Marie_1
1 av 4
Marie Samuelsson. Foto: Josef Doukkali
MusicaVitae_2016_02-Fotograf-Alexander-Mahmoud
2 av 4
Musica Vitae. Foto: Alexander Mahmoud
2729363_Julkalendern
3 av 4
Stina Ekblad Foto: Martina Holmberg/SR
150503_592-3-DanWelldon MALIN BROMAN
4 av 4
Malin Broman Foto: Dan Welldon

Söndag 27 augusti: SEASONS – FEM ÅRSTIDER

Årstidernas växlingar i ett varmare klimat

kl 15.00, Berwaldhallen 

Musica Vitae
Malin Broman, musikalisk ledare
Stina Ekblad, diktläsning                        

ANTONIO VIVALDI: Violinkonsert E-dur, Våren

MARIE SAMUELSSON: Fem årstider

ANTONIO VIVALDI: Violinkonsert g-moll, Sommaren

MARIE SAMUELSSON: Fem årstider

ANTONIO VIVALDI: Violinkonsert F-dur, Hösten

ANTONIO VIVALDI: Epilog: Violinkonsert f-moll, Vintern

Konsertintroduktion kl 14.15: Maja Sönnerbo.

Läs mer

>> Lyssna på Seasons - Fem årstider

Musica Vitae under ledning av Malin Broman framför Vivaldis konsertsvit De fyra årstiderna som kontrasteras med ett nyskrivet verk av Marie Samuelsson, Fem årstider. Inspirerat av jordklotets stigande temperatur och dess olycksbådande konsekvenser, blir verket en ödesmättad pendang till Vivaldis jämförelsevis naiva och oförstörda naturskildringar.

Konsertens längd: ca 1 tim, 25 minuter (ingen paus).


De fyra årstiderna av Antonio Vivaldi

Vivaldi var en föregångare med att skriva vad som senare har kommit att kallas för programmusik. De fyra årstiderna (1725) berättar om något utanför sig själv, en historia och i det här fallet om olika naturintryck. Det är därför Vivaldis Vintern låter så väldigt mycket vinter. Varje årstid är uppdelad i tre stycken (tre månader) och årstiderna är nära länkade till fyra målande sonetter som kan ha varit skrivna av tonsättaren själv, men därom tvista de lärda. Sonetterna gestaltas fyndigt och fängslande i konsertsviten genom olika musikaliska effekter: vårens fågelsång, hundar som skäller i violastämman, milda vindar, sommarens åskväder som målas upp av hetsiga violiner, snöblandat regn på vintern och så vidare.

Det finns en ohämmad glädje och naivitet i Vivaldis musik som gör hans violinkonserter tidstypiska. Den första sonetten inleds med raderna: ”Våren har anlänt och av fullaste glädje hälsas den av fågelsång.” De fyra årstiderna är ett av barockens mest kända verk, och det är onekligen ett barockt verk med sin snabba rytm, energi och stolthet. Notera dock att ordet ”barock” sedan det myntades även har använts i pejorativ bemärkelse för att peka ut något som är överdrivet och orimligt. Aristokratin använde till exempel under 1600- och 1700-talet ”barock” och storvulen arkitektur för att imponera på sina besökare. De ohämmade glädjetonerna i Vivaldis konsertsvit framstår också som kanske rentav blåögda och pompösa i vår egen desillusionerade tid, som utmärks av alltmer sargade naturlandskap, markförsurning, smog och övergödning.

Mats Hansson

Fem årstider av Marie Samuelsson

Ett flertal kompositörer har arrangerat om Vivaldis De fyra årstiderna och kommenterat hans konsertsvit på olika vis. Bach återanvände musiken 1726 till sin kantat Wer weiß, wie nahe mir mein Ende? Jean-Jacques Rousseau arrangerade en flöjtversion av Våren år 1775. Rousseau är mest känd för sin betydelse inom politisk filosofi, men han skrev även sju operor och var en flitig kompositör. Mer nutida Astor Piazzolla gjorde en tangoversion av årstiderna kring 1970 som han placerade i Buenos Aires. Det allra senaste verket som har inspirerats av Vivaldi är, hursomhelst, det nykomponerade verket Fem årstider av svenska tonsättaren Marie Samuelsson, en ödesmättad pendang som inte inleds med våren utan med hösten. Verket har rentav två stycken höstar. Samuelssons musik är skriven i en helt annan era, där jordklotets årstidssäsonger allt tydligare rubbas och barockens oskuld sedan länge har gått förlorad.

I vårt allt varmare klimat är Fem årstider en elegisk och suggestiv kommentar till Vivaldis mer oskyldiga och oförstörda naturskildringar. Dikterna som är bifogade och skrivna av Mimmi Palm ger bildtäta skildringar av de olika årstiderna, men de är stilla betraktelser som präglas av mystik, mörker, moln som saktar in och höstvinden som stillnar. De saknar Vivaldis fåglar och glädjesång. De nämner inte heller Bacchus, danser eller vinterns glädje, utan är desto mer subtila och sköra.

Mats Hansson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista