Göran Rosenbergs krönika om att rensa i historien

5:24 min

Här kan du läsa Göran Rosenbergs krönika:

Hur dömer vi vad människor i en annan tid sade och gjorde?

Allt hårdare, som det verkar.

För en tid sedan dömdes den amerikanska sångerskan Kate Smith till att inte mer få sjunga God Bless America vid öppningen av New York Yankees och Philadelphia Flyers matcher, sedan det upptäckts att hon på 1930-talet hade sjungit några på sin tid populära sånger som inte går att sjunga idag.

Rasistiska skulle vi säga om dem idag.

Kate Smith hade visserligen varit död sedan snart fyrtio år och det som hördes vid matchöppningarna var en grammofoninspelning, men domen blev likväl att Kate Smith måste rensas bort ur matchprogrammen och hennes skivor tas bort ur arkiven och hennes staty utanför Flyers arena i Philadephia täckas över och tas ner, eftersom ett par av de sånger hon hade sjungit på 1930-talet ”inte återspeglade organisationens värderingar av idag”, som det hette i pressmeddelandet.

Till saken hör att en av de förgripliga sångerna på sin tid också hade sjungits av den berömde svarte sångaren och medborgarrättsaktivisten Paul Robeson och då allmänt uppfattades ha en ironisk underton. Den möjliga ironiska tolkningen av sångtexten gick på sin tid inte heller Groucho Marx förbi. Vad som idag bara tycks kunna uppfattas på ett sätt kunde på sin tid uppfattas på flera.

Vilket inte är ett argument för att acceptera allt som gjordes och sades i en annan tid, på 1930-talet sades mycket som inte tål att sägas idag, men däremot ett argument för att vi inte ska rensa i historien.

Inte heller det mörka i historien.

Också det mörka i historien är vår historia.

Också ord och uttryck som idag anses omöjliga, men som inte var det på samma sätt för kanske bara tio år sedan, är en del av vår historia. På samma sätt som det vi säger och gör idag kommer att vara en del av våra barns och barnbarns historia.

Och som kanske kommer att te sig lika omöjligt i deras ögon.

Rensandet i historien är inget nytt, i Stalins Sovjetunionen rensades och retuscherades friskt i arkiven allteftersom personer och idéer som nyss var de enda möjliga plötsligt bedömdes vara oförenliga med Partiets ideologi.

Eller ”organisationens värderingar av idag”, som det alltså numera heter.

Och organisationens eller företagets varumärke, skulle jag tillägga.

Eller mera precist, rädslan för att ett varumärkes värde på marknaden ska ta stryk av att förknippas med personer som någon gång sagt eller gjort saker som delar av publiken och köparna skulle stötas av och någon viral hashtag på sociala medier starta en kampanj emot.

Ekonomiska intressen förklädda till moralisk upprördhet, skulle man kunna säga.

Det står naturligtvis var och en fritt att låta avskyn för vad en artist eller författare någon gång sagt och gjort smitta av sig på viljan att lyssna eller läsa någonting alls av vederbörande, men att helt vilja rensa bort en person ur offentligheten är något annat. Sluta spela musiken. Sluta visa filmerna. Ta bort böckerna ur biblioteken.

Dra undan plattformen, som man numera säger.

Ett tag fick norska radion, NRK, för sig att de skulle sluta spela Michael Jackson.

Med en sådan inställning skulle det inte bli mycket kvar av vår kultur.

Kulturhistorien är fylld av personer som sagt och gjort saker som vi idag finner anstötliga, ja som kanske var anstötliga redan när det begav sig, men som likväl skapat verk som vi inte skulle komma på tanken att frånhända oss.

Vilket inte hindrar att det idag finns de som vill rensa också i sådana verk, ändra eller ta bort ord och uttryck som var möjliga då men som inte är det idag.

Och om inte rensa ut verken, förse dem med varningslappar, trigger warnings, så att inte någon av misstag ska riskera att ta anstöt.

Som om vi plötsligt skulle vara oförmögna att göra skillnad på skapare och verk, eller förstå skillnaden mellan en tid och en annan och lära något av den.

Som om vi genom att rensa i historien, skulle kunna rena vår egen tid.

Bortsett från att det är en idé som historiskt hör hemma i totalitära samhällen så är den också djupt förmäten.

Med vilken rätt bestraffar vår tid människor för vad de sade och gjorde i en annan?

Jag tror för min del att om vi rensar i historien så rensar vi bort något i oss själva.

;Vilka vi nyss var och vilka vi på nytt skulle kunna bli.