• Alla dagar här börjar på samma sätt. Inför en dag framför datorer som spelar ljud i massor... så är det uppfriskande att ha möjlighet att springa en halvtimme :-) Sa han med ett lyxigt stolt leende på sina läppar...

    Jag möter gråsvansade ekorrar, andra löpare, hundar förstås med sin hussar och mattar och en - måste han väl vara - pappa som har sin son på en cykel bredvid sig och de kör fort i backarna och pappan har bara en hand på sonens axel... det vinglar väsentligt och sonen är i fyraårsåldern... Nu blir jag upprörd känner jag...

    Ja, det blev alltså ett jublande nästan för oss i Hjärtslag! Som att få en riktigt våt puss samtidigt som ett kraftfullt nyp i armen :-)

  • Nu är det klart och det blev så konstigt!!! Hjärtslag är en av två finalister men juryn har beslutat att INTE ge något pris till någon... Ingen uppfyllde alla de krav de hade. Lite för lite musik och ingen riktning tyckte de om Hjärtslag... Snacka om att snubbla på mållinjen...

    Det andra programmet som också snubblade på samma mållinje är det österrikiska om arbetet kring och bakom scenen när en symfoniorkester förbereder sitt konsertarbete - i synnerhet med moderna klassiska verk. Backstage från ORF.

    Vet inte vad jag ska göra av det här? Ska jag vara glad eller ledsen ;-) Lite omtumlande... Men det är klart att jag är glad - ju... Hjärtslag var alltså ett riktigt bra program tyckte juryn. Så ska jag se det!! 

    Sverige fick ett pris, så här långt (det är inte klart ännu) och det är Maria Kuhlbergs TV-dokumentär Han tror han àr bàst (SVT). Om bröderna Aldo och Carmine.

    /Per

  • Ett rum med ett trettio datorer där man kan se och höra ett hundratal tävlande program. Underbart! Så stimulerande!

    Men Italien vore inte Italien om inte det var så att det saknas trådlöst närverk i en sån här lokal... suck. De har en programpunkt här varje dag - RAI ska berätta om framtida tekniska lösningar... Ska gå förbi och berätta att det finns nåt som heter WiFi... Det trådlösa borde vara det första... nåja, slut på gnället.

    Den senaste veckan har jag gnolat på en och samma melodi utan att fundera så mycket på det... Nåt ur Kristina från Duvemåla. Det finns gnolbart där i mängd. Men så kom jag plötsligt på vad det var: När guldet blev till sand. Ja...

    Jag har nu lyssnat på samtliga program i klassen Music / Work on music. Program om musik alltså.

    Håll i er - här kommer mina tankar om vartenda ett av de andra nio som tävlar med Hjärtslag. (Vill ni gå direkt på min sammanfattning - ja, den finns längst ner :-))

  • Det var en mäktigt varm kväll i går i Milano. Stilla och tyst. 26-27 grader och ståljalusierna var nerdragna. Hundarna rastades och de sista gästerna pratade för länge med kocken ute på trottoaren. Detta såg jag när jag tog buss 73 och 60 från flygplatsen Linate genom stan.

    Och så den väldiga, skrämmande vackra centralstationen - Milano Centrale. En våt dröm för en radiomakare. Milano Centrale med sitt stora ljudvalv och den genomträngande rösten som mässar om avgångar och ankomster.

  • 15 september 2012

    Så är det då dags att tävla med Hjärtslag igen. Mellan 16:e och 21:a september tävlar Hjärtslag i Prix Italia i Turin.

    Det är med stor glädje, en hel del vånda och en underbart förskräcklig blandning av enorma förväntningar och lågmäld längtan efter nya radioupplevelser.

    Programmen är ju sända, omklippta och repriserade så det är inget annat än bonus det här. Det är det första programmet om Musik och minne som tävlar igen – det var ju det vi tävlade med i Berlin i fjol. Poddversionen finns att lyssna på och ladda ner här på hemsidan om ni inte har progarmmet aktuellt i huvudet :-)

    Vi tävlar i klassen Radio music – Work on music.

    Till skillnad från till exempel Prix Europa i Berlin, består juryn i Turin av utvalda experter på radio, tv och webb. I Prix Europa var det samtliga som hade lämnat in ett bidrag som var med i juryn. Det är riktigt bra för att man är med i en daglig diskussion, men det kan samtidigt leda till ett konservativt val av vinnare. ”Ett påveval” som någon av dem andra som inte fick pris förra året uttryckte det.

    I Prix Italia kommer man möjligen förbi jävsituationen, men den livliga jurydiskussionen missar man. Å andra sidan har man mycket tid att lyssna och se på en rad fantastiska program via de datorer som finns på plats. Jag har tidigare tagit hem många fina radioidéer därifrån.

    Hjärtslag är, enligt den informationen jag fått, ett av tio program. De andra programmen kommer från Korea, Australien, Österrike, Ryssland, Italien och Danmark – för att ta några exempel.

    Jag kommer vara där mellan den 19 och 21 september och återkommer här på bloggen.

    Men Sveriges Radio tävlar med fler program: Radiodokumentärerna Mamma tar semester av Ella Peterson och Att laga ett barn av Lollo Collmar samt radiopjäsen Prins Charles känsla av Liv Strömquist i dramatisering och regi av Sara Giese.



    /Per

  • 2 maj 2012

    Nu har vi sänt för sista gången i FM och därmed tackar vi för oss. Det har varit ett sant nöje att arbeta med de här tolv programmen. Hoppas att vår arbetsglädje hörts ordentligt i programmen.

    Som vi berättat tidigare gör vi tre annat sedan en tid. Lyssnar ni på OS från London ska ni veta att Patrik Falck står som ljudtekniskt ansvarig i mångt och mycket. Lyssnar ni på Sveriges Radios konserter - SR Live - ska ni också känna till att Maria Eby von Zweigbergk är chef för dem. Undertecknad kan höras i Kulturnytt, i CD-revyn och i Kalejdoskop.

    Vad ska jag avsluta med? En sentens? Något vettigt som kan få er att fundera över livets mening och sammanhang? Hm.

    Titta på bilden. Ett slitet sommarhus - underbart och gistet. Om vi tänker oss den här stunden en sekund senare... Går vi in i huset? Vad finns i mörkret? Eller är det någon som kommer ut ur huset? Vem då? Vad har hon eller han med sig?

    /Per 

  • 29 januari 2012

    Återutsändning - är inte det ett vackert ord? Mycket mera spännande och stolt än det lite slokörade repris...

    P1 har sänt Hjärtslag i versioner som har varit 45 minuter. De finns kvar på webben till slutet av februari, men nu gäller det det alltså återutsändning av orginalets timslånga versioner.

    Varje måndag från och med 13 februari klockan 12.00 kan ni återigen lyssna men då i P2. De ligger också kvar på webben en månad efter det sista programmet är sänt, alltså till 30 maj.

    Maj... då är det snart dags för en annan tid än istiden... Därför denna buskpionbild... Det blir så fint - både på sidan och i verkligheten.

    /Per

  • 14 december 2011

    Tjatig...? Nja...jo...

    Men hur ska man annars kunna veta när Hjärtslags sänds. Det är ju så många olika sändningstider och så många olika versioner...

    Nu den 15:e december sänds det som handlar om Musik och terapi - torsdag kl 14.03 och lördag kl 23.07. Så långt är allting bra.

    Den 22:e december sänds programmet om Musik, natur och struktur. Torsdag kl 14.03 men sedan blir det på Annandagen redan kl 7.03.

    Sedan tar vi jul- och nyårslov.

    Trettondagsaftonen är vi tillbaka. Den 5:e januari kl 14.03 och lördag kl 23.07 sänds Musik och hjärna.

    Sedan fortsätter det så resten av perioden. Torsdag kl 14.03 och lördag kl 23.07.

    Solklart? Solklart!

    (Men vi finns alltid på webben i podversion och hela serien i efterhand 30 dagar efter det sista tillfället - !)

    /Per

  • 25 nov 2011

    Folkets kärlek, min belöning.

    Snacka om hybris. Stor hybris. Karl XIV Johans valspråk har jag nu använt och vänt på som tack för de två kommentarer som kom efter gårdagens program om Musik och makt.

    Ni kan ju kika där men jag vill bara citera: "Tänk kunna få lyssna till ett program en vanlig torsdag eftermiddag som gör att man lämnar allt som man har för händerna."

    "...program av den här kvaliteten, grundat i stor kunnighet och forskning".

    Vi tre i redaktionen har ju arbetat som tokar med att välja ut ämnen, välja frågor som är rätta till de ämnena, diskuterat teknik, provat olika ljudbilder, olika dramaturgiska knep och sedan gjort de 41 intervjuerna och sedan klippt, klippt, klippt och sedan skapat en form som ska gälla alla, men ändå vara lite olika för varje program. Vi har kontrollyssnat på sju olika sätt. Och sedan har vi justerat och vänt in och ut på oss för att göra det var bra ännu bättre.

    Jag har för länge sedan skrivit tre romaner. Det här arbetet har liknat det arbetet - att jonglera med 100 bollar i luften. Att skapa berättelsetrådar som löper parallellt.

    Att så få sådant beröm gör mig, ärligt talat, tårögd. Att känna att vi tre ändå lyckats förmedla det vi så gärna ville.

    Lycklig.

    /Per

  • 17 nov 2011

    För många år sedan sa en vän till mig: Alla vill utvecklas men ingen vill förändra sig.

    Det där tänker jag på rätt ofta. Hur ska man kunna gå vidare och bli bättre på något, eller skaffa sig nya förmågor utan att ta bort det andra, utan att omvärdera andra saker?

    Hm.

    Det var bara det.  

    Jo, just det. Det var länge sedan vi hade en bild på bloggen.

    Apropå att det nu är november och allt vissnar, från vilda vackra rosor till de sista pelargonerna - men att det också leder till den månad då blåregnet blommar. En förändring. En utveckling.

    /Per

  • 7 november 2011

    Bakgrunderna i Hjärtslag har föranlett ett något undrande ebrev. Tanken med de alltid närvarande bakgrunderna är att skapa ett gemensamt rum där alla dessa människor finns i. Vi har ju gjort 41 intervjuer på olika platser. 

    För att Horace Engdahl och Peter Englund, som intervjuades på Svenska Akademien, ska tyckas sitta i samma rum som Johan Söderqvist, som satt i sin studio söder om Stockholm, och Karin Johannisson, hemma i Uppsala (etc, etc) så ville vi ha ett tydligt definierat ljudrum. Ljudet är väggar, tapeter och möbler.

    Det är sex ljud som mixats samman. Fem av dem är alltid med - det sjätte varieras efter temat i programmet. Läs mer under rubriken till vänster på hemsidan: Musiken i programmet.

    Blir man mycket störd av ljudet kan jag berätta följande: Det har visat sig att när lyssnare hör flera och inte längre blir överraskade över ljudnärvaron, så uppfattas den mindre och mindre som påträngande. Möjligen blir bakgrunderna också något, något lägre längre fram - rent nivåmässigt.

    Men - ett tips kan vara att lyssna via hörlurar. Då brukar bakgrunderna kännas lägre. Experimentera gärna med olika lyssningssituationer. Programmen är gjorda för att kunna höras i alla olika miljöer, men det låter olika.

    Vi har kontrollyssnat på varje program i dessa sju miljöer: Enklare hörlurar som t.ex till en mobil. Bra studiohörlurar. Monolyssning. Stereolyssning låg nivå. Stereolyssning normal ljudnivå. Stereolyssning stark nivå. Bilstereo under färd.

    Vi har försökt, och då i synnerhet vår ljudtekniker Patrik Falck, att hitta en balans där programmet går att lyssna på i  samtliga dessa situationer. Det är oerhört svårt, men vi tycker att vi har hittat en bra balans.

    Jag minns själv när jag hörde det första programmet i sändning hemmavid - radion stod på överallt, förstås. Jag gick från datorn i arbetsrummet förbi köksradion in till stereon i vardagsrummet. Olika nivåer överallt och olika miljöer. Och programmet hördes och kändes väldigt olika vid varje steg. Det ska vara så - för att hitta en balans.

    Fortsätt gärna att skriva ebrev eller kommentera - jag ska verkligen försöka förklara.

    /Per

  • 6 november 2011

    Så lycklig jag är för ebrev - glada tillrop och fina kommentarer. Helt kort här vill jag också offentligt svara på några av breven. Kanske är det flera som tänkt samma, men ännu inte formulerat ett brev till mig.

    Först är jag lite rädd, fast jag kanske överinformerat om den saken....;-) att det inte har framgått ordentligt - det är alltså samma program som i våras i P2. MEN: Lite tätare eftersom de är en kvart kortare. Så här skrev jag till de medverkande: "Färre associativa tankar, mera konkret rakt på sak. 13 minuter kloka tankar bortredigerade per program. Svårt som ni förstår, till och med mycket svårt - men jag tycker ändå att det blir riktigt, riktigt bra radio. Följden är dock att några av er med vissa specialkunskaper inte får följa med in i P1 - tyvärr. Härtill är jag nödd och tvungen."

    I vår, från måndagen den 13 feb, ska den långa versionen sändas igen. P2 - måndagar 12-13.

    Vi talar egentligen om tre olika program byggda på samma grund. P2s 60 minuter. P1s 45 minuter. Poddversionen som är P2s program men med nästan all musik borta. Cirka 53 minuter. Det gäller att hålla reda på det där...;-)

    Nå. I morgon svarar jag på ett brev om bakgrunderna.

    /Per

  • 1 november 2011

    Ja, i övermorgon kl 14.03 inleds ju sändningarna i P1 av 45-versionen av Hjärtslag. Torsdagar 14.03 och lördagar 23.07.

    Idag fick jag också reda på när den långa versionen på 60 minuter ska gå i repris i P2. Med start 13 februari kl 12.00 inleds de sändningarna. Sista programmet går då 30 april - valborgsmässoafton.

    Det underbara i det är att man då, via FM eller via olika former av nätlyssning kan få höra de ljudbärande multimixade versionerna under en sååååååå lååååång tid som från 3 november 2011 till 29 maj 2012.

    Ibland är livet fint. Mestadels.

    /Per 

  • 30 oktober 2011

    Nej, det blev inget pris.

    Det vore dumt att säga annat än att jag är mycket besviken.

    De som vann var tyska WDRs satsning på älsklingsstycken. Ett mycket ambitiöst projekt där lyssnarna får välja sina klassiska älsklingsstycken. De 100 mest önskade presenteras från det hundrade till det första, mest älskade. Varje stycke motiveras av en lyssnare som en reporter rest till - ingen telefon. De 100 har föregåtts av flera andra program och efteråt har man summerat det med andra program. De lyssnare som fått berätta har bidragit med roliga, sorgliga, inkännande och berörande korta historier till.

    Ni hör - mycket, mycket ambitiöst. En riktigt lyxig förpackning till en i sig mycket enkel programidé. Vi har ju själva till exempel det alltid så välproducerade och populära  sex dagar/sex timmar i veckan.

    Jag tycker att det var ett riktigt bra programprojekt, men var det en vinnare? Ett nytt sätt att kommunicera musiken, som det stod i riktilinjerna? Nja.

    Om jag talar i egen sak var det franska bidraget om 10 stycken 6-minutersprogram om Serge Gainsbourg och Hjärtslag de två som visade på ett nytt sätt att göra program om musik. Vill man ändå ha mera traditionellt upplägg var det bulgariska Viva la Musica (ett magasin om crossover/världsmusik live och med intervjuer) och kanske också Wagners Ring för ungdomar ett vettigare val.

    Nu har vi tävlat. Jag har fler andra, enklare,  programidéer med mig hem. Bra. OCH framför allt så inleds P1 sändningarna nu på torsdag kl 14.03. Lyssna gärna.

    /Per

  • 29 oktober 2011

    I dag har vi besökt minnesplatsen för Muren - alltså en bevarad och iordninggjord sträcka där man får se hur muren såg ut och hur nära, hur stor och hur noggrant gjord den var.

    Gedenkstätte Berliner Mauer - vid Bernauer Strasse.

    Det är något som händer i en när man ser det i verkligheten. Proportionerna. Relationen människa - mur. Man går längst den knappa kilometern och där finns ritningar, foton, minnesmonument i den mindre och större skalan och foton, filmer och berättelser om de som var med - och portträtt på några av dem som dog.

    Närheten är kuslig på flera sätt - det här var för bara dryga tjugo år sedan, det här är vad människor upplevde.

    /Per

    P.S. - ikväll är det gala! Håll tummarna! 

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista