VETANDETS VÄRLD, TIS 4 NOVEMBER

Sista dansen med skogsdöden

Om någon 1988 hade lyssnat på biologen Anders Göransson hade rädslan för skogsdöd kunnat avskrivas redan för 20 år sedan.

Han presenterade då forskningsresultat, på SLU, som visade att markaluminium, som löses ut i markvätskan när ph sänks och försurningen ökar, inte alls skadade skogsträdens finrötter. Anders Göransson forskningsresultat är idag fullt accepterade, men 1988 var hans budskap inte populärt, aluminiumteorin som hans resultat pekade ut som falsk var nämligen då en av de viktigaste förklaringarna till skogsdöden i Europa. Hans forskningsresultat möttes med total tystnad.

Skogsdöden var i samhällsdebatten på 1980-talet en lika het potatis som klimatfrågan är i dag. Politiker, miljöjournalister och myndigheter var då fullt upptagna med att söka argument för att få stopp på utsläppen från Europas smutsiga industrier och inte många var 1988 intresserade av Anders Göranssons forskning . Samma år kom miljöpartiet in i riksdagen under devisen ”vi lovar inte guld men gröna skogar” Tomas Lindberg visar i dagens Vetandets värld att Skogsdöden inte var ett miljölarm utan snarare en långt utdragen process som startade i Västtyskland i slutet av 1970 talet och avslutades i somras när Skogsstyrelsen avskrev alla planer på storskalig skogsmarkskalkning. Skogsdöden finns nu bara i de historiska arkiven.

Tomas Lindberg
vet@sr.se