WHITNEY!

På väg till jobbet idag låg en tunn slöja av parfymen samba på tunnelbanan. Det gjorde mig lite nostalgisk. Trots  - eller tack vare - att den luktar sötsliskig studentspya, typ. Doften drog mig i alla fall tillbaka till slutet av åttiotalet, början av nittotalet i ett pastallfärgat radhusområde. Samba och eventuellt lite djurbur, så luktade det där. Då. Över detta svävade mina och mina kompisar drömmar. Whitney Houston var en del av det. Att bli som hon. Ha minikjol. Lockigt hår. Axellånga öronhängen. Blåsa stora tuggumibubblor som sprack i ansiktet. Dansa. Gränsla en motorcyckel, ha skinnjacka osv.

Efter filmen Bodyguard och med balladen I will always love you försvann den tiden, andra starkare bilder och hårdare verkligheter tog över.

Vad minns du av henne? Vad symboliserar hon för dig? Kommentera!

/Sara

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista