• Susanna Alakoskis krönika

    Mäster Palme,
    Läser dina anförande och tal under några snöiga veckor i februari. Många understrykningar. Som Pierre Schori skriver i boken Den gränslöse reformisten, grundbulten i din idépolitik är människors lika värde. Förankrad som du är i människans sociala verklighet.

    Mäster Palme, jag är socionom. Utbildad i kölvattnet av din storhetstid. Människans sociala situation stod i fokus, precis som i dina tal.

    Om du levt idag,  skulle du tillåtit hemlösheten slå rot i asfalten?

  • Majgull Axelssons krönika

    Ett skott gick av på Sveavägen, menunder de första timmarna vägradevi tro att det var sant.Inte kunde något sådant väl hända i Sverige? Inte i detta fredliga lilla land, där statsministern kunde larva runt på stan precis som vem som helst. Det visste vi ju. Det visste alla. Alltså måste det vara ett påhitt.

      Men ju längre natten gick, desto mer uppenbart blev det att det hade hänt. Någon hade skjutit Sveriges statsminister.Och när den insikten drabbade osssåg vi oss plötsligt om med helt nya ögon.

    Misstrons tid hade börjat. Misstänksamhetens.

  • Peter Khilgårds krönika

    Om man som jag är född i mitten av femtiotalet tillhör man den första generationen som inte var med om att bygga upp välfärdssverige. Vi kunde njuta frukterna av andras arbete. Vi fick framtidstro och tillförsikt i gåva, men kom liksom aldrig att ingå i något större samhälleligt projekt. Vi blev skeptiska och en smula distanserade – oförlösta kanske.
    Olof Palme var en sån som visade upp en obestridlig politisk glöd och en nästan demonstrativ tro på sina egna ideer. Jag beundrade honom för det. Avundsjukt.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista