Göran Rosenberg. Foto: Mattias Ahlm/SR
Göran Rosenberg Foto: Mattias Ahlm/SR

Krönika av Göran Rosenberg om faktakollar och politik

5:24 min

"Kollektiva känslor av rädsla och hat, när de väl har väckts, kan knappast några faktakollar i världen rå på..."

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

 Den här valrörelsen har varit präglad av fakta. Eller för att vara exakt, något som kallas faktakollar. Alla stora medier har publicerat faktakollar. När Nordiska motståndsrörelsen påstod att Förintelsen inte hade ägt rum så kunde faktakollen på SVT visa att det hade den visst och att påståendet var en lögn. Det kunde möjligen tyckas förvånande att SVT såg det nödvändigt att faktakolla en lögn som förmodligen är den mest faktakollade i historien. Själva faktakollen kan ju skapa intrycket att de som förnekar Förintelsen deltar i en faktadiskussion och inte i en antisemitisk hatkampanj.

Faktakollar kan också skapa intrycket att om bara fakta kollades så skulle sanning kunna skiljas från lögn.

Men att skilja sanning från lögn är ingen enkel sak hur mycket man än kollar fakta, eftersom fakta sällan kommer ensamma, och kommer de ensamma så får de snart sällskap av andra fakta, och fakta måste läggas till fakta, och beroende på vilka fakta som läggs till vilka, och hur de kombineras, och vilka fakta som tas med och vilka fakta som utelämnas, kan samma fakta ge upphov till vitt skilda berättelser. Skillnaden mellan en mera sann och en mindre sann berättelse beror inte nödvändigtvis på en skillnad i mängden kollade fakta utan på en skillnad i uppsåt.

Är uppsåtet att vara sanningsenlig, det vill säga att inte medvetet förtiga, förvrida och feltolka fakta, blir resultatet förmodligen en mera sann berättelse än om uppsåtet är att propagera för en viss ideologi eller politik – och i det syftet sovra fram fakta som talar för och sovra bort fakta som talar emot. Av en stor mängd sovrade fakta, om än aldrig så kollade, kan en mycket osann berättelse formas.

Ta exempelvis en av de berättelser som förmodligen påverkade den här valrörelsen; att det är något i vissa invandrargruppers kultur som gör att unga män med invandrarbakgrund är starkt överrepresenterade i fällande våldtäktsdomar. Till stöd för berättelsen anfördes ett av teve-programmet Uppdrag Granskning kollat faktum; av de 843 personer som i Sverige dömdes för våldtäkt eller försök till våldtäkt mellan 2012 och 2017 var 58 procent födda utomlands. Vid överfallsvåldtäkter 85 procent, de flesta av dem från länder utanför Europa.

Men ett annat kollat faktum var att av det samlade antalet anmälda våldtäkter utgjorde de fällande domarna ungefär 2 procent. Vilket om inte annat borde ha föranlett en ny fråga och ett nytt faktum att kolla, nämligen om det bland det samlade antalet anmälda våldtäkter fanns motsvarande överrepresentation av män födda utomlands.

För att inte tala om alla de ytterligare frågor som måste besvaras och fakta som måste kollas för att någotsånär sanningsenligt kunna påstå att det brottsliga beteendet hos några få individer kan förklaras av en grupps kultur – vad som nu menas med grupp i det här sammanhanget – eller kultur med för den delen.

Steget därifrån till att beskriva en viss folkgrupp som ett hot är hursomhelst inte långt.

Och det har i vissa tider visat sig vara ett politiskt vinnande steg att ta.

Och bevisligen resistent mot fakta och faktakollar.

De som en gång röstade på Adolf Hitler gjorde det inte av brist på fakta.

Inte heller de som röstade på Donald Trump eller de som röstat eller kommer att rösta på politiker i Europa som har det gemensamt med Trump att de utan att besväras av fakta är beredda att peka ut människor av en viss kategori som ett hot – och därmed skapa den rädsla och det hat mellan grupper som är grogrunden för deras politik och förutsättningen för deras framgång.

Kollektiva känslor av rädsla och hat, när de väl har väckts, kan knappast några faktakollar i världen rå på, eftersom det inte är bristen på fakta som föder och driver dem utan bristen på tillit.

Faktakollar kan mot den bakgrunden snarast ses som ett symptom på tillitsbristen, än som ett botemedel mot faktabristen.

Det vi behöver något slags botemedel mot, och det snarast, är vår nya sköna mediala värld av nättroll och asociala medier, och dess kapacitet att manipulera fakta, utså misstro och undergräva tilliten till allt och alla.

Vi har några år på oss, tror jag, innan den världen helt har tagit makten över våra sinnen och våra valrörelser och vår demokrati.

Ljudklippet är från avsnittet
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".