Varde ljus i det absoluta tomrummet

1:56 min

En forskargrupp vid Chalmers i Göteborg har skapat ljuspartiklar ur tomma intet. Med en teknisk finurlighet har de lyckats med något som fysiker velat göra sen möjligheten förutspåddes för ett fyrtiotal år sedan.

Här rör vi oss i det begripligas utmarker där den abstrakta kvantfysikens teoribyggare håller till, oftast med papper och penna som enda redskap, ibland också med konkreta laboratorieexperiment i strävan att förstå universums innersta väsen.

Chalmersforskarna har jobbat med något man kallar för virtuella partiklar i det absoluta tomrummet, vakuum: nu finns de, nu finns de inte.

En av kvantteorins förutsägelser är nämligen att det absoluta tomrummet inte alls är tomt. I själva verket kryllar det av virtuella partiklar som rör sig mellan tillstånden att finnas till och att inte existera längre.

– Kvantteorin säger att det faktiskt finns partiklar som dyker upp och försvinner igen på en väldigt kort tidsskala, och om man rör om i den grytan tillräckligt fort så kan man växelverka med dessa partiklar och få dem att dyka upp i verkligheten, säger Per Delsing, professor i fysik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Tillsammans med Chris Wilson och andra har Per Delsing kommit på ett smart trick att komma åt de här partiklarna och få dem att visa sig. Ett elektroniskt knep som ger en alternativ väg att få fram partiklarna jämfört med den metod som förutspåddes redan för 40 år sen, men som inte kunnat genomföras eftersom den i praktiken varit omöjlig att få till.

Chalmersforskarna har åstadkommit en elegant lösning, som fysikerkolleger nog skulle säga, men inte ens Per Delsing kan se någon omedelbar nytta med det lyckade resultatet. Fast vi lär oss mer om vacuum säger han, och kanske också något om det som kallas för mörk energi.

– Det finns möjligen en koppling till mörk energi, som man inte vet vad det är. Och möjligen kan vi lära oss mer om det genom de experiment som vi nu har gjort, säger Per Delsing.

Referens: Wilson et al; Observation of the dynamical Casimir effect in a superconducting circuit. Nature 479, 376–379. (2011).

Vetenskapsradion
per.helgesson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista