Slavfortet i Ghana väcker starka känslor

8:13 min
  • I år är det 400 år sedan de första slavarna från Afrika kom till det som nu är USA. Innan slavhandeln upphörde skulle miljoner afrikaner ha skeppats över Atlanten för att säljas som slavar.
  • I Ghana i Västafrika står många av slavforten som fungerade som utskeppningshamnar fortfarande kvar och där lever minnet av slavhandelns mörka historia.

Sofia Rose är afroamerikan från Detroit i USA, på besök här i Cape Coast Castle i Ghana för att uppleva slavhandelns historia på plats.

– Det är många känslor, säger hon, men mest ilska.

– Det här var mitt folk, lägger hon till innan rösten inte längre bär.

Cape Coast Castle några mil från Ghanas huvudstad Accra är ett av de mest välbevarade slavforten i Västafrika. Det anlades som en handelsstation för guld och elfenben men allt eftersom blev slavar det enda man exporterade härifrån. Jag träffar Sofia i det lilla museet inuti fortet. När hennes röst spricker tar hennes väninna Sheila vid.

– Det är ledsamt, men det är ju inte så värst långt från vad som fortfarande pågår, säger Sheila om slavhandeln, och undrar om mänskligheten verkligen har gått framåt så värst mycket.

Och jag frågar dem hur mycket av slavhandelns historia som egentligen är känd i deras hemland USA.

– En del, säger Sofia.

– Men, lägger hon till och pekar på en bild över hur hundratals afrikaner stängdes in på ett slavskepp. Inte så man förstår något om smärtan, lidandet och döden de fick utstå, säger hon.

Cape Coast Castle har skiftat ägare många gånger genom historien. I huvudsak var det engelsmännen som verkade här, men även holländare, portugiser och danskar och under åtta år på 1650-talet var fortet faktiskt svenskt.

Cape Coast Castle är också känt som Carolusborg, eller Karlsborg, efter svenske kungen Karl X Gustaf. Om Sverige bedrev slavhandel finns det inga historiska dokument som kan klargöra, men det var vad alla andra europeiska handelsfort längs Guldkusten, som området kallades, gjorde vid samma tid.

En rundvandring på Cape Coast Castle är en isande resa tillbaka till de fasor som präglade den transatlantiska slavhandeln. Nere i fängelsehålorna är tegelgolvet täckt av en tjock svart beläggning.
Hundratals år av vidriga förhållande har lämnat spår. Analyser av beläggningen visar att den består av blod, avföring, mänsklig kroppsvävnad och spyor.

– Här i de trånga hålorna stuvades upp till tusen personer in i väntan på nästa båt, fastkedjade i mörkret i veckor i sträck. Idag ligger det kransar av blommor nere i flera av fängelsehålorna, ditlagda av ättlingar till slavhandelns offer, berättar Harry.

Det är omöjligt att veta hur många afrikaner som skeppades från Afrika som slavar, uppskattningar talar om mellan 15 och 25 miljoner. Och av dem hamnade bara en liten del i USA. De flesta togs till Sydamerika och Västindien. Härifrån Cape Coast Castle uppskattar man att runt tre miljoner människor skeppats ut. Hit till fortet har till exempel Michelle Obama spårat sin härkomst.

Några trappor upp ligger den luftiga Palaver hall där slavauktionerna ägde rum. Européerna var motorn i slavhandeln, men också afrikanska folkgrupper deltog. Ofta var slavarna människor från stammar man låg i konflikt med, och i utbyte fick afrikanska hövdingarna vapen, alkohol och annat de efterfrågade.

Så det är inte bara bland afroamerikaner slavhandelns historia nu väcker känslor. En av de folkgrupper i Ghana som deltog i slavhandeln är Akwamu-folket, vars nuvarande ledare Kwafo Akoto nyligen bad om förlåtelse.

I en intervju med mediebolaget PRI erkänner han historiska missgärningar och ber slavhandelns efterlevande att komma hem, tillbaka till Afrika.
På slavfortet Cape Coast Castle finns en dörr genom vilken alla slavar gick ut till de väntade skeppen. En port kallad "door of no return", berättar guiden Harry.

Men går man ut genom dörren och tittar på den från andra hållet, så finns ett modernt tillägg. Från andra hållet, från fortets utsida, heter porten istället "door of return" – återvändandets dörr. Ghana har länge verkat för att ättlingar till slavhandeln, den afrikanska diasporan, ska återvända till Afrika och president Nana Akufo-Addo utsett just 2019 till "The Year of Return". Och guiden Harry, låter plötsligt som ett eko av Ghanas turistmyndighet.

– Det finns en återvändandets dörr som är öppen, bröder och systrar i diasporan är välkomna hem, säger han.