30 år sedan revolutionen i Iran

Det är i år 30 år sedan den iranska revolutionen som innebar att den västvänlige shahen Mohammad Reza Pahlavi störtades och ersattes av en islamisk republik under ledning av ayatolla Ruhollah Khomeini.

Under detta dramatiska skeende rapporterade Marcus Ölander från Teheran.

Dynastin som revolutionen kastade över ända var ett envälde och kännetecknades av sin strävan mot modernisering, västernisering och sin likgiltighet för religion och demokrati. Dynastins grundare, armégeneralen Reza Pahlavi hade förkastat den traditionella religiösa lagstiftningen och ersatt den med lagar av västerländsk art, förbjudit traditionella islamiska klädedräkter, inklusive de som täckte kvinnor, och förbjudit det traditionella separerandet av kvinnor och män.

Shahen avsattes under andra världskriget då brittiska och sovjetiska styrkor invaderade det förment tysklandsvänliga Iran. Samma makter installerade sonen som monark och som med undantag för en kort period på 1950-talet med västuppbackning styrde till revolutionen 1979.

Iranier glömmer självklart inte västmakternas ingripanden i landet, framförallt inte agerandet 1953 då shahen första gången tvingades i landsflykt efter en maktkamp med sin premiärminister Mossadegh. Denne blev landets förste, i ett demokratiskt val, folkvalda ledare, men som efter att ha nationaliserat de brittiskt ägda oljefälten störtades i en militärkupp iscensatt av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA och det brittiska MI6 varefter shahen återinsattes på tronen.

Grundorsaken till revolutionen ligger delvis i den här bakgrunden; folks uppfattning att han var i främmande västländers, främst USA:s, ledband och att detta förgiftade den iranska kulturen. Till det kommer att shahens regim var djupt impopulär genom sitt förtryck, brutalitet och extravagans.

De första större demonstrationerna mot shahens välde bröt ut i början av 1978, växte under hösten så att landet närmast var paralyserat och slutligen tvingade shahen i landsflykt i mitten av januari 1979.

En av förklaringarna till att shahens hemliga polis SAVAK och lojala militärförband inte klarade av att handskas med demonstranterna var att de helt enkelt var för många att arrestera.

Revolutionens ledare var den shiamuslimske ayatolla Ruhollah Khomeini som redan på 60-talet konfronterade shahen för dennes "vita revolution", som den kallades, då han sökte införa bland annat kvinnlig rösträtt och en könsneutral äktenskapslagstiftning. Khomeini satt periodvis i husarrest innan han slutligen sändes i exil 1964 till Frankrike där han förblev till sin triumfartade återkomst vid månadsskiftet januari-februari 1979.

Den 1 april det året röstade Iran i en folkomröstning för att bli en islamisk republik med Khomeini som dess högste ledare.

Bengt Therner
bengt.therner@sr.se