• KÄLLKRITIK

    Fojo- Medieinstitutet har publicerat en ny rapport som analyserar hur felaktigheter sprids på internet. Rapporten, som skrivits av journalisten Jack Werner och Fojos utvecklingschef Lars Tallert, utmynnar i ett förslag på ett nytt, svenskt kunskapscenter för att hantera felaktigheter på nätet.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. Hjärtan har krossats i veckan. Bägare har smolkats. Leenden har förvridits i hånfullhet och förakt. Mellan tre furstar har en maktkamp utspelat sig, och den slutade med att en av dem föll hårt och tungt. Och under skrattsalvorna från den blodtörstiga pöbeln som inte bara jagat på processen utan också stått med makten att fälla domar i sina händer har något annat gått att skönja. En dramaturgi. En berättelse. En rak och tydlig linje som förhoppningsvis åtminstone, efter att dammet från slaget lagt sig, kan visa kommande kämpar vad som inte accepteras. Vad som hör och inte hör hemma i vardagsrummet under, över och bredvid världens spelares platta tv-apparater. Vad spelframtiden går ut på.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. ”1920- och 1930-talet handlade om statens roll. På 1950- och 1960-talen var det medborgerliga rättigheter. De nästa två decennierna kommer handla om den personliga integriteten. Jag pratar om internet. Jag pratar om mobiltelefoner. Jag pratar om patientjournaler, och om folk är homosexuella eller inte”.
       Orden kommer från 1999, förevigade av Vita huset-karaktären Sam Seaborn spelad av Rob Lowe,  och skrivna av Aaron Sorkin. I mångas öron har denna förutsägelse antagligen klingat sorgligt bekant under veckan som gått, återaktualiserade som de blivit av avslöjandet om NSA-projektet PRISM.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. ”Internet är ett klassrum i megaformat, där eleverna ägnar sig åt att skicka runt lappar istället för att plugga”.
       Citatet är komikern Jon Stewarts, i min översättning, och jag instämmer helt. Analogin avslöjar nämligen inte vad som står på lapparna. Detta trots att lapparna, som alla som gått i skolan vet, kan lära en mer om samhället och livet än någonsin en skamfilad lärobok.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. I veckan deltog jag i ett av mitt livs mest bisarra telefonsamtal. Det var med en kvinna som vi kan kalla Anna. Det var inte bisarrt för att det utspelade sig via en mellanhand, en uppsluppen medelålders tjej som skrattande vidarebefordrade mina frågor till Anna eftersom hon själv var upptagen med att köra bil. Inte för att jag hade hittat och sökt upp Annas adressuppgifter via nätet. Nä, det var för att hon med muntert tonläge hojtade att hon skulle bli ”jävligt glad och tacksam” om någon med berått mod mördade massor av människor, män, kvinnor och barn, som hon aldrig hade träffat. Det var första gången i mitt liv jag hörde någon fysisk person säga så. Anna visade mig en helt annan sorts rasism än den jag är van vid: Den stolta. Och det oroar mig något fruktansvärt.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. Vissa veckor är för en krönikör som en övergiven Silja Line-buffé för ett pack hyenor. I dag hade jag kunnat skriva om 33 anledningar, den superpopulära ensyftessidan som lyfte feminismens nytta i dagens Sverige, och jag hade kunnat skriva om bloggen En blommig tekopp som tryckte upp klädföretaget American Apparel mitt i riksmedias trynen.
       Eller så hade jag kunnat kladda ner mig med medieanalys genom att riktigt låta metasnurran gå i spinn, och bidra med ännu en dissekering av Uppdrag gransknings hajpade program om Den Goda Viljan.  Men så roligt ska vi inte ha det. Nä, i stället ska vi titta närmare på ett klassiskt ämne. Nämligen skillnaden mellan man och kvinna.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. Tonlägen, ord och åsikter är nätets blod. Det görs särskilt tydligt när Twitter-projektet @sweden, numera överröst av priser och beröm från hela västvärlden, rullar vidare. Veckans kandidat är hockeybloggaren Robert Petterson, och det valet har redan på måndag förmiddag hunnit röra upp känslor eftersom han tidigare sagt saker som att ”kvinnor generellt är sämre än män på det mesta” och att ”homosexualitet är något onaturligt”. Åsikter som han definitivt inte är ensam i Sverige om att hysa, så representationen av folket fortsätter väl helt enkelt som planerat.

  • NÄTKULTUR

    ”Tror vi Facebook är döende?”. Den frågan ställde skådespelaren och Youtube-stjärnan Finn Harries till sina 875 000 följare på Twitter, och kunde därefter se hur svaren rasade in. Varianter på ”ja”, ”det är redan dött”, och ”vad är Facebook?” var vanliga i gallupen bland de många tjänstvilliga följarna, men en ung tjej vid namn Shaina stack ut. ”Inte bland mina medelålders släktingar,” skrev hon, ”de kan knappt få nog”.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. En medelålders kvinna är märkbart upprörd, och hennes röst skakar när hon säger ”Sluta nu, det här är ju otäckt”. En ung tjej, antagligen i övre tonåren, gråter och viskar ”nej… nej nej nej nej” för sig själv. ”Jag tar det här som ett jävla hot mot mig och min familj”, väser en kille sammanbitet och börjar prata om att kontakta de farligare av sina vänner.
       Välkommen till radiokanalen NRJ:s morgonunderhållning. Citaten ovan kommer från några (1, 23) av de ofta hjärtlösa busringningar programmet innehåller, just dessa från den period då det frontades av Markus ”Knappen” Johansson och Hakim Transby.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. En vecka präglad av våld, trauma, nationell sammanhållning, undantagstillstånd och polisjakt har kommit och gått. Många är nu ledsna och upprörda över vad som stått på internet om det. Jag vet, det låter säkert i vissas öron förminskande och i andras löjligt. Men som debatt är det en oundviklighet, något som kommer behöva avhandlas så länge internet samexisterar med nyhetshändelser. Så, vad säger det om oss att vi efter bomber och död diskuterar nätforum?

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. Den engelske musikern Greg Lake ska en gång ha sagt att comebacks är det svåraste man kan göra med värdigheten i behåll. 2000-talets nätbaserade kultursfär verkar fast besluten om att upprätthålla den tesen. På en plattform där en människa eller hennes idéer och verk kan växa ur alla proportioner och gå från totalt dunkel till att hamna i centrum för allas blickar på bara ett par timmar har den tidigare tanken om vad en offentlig person är helt omkullkastats. Och den exakta tidpunkt då detta illustreras som tydligast – det är när personen i fråga ska försöka slå till igen.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. Jag känner en som inte kunde gå på toaletten någon annanstans än i sitt eget hem. Det var ett nätt bekymmer, där allt från fikapauser för långt hemifrån och oplanerade frukostar innan arbetsdagens början till längre utflykter omöjliggjordes, men ändå ingenting personen i fråga övergav i brådrasket.
       Jack Werner skriver i veckans nätsnackiskrönika om hur vanor styr våra behov beträffande såväl naturens som informationens flöden.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. En känd, svensk komiker bröt i veckan samman – med svenska internet på första parkett. En långt gången och helt uppenbart fruktansvärt infekterad vårdnadstvist med expartnern har lämnat honom utan den tillgång till sonen han ville ha. Följden har blivit konkret och deprimerande: hundratals nya följare på Twitter och en snackis som bara nästan kvävts av det dåliga samvetet den som skvallrar om en tågkrasch får. Samtalet är tyst, undertryckt och skamfyllt. Kollapsen bemöts framför allt med en kompakt, nästan kuslig, tystnad från det etablissemang han en gång var en del av.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. Vissa debatters gränser fungerar som reflexer. Suddiga, nästan osynliga, på avstånd men lyser starkt upp när ljuset sätts emot dem. Markerar tydligt att här, här krockar två världsbilder och resulterar i en briljant explosion av debatt. Att belysa dessa gränser är ofta smärtsamt och leder till heta och emotionella diskussioner, men är nödvändigt i längden då varje reflex annars skulle ligga kvar orörd men laddad.
        Jack Werner summerar veckans snackisar och förklarar vad veckans #gate – Donglegate – gick ut på.

  • NÄTKULTUR

    VECKANS NÄTSNACKISAR. Många gånger är det en nackdel att skriva en veckosammanfattande krönika måndagen efter att veckan den berör tagit slut. Fördelen är dock naturligtvis att de reaktioner denna krönika till största delen består av redan har hunnit komma fram. Bättre än många andra tillfällen är veckan som gick ett exempel på det, en vecka vars huvudrubrik redan förefaller inskriven i historieböckerna. Men låt oss för en sekund låtsas om att inte alla redan vet vad som hänt, och gå igenom hur Jonas Hassen Khemiri denna kalla vårvecka förändrade den svenska debatten en gång till.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista