på Öland och Gotland samt i fjällen och Lappland. Den trivs i barrskog, gärna tallskog som är rik på mossor och lavar. Den är stannfågel och mycket stationär. På vintern händer det att tofsmesar följer med i så kallade ”meståg”, sammansatta av flera olika arter, men den lämnar inte barrskogen och är inte någon vanlig gäst vid fågelborden.

  • Så här års har de svenska tofsviporna dragit sig nedåt landets sydliga kuster där de håller ihop i stora flockar - till vintern skall de befinna sig i sydvästra Europa. Men redan under vårvintern, februari-mars, återkommer viporna till sina favoritbiotoper som är våt mark, öppna åkermarker, strandängar, där de sätter igång med häckningen innan gräset blivit för högt.

  • Det latinska namnet betyder ”klingande som en liten triangel”. Mer träffande är det svenska namnet, som syftar på fågelns vana att ibland placera boet i höga byggnader, förr ofta i kyrktorn. Därför kallades den förr på sina håll ”kyrkofalk”.

  • "Fotlös fotlös", ungefär så kan man översätta tornseglarens vetenskapliga namn. I ärlighetens namn har den fötter, med fyra skarpa, framåtriktade klor, men arten får sällan användning för dem.



     

  • Ännu för 50 år sedan ansågs tranan vara en vildmarksfågel men nu finns den i hela landet från Skåne till Norrbotten. Från häckningsplatserna som gärna är myrmarker där fåglarna för ett undanskymt liv hörs deras vittljudande trumpetstötar skalla, särskilt tidiga morgnar.

  • Bland den grupp sångare som kallas ”stigar” och som återfinns i vassar och annan vegetation vid vatten är trastsångaren den största. (19 cm, ungefär som en stare, att jämföra med den besläktade rörsångaren som är 13-14 cm.)

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".